23:10
Jag skrev ett väldigt fint inlägg här alldels nyss om hopp, och hur starkt det i vissa lägen känns. Men det blev alldeles för ärligt och öppet så jag valde att inte publicera det. I vilket fall så är hoppet starkt.
För tillfället lever jag ett fruktansvärt ohälsosamt och jobbigt liv. Det är skolarbeten framförallt. Jag har gett mig fan på att allt ska bli gjort, och det är ungefär det ända jag tänker på. Därav surhet, dåligt tålamod och sämst social kompetens för stunden. Men när lovet kommer blir det bättring, jag lovar. Till skillnad från vissa andra äter jag tio gånger mer än vanligt när jag är stressad, inte kul. Ofta kan man känna att världen bara springer iväg, eller som att man sitter på en karusell som aldrig vill stanna utan bara går fortare och fortare. Så känner jag inte just nu faktiskt. Jag känner snarare att jag springer efter karusellen, och hänger med för en gångs skull. Men bara precis på gränsen till att ramla, och jag känner att snart så ramlar jag av, för jag är trött på att springa. Men först ska som sagt allt som ska göras bli gjort. Hade det inte vart för viljan så hade jag ramlat för länge sedan, men nu springer jag endast på viljan. För nu jävlar, nu ska det blir gjort Nu är jag trött och ska sova, eller först ska jag läsa lite i boken som jag måste läsa, den börjar bli intressant nu, tur det!
Katri, - min normala hjärna börjar fungera på skärtorsdagens kväll igen har jag beräknat.
För tillfället lever jag ett fruktansvärt ohälsosamt och jobbigt liv. Det är skolarbeten framförallt. Jag har gett mig fan på att allt ska bli gjort, och det är ungefär det ända jag tänker på. Därav surhet, dåligt tålamod och sämst social kompetens för stunden. Men när lovet kommer blir det bättring, jag lovar. Till skillnad från vissa andra äter jag tio gånger mer än vanligt när jag är stressad, inte kul. Ofta kan man känna att världen bara springer iväg, eller som att man sitter på en karusell som aldrig vill stanna utan bara går fortare och fortare. Så känner jag inte just nu faktiskt. Jag känner snarare att jag springer efter karusellen, och hänger med för en gångs skull. Men bara precis på gränsen till att ramla, och jag känner att snart så ramlar jag av, för jag är trött på att springa. Men först ska som sagt allt som ska göras bli gjort. Hade det inte vart för viljan så hade jag ramlat för länge sedan, men nu springer jag endast på viljan. För nu jävlar, nu ska det blir gjort Nu är jag trött och ska sova, eller först ska jag läsa lite i boken som jag måste läsa, den börjar bli intressant nu, tur det!
Katri, - min normala hjärna börjar fungera på skärtorsdagens kväll igen har jag beräknat.
Kommentarer
Trackback
