Katri Melander

Varken lycklig eller olycklig, bara alldaglig och likgiltig, mer lycklig än olycklig. Men så pang bom bara, som en jävla bomb från ingenstans kommer känslor som till synes inte har någon grund, känslor som vart begravda ett tag för att man trott att man vart lycklig och glad. Hur fan kan man tro att man är glad när man inte är det? Det är inte logiskt i mitt huvud, det finns ingen jävla logik! Jag förstår inte, jag är så trött på att inte förstå!

Katri

Bloggen är inte alls sammarbetsvillig när jag bestämer mig för skrivande. Nu fungerar den bara för att jag har noll lust att skriva. Trevligt lov, oerhört slappt men lyckas ändå träffa vänner och vara i alla fall lite social. Idag har jag dock bestämt mig för att vara hemma, trött och sjukdom på gång känns det som. Igår fick jag ett mindre migränanfall, lite chock med tanke på att jag sluppit helvettet i över ett år, kanske två? Redan innan detta bröt ut kändes det som feber var på väg, men jag lyckades i vilket fall gå i stan en halv dag och sedan umgås med folk. Idag är det feberkänningar och rejäla tröttsamhetskänslor som råder så jag antar att jag som sagt håller mig precis där jag är, hemma.

Katri

Nu passar det för julsnön att komma. NU! Stora fina vita flingor som jag hade jublat över för två månader sen, inte nu! Vi vill ha vår. Det är verkligen mycket snö.

........och så började jag bry mig igen, bara så där. Fan

Svenskan inskickad och bröderna är på hemväg.

I våran familj finns det en gen som säger ungefär "Skriker högst har mest rätt" men bara när familjen är samlad, helt otroligt stört. Men jag älskar oss ändå, vi kan ha ganska kul. Det är inte så att det ända vi gör är att skrika, men vid fruktansvärt idiotiska diskusioner så får alla nog. Kim blir förbannad, suckar mest men höjer rösten ibland, Linus höjer rösten jämt, Mamma höjer rösten omedvetet, jag försöker få alla att håll käften och dämpa sig och pappa lämnar rummet. Låter som att vi är värsta otrevliga familjen, men det är vi faktiskt inte, tycker jag i allafall. Och folk kommer ju fortfarande hem till oss, så ja vi är nog ganska trevliga.

Kycklinglov (påsklov med andra ord) som sagt, det är skönt och nu räknar jag det även eftersom svenskauppdraget är inskickat! Har dock några grejer som ska göras på lovet som har med skola att göra, men inte alltför mycket så det löser sig. Ikväll är en riktig seg hemmakväll, som många andra, men denna gången är det utan känslor som säger att man borde göra något annat.

Ibland undrar jag seriöst hur många låtar RixFm har att spela. Max 10? Okej för att de flesta kommersiella radiokanaler spelar samma musik mest hela tiden, men det känns överdrivet. Dock är jag alldeles för trött för att resa på mig och byta kanal. Behöver inte ens resa på mig, räcker att jag sträcker ut handen, men orkar jag? Nej. Trots att jag passerar radions väg flera gånger i timmen så orkar jag inte. Trygghetsprincipen kanske?

Långfredag idag, stackars jesus som blev uppspikad på korset, för det var väl idag? Jag ska vara ärlig och tala om att jag faktiskt inte har någon större aning om varför vi firar de flesta högtider. Är inte speciellt insatt, och inte speciellt kristen alls faktiskt. Men ledighet tackar vi för. Kass jag är.


Katri

Två sidor sammanlagt, analys av en bok och en text på fyra sidor är inte speciellt mycket, och det är inte världens tråkigaste sak att göra, faktiskt. Men trots detta kör jag fast med den gång på gång. En halv sida av två skrivna. Men jag löser det nog under nattens gång, förhoppningsvis. Annars har jag hela morgondagen på mig också, men hade helst sluppit sitta och jobba med den i morgon. Satsar på att jobba klart med den nu, och bara korekturläsa i morgon.
Blir säkert jättebra..

Kycklinglov har det blivit också! Dock räknar jag inte mitt lov förän jag skickat in  den  ovan omskrivna  svenskauppgiften, som är större än jag antytt. Dock lite putt på att de flesta jag pratat med var lediga från skolan redan idag, alla utom de på våran skola, som för övrigt bara blir sämre och sämre, i takt med att jag börjar inse allvaret.

/Katri mitt i natten. (Fast klockan inte ens är tjugotrenollnoll)

Det är olösta mattetal som flyger runt, tankar om allt och ingenting, press att hitta sig ett jobb, önskan om att åka utomlands, tron på att allt ska blir bra, bevisen på att man har fel, påminelsen om att man är kass, hjärtat som vill slå sig ut ur kroppen, andningen som inte vill fungera på ett lugnt och normalt sätt, stressen från skolan, misslyckanden att ta kontakt, brist på social kompetens, känslan att inte räcka till, löftet om att träffa vännerna, irritation över allt som sker, löften av andra som bryts, lusten att bara skrika, skrika, och skrika tills någon inser att det här inte fungerar.

Jag vet inte vad som händer, vet inte vad jag vill i framtiden, vet inte om jag vill något nu, vet inte vart jag vill, vet inte om jag vill hem, vet inte om det roligt, vet inte om det är tråkigt, vet inte, vet inte, vet inte, vet inte är det enda som existerar.
Uppgivenhet.

Katri

Jag är så trött så trött. Känns som om någon hällt i cement i huvudet, kan varken hålla det eller ögonen uppe. Jag sov ändå vad som sägs vara tillräckligt i natt. Ge mig kraft.

a hej, jag tappar fullständigt tålamodet på allting idag. Tror inte att jag är ensam om att vilja att snön som la sig idag bara var en dröm. När jag vaknade i morse ville mitt huvud inte alls fungera, det kändes mest som om.. Jag vet inte, är för trött för att hitta på en liknelse. Det gjorde alldels för on i alla fall. Tänkte ändå ta mig till skolan, fick på mig kläder osv, men det slutade med att jag stannade hemma ändå. En ambition om att läsa ut boken och texten jag ska ha jämfört på ca 10 cidor till på torsdag. Boken är utläst iallafall. Dagen har i stort sätt beståt av bokläsning och alldeles för många uppvaknanden i soffan. Ni vet när man bara helt plötsligt somnar utan att veta om de, och får reda på det genom att vakna? Med enkla ord slummrade jag till mest hela tiden, läste lite igen, funderade på om jag skulle äta, och slummrade till igen. Känt mig riktigt snurrig och förvirrad idag. Men vid 4 tog jag mig tillslut upp och ut, mot träningen. Väl där piggnade jag till och det gick jättebra, fram till de sista 7 minutrarna av första gruppen. Vet inte riktigt vad som hände, men tappade tålamodet totalt och så höll det sig genom nästa grupp och hem, och det sitter fortfarande kvar. Som tur var så var Helena på träningen och kunde ta över. Mitt internet har självklart helt lagt av och det gör inte mitt humör bättre. Sitter på någon grannes helt sjukt sega trådlösa nu......

Jag skulle verkligen kunna vara sängligande en vecka nu känner jag. Känner mig fruktansvärt hängig. Inte ledsen, utan bara inte närvarande på denna jorden. Så har det vart förr, och det är så djävulskt skönt att vakna upp! Det är ganska skönt att vara i detta stadiet också, så länge man inte har för mycket att göra, och så länge det inte varar alltför länge. Ha överseende med stavfel osv, nu ska jag sova en välbehövd sömn. Vill helst slippa gå upp i morgon, men men. Är så kass att jag tänker tillåta mig sovmorgon i vilket fall.
Godnatt

Hade en massa saker att skriva egentligen, tänkt skriva de senaste dagarna men inte kommit till skott. Får se om jag orkar uppdatera senare i veckan, vid ett piggare tillfälle. Får se om detta inlägg ens går att publicera......

Katri

Tiden går så sjukt jävla sakta nu. Jag vill verkligen hoppa av rättskunskapen, förstår inte vem det stör om jag hoppar av? Jag läser ju ändå 50 poäng mer denna terminen än alla andra i min klass, så på den biten borde det ju inte vara något problem alls? Jag ska ta och argumentera för min sak på utvecklingssamtalet på onsdag, om det inte fungerar så vet jag inte vad jag gör faktiskt. Förövrigt sitter jag på lektionen nu, rättskunskap, och det är egentligen ganska intressant, men jag vill hellre fokusera på de andra ämnena denna terminen. Det blir för mycket att göra och för lite tid. Jag orkar och vill helt enkelt inte läsa denna kurs.
Just nu känns det bara som att vår lärare försöker fylla ut tiden, bara för att, och inte för att det finns något vettigt att säga och göra. Lite uppgifter som halvt om halvt går att göra, och det verkar inte speciellt seriöst. Men det är väl trevligt. Bortsett från att jag kommer att få äta ensam, kul!

Världens tråkigaste inlägg typ, men ja, fredag och helg och inte överdrivet mycket att göra. Dock en ganska omfattande svenska uppgift, på ungefär åtta sidor, men men. Det blir hårt arbete nästa vecka med den, och det klarar jag. Får jag banga rättskunskapen så slipper jag uppgiften jag nyss fick också, good.

Timmarna och dagarna går hur segt som helst, men veckorna och månaderna bara springer iväg. Hur går det ens ihop?

Katri

JAG ÄR SÅ JÄVLA KLAR NU!!! Klar med historian, som visserligen inte har varit döden att göra, men jobbig. Jag kan andas. Nu resten av denna kväll ska jag bara njuta av att inte ha någonting att göra! I morgon tar jag tag i resten. För detta är så skönt! haha vilken adrenalinkick jag fick. Ännu bättre är också att det bara är onsdag, jag har trott att det är torsdag sen jag vaknade. Detta är bra på grund av att, tro det eller ej, men för att det inte är helg än. Vilket innebär att jag har lite tid till att färdigställa uppgifter på för att slippa göra det i helgen. Jag höll dock inte löftet om att allt skulle vara klart till idag, för att jag skulle visa alla att jag visst kan, speciellt Tobias Gillberg. Men det gör inget, för ph-samtalet var inställt, och jag vet att jag är duktig ändå, utan hans bekräftelse. Haha okej, jag börjar bli lite patetisk, men detta var så underbart jävla skönt så ah, jag vet inte. Flera timmar innan deadline fick jag in uppgiften också! Jolos uppgifter brukar jag inte få in förän minuten innan deadline, så nu har jag överträffat mig själv. Den skulle nämligen vara inne i morgon 15.00 (tror jag) Haha Godnatt :)

Katri

Jag skrev ett väldigt fint inlägg här alldels nyss om hopp, och hur starkt det i vissa lägen känns. Men det blev alldeles för ärligt och öppet så jag valde att inte publicera det. I vilket fall så är hoppet starkt.

För tillfället lever jag ett fruktansvärt ohälsosamt och jobbigt liv. Det är skolarbeten framförallt. Jag har gett mig fan på att allt ska bli gjort, och det är ungefär det ända jag tänker på. Därav surhet, dåligt tålamod och sämst social kompetens för stunden. Men när lovet kommer blir det bättring, jag lovar. Till skillnad från vissa andra äter jag tio gånger mer än vanligt när jag är stressad, inte kul. Ofta kan man känna att världen bara springer iväg, eller som att man sitter på en karusell som aldrig vill stanna utan bara går fortare och fortare. Så känner jag inte just nu faktiskt. Jag känner snarare att jag springer efter karusellen, och hänger med för en gångs skull. Men bara precis på gränsen till att ramla, och jag känner att snart så ramlar jag av, för jag är trött på att springa. Men först ska som sagt allt som ska göras bli gjort. Hade det inte vart för viljan så hade jag ramlat för länge sedan, men nu springer jag endast på viljan. För nu jävlar, nu ska det blir gjort Nu är jag trött och ska sova, eller först ska jag läsa lite i boken som jag måste läsa, den börjar bli intressant nu, tur det!


Katri, - min normala hjärna börjar fungera på skärtorsdagens kväll igen har jag beräknat.

Regnet som började ramla från himlen, när jag gick med min alldeles egna, jättetrevliga och saknade barndomsvän Victor hem från spårvagnen, var ett riktigt sommarregn. Och så även det som ramlar ur himlen ner på marken och taket utanför mitt fönster, även vinden som blåser in känns mer sommar än vanligt. Inte direkt sommar, men vår. Det är ändå åtta plusgrader utomhus! Svensk som jag är så blir jag alldeles överlycklig av de siffrorna, och slänger av mig jackan (nästan) och vinterskorna. Men nu sitter jag ännu en gång och skriver fel saker. Nationalismens uppkomst på 1800-talet var det ja! Så back to the plugg.
Dagarna går fort nu för tiden, och självklart då även veckorna och månaderna också.

Katri

'Ge upp!' Är känslan som råder just nu.
Ingen ork alls, och vad jag än lyckas prestera så är jag inte ens i närheten av nöjd.

Nordman vs Carola och Andreas ikväll.
Ja, jag tycker att melodifestivalen är kul, även om det blir sämre och sämre låtar för varje år. Nordman har låtit lika dana sedan första gången jag hörde dem när jag var riktigt liten, och jag gillar dem. Det har säkert något med den undermedvetna tryggheten att göra. I vilket fall så tycker jag att det hade vart kul om Nordman slår ut Carola ikväll, mycket för att jag inte gillar henne alls, men också för att det jämt vart så självklart att Carola ska vinna, och det är inte kul någonstans. Okej för att "one love" är mer melodifestival stuk osv, men just för det oförutsägbara som jag verkligen dyrkar. Dessutom finns det mycket bättre låtar än Carolas till final.
Sångaren ser ut och sjunger exakt lika dant som alltid, om än lite äldre och skrovilgare röst

Nu ska jag hitta lite mer likheter inom buddhismen och matrix så att jag slipper stressa allt färdigt i morgon.

Katri

För övrigt har jag fått tillbaka min skinnjacka som jag glömde i hovfjället, även om det kostade mig dryga 100 kronor så är jag nöjd och glad igen.

Godnatt

Det är inte så mycket som jag ska göra igentligen, det handlar mest om att få tummen ur och se till att få det gjort. Trots det känner jag mig sönderstressad och vilsen. Mackor med ett fett lager jordnötssmör på, ett glas mjölk och noll lust att gå till skolan i morgon är vad som sker just nu. En effektiv hemma dag i morgon kanske? Städa, plugga, städa, plugga osv...

Katri

Historiektion och jag gör precis vad jag inte ska göra, fast har varit lite duktig och skrivit ännu en halv sida på uppdraget. Trode det skulle vara inne i morgon, men deadline är flyttad till nästa vecka, skönt! Men att alla mina deadline hela tiden blir flyttade är inte bra alls för då blir det aldrig gjort, men jag ska försöka hålla mig till försat deadline så att nästa vecka inte blir så jävla kämpig. Har ju en plan att allt som ska göras ska jag göra innan söndag, så att jag nästa vecka endast har svenskauppdraget att jobba med, hade vart riktigt skönt. Duktig ska jag vara. Orkar inte läsa igenom detta inlägg så ha överseende med stav och grammatikfel. Det luktar mat, och jag vill bara hem, so vanligt. Kanske ska ta och följa med mina kära föräldrar till min broder sen? Får se får se

Katri

Jag ska nog visa er att jag kan, jag kan, jag kan!! Nästa onsdag, när jag trippar in i klassrummet för att ha PH (personlig handladeare) samtal med Tobias ska jag vara på topp. Allt som är uppskrivet i loggboken, som ska göras denna veckan ska vara överkryssat och gjort. För nu jävlar. Inga mer släpande uppgifter, och inga mer dolda suckar från lärare som tycker man är slarvig. Inget mer dåligt humör på grund av skolan, och inget mer skjuta upp pluggandet. Det är en grej när man har miljoner saker att göra, när man får allt på en gång, men denna gång, som så många gånger förr är det själv valt. Det hade inte vart så här mycket att göra om jag bara såg till att få det gjort från början. Så nu är mitt motto "Ta tag i skiten och få det gjort!" ungefär.

Det var längesen jag inhandlade en sjal/halsduk, så idag var det dax igen. Det var inte planen, men den bara låg där och kostade inte ens 20 kronor, så varför inte? Tittade även på en jacka som var väldigt fin, den kändes dock lite för tjock för att vara en vårjacka, eller kanske inte? Jag vet inte. Kände att det var bäst att inte göra ett alltför hastat inköp. (Vilket jag i och för sig gjorde, men ångrade inom 10 minuter, så jag lämnade tillbaka den.) Innan dess hittade jag jackan som jag gått och tittat på, och bara väntat på pengar för att kunna köpa. Det visade sig dock att även Malin spanat in den jackan. Det hela slutet med att vi båda la undan den, i hopp om att någon av oss skulle hitta en annan jacka, jag hittade ju kanske en, men tvek på det. Och malin sprang ju iväg till träning efter det så jag tippar på att hon inte heller har hittat någon. Ja hörni, visst är livet hårt?

Idag har jag förövrigt inte gjort något vettigt alls, helt allvarligt alltså. När man säger så brukar man ha gjort något litet iallafall, men inte idag. Inte utanför lektionstid i vilket fall. Tiden går och dagarna springer mot mig, ingen pluggar åt mig och därför försvinner inte högen. För all del så växer den inte heller, så det får jag väl vara tacksam för.

Just nu är en såndär period då allt bara känns jobbigt, men samtidigt lätt. Tycker ingenting, vet ingenting och orkar ingenting, bara sådär allmänt tomt i huvudet. Det känns inte rätt, men det finns heller inga fel. Jaja, ni vet, livet i allmänhet. Man får tacka och buga, bocka och ta emot, ibland är det ju riktigt bra.
 - Skumt att man kan vara så positiv mot alla andra, och tro hejdlöst på alla andra, men när det kommer till än själv så finns det inte den minsta antydan till positivitet eller tilltro kvar...

Katri

Jag önskar att jag kunde trolla. Eftersom att jag inte riktigt tror på att jag plötsligt en morgon, kommer att vakna upp med nya krafter, och förmågan att få vad jag vill bara jag knäpper med fingrarna, så ska jag gifta mig med en trollkarl!  En snäll sådan.

Det är ett jävla meck att ta sig på bussen ibland, trångt varmt och jävligt. Alla ska in i bussen fortast möjligast, och alla ska sitta, om man så får kriga för platsen. Kriga på, men att lägga ner så mycket tid på att få sitta när man ändå ska av på första hållplatsen? Man hinner ju knappt sitta förän man måste börja röra sig mot dörren igen, för att hinna ut genom folkmassan.
När jag gick av bussen idag fick jag en mindre chock när tre män, över medelåldern kom gående på en rad, med vandringstsavar i händerna! Inte för att det är något fel alls att män använder dessa stavar, men den enda "folkgruppen" jag sett gå i grupp med vandringsstavar, är generation äldre av det kvinnliga könet. Så ja, en mindre chock.

Katri

Jag önskar att jag kunde trolla. Eftersom att jag inte riktigt tror på att jag plötsligt en morgon, kommer att vakna upp med nya krafter, och förmågan att få vad jag vill bara jag knäpper med fingrarna, så ska jag gifta mig med en trollkarl!  En snäll sådan.

Det är ett jävla meck att ta sig på bussen ibland, trångt varmt och jävligt. Alla ska in i bussen fortast möjligast, och alla ska sitta, om man så får kriga för platsen. Kriga på, men att lägga ner så mycket tid på att få sitta när man ändå ska av på första hållplatsen? Man hinner ju knappt sitta förän man måste börja röra sig mot dörren igen, för att hinna ut genom folkmassan.
När jag gick av bussen idag fick jag en mindre chock när tre män, över medelåldern kom gående på en rad, med vandringstsavar i händerna! Inte för att det är något fel alls att män använder dessa stavar, men den enda "folkgruppen" jag sett gå i grupp med vandringsstavar, är generation äldre av det kvinnliga könet. Så ja, en mindre chock.

Katri

Skola igen då, sitter ännu en gång ensam i ett klassrum när resten av folket har engelska. Band of horses är bra, och jag har en massa skivor jag vill köpa. Jag har ungefär 40 minuter att slå hål på mellan skolans slut och bussens avgång mot kärra och simträning, och med tanke på att jag hittat en jacka jag vill köpa och alldeles för många skivor så är det inte nyttigt för min plånbok alls att ha dem där 40 minutrarna. Kanske borde stanna i skolan så länge som möjligt istället. Får se. Jag är fruktansvärt hungirg nu också, behöver ni veta. Och jag vill ha tillbaka min älskade skinnjacka som jag glömde uppe i snölandskapet, inte riktigt för jag glömde den där vi bodde men ändå. Mp3:n överlever jag utan eftersom jag hittade min gamla, och nycklarna klarar jag mig utan eftersom jag fått låna min broders, men jackan, den måste jag ha!  Jag har lite att plugga i veckan tror jag.

• Analysera matrix ur buddistiskt perspektiv (Religion)
• Skriva 3 sidor om nationalismen på 1800-talet (Historia)
• Göra en reklamaffisch, till idag! (Mediekommunikation)
• Fota 5 monokroma bilder. Lite svårare än så är det, men kortfattat. (Foto)
• Uppgifter till kapitel 2 och förmodligen 3 (Rättskunskap)
• Gå på en rättegån (Rättskunskap)
• Analyser Oliwer Twist och jämföra den med ett annat verk (Svenska)

 - Det kunde och har i och för sig vart mycket värre, så det är väl bara att göra skiten och få det gjort

Katri  -mer bra musik åt folket!

Hemma från skidresan, woho. Mycket trevligt, lång bussresa, träningsvärk och lite sömn, precis som det ska vara. Och nu har jag insett att jag vill se Håkan, och jag vill till stockholm och se backstreet boys, jag vill på festivaler, sjukt mycket bra band på sånt i år. Jag vill se Lars Winnerbäck i sommar, och kent. Jag vill bara köpa alla biljetter, och ha dem så jag vet att det blir av. Ett jobb vore bra, men det känns som en så lång process så jag kommer ändå inte komma iväg, men jobb ska jag ha.

Skitväder igen, det gillar vi va?
Det är helt sjukt vad känslor kan pendla och komma från ingenstans.
Katri