Katri Melander

Nu är det så att jag kan inte lyssna på lars w låtarna utan att känna deppkännslor. Det på grund av att sist jag hörde låtarna så var jag omgiven av en jävla massa människor och det var helt sjukt bra! Det blir alltså lite av ensamhetskänslor bara för det.
Och det gott folk, innebär att det var en sjuhelvettes bra konnsert! Så här har jag inte känt på väldigt länge, och ja, visst är det jobbigt, men samtidigt underbart!! Det är ett bevis på att det var så jävla bra som det faktiskt var.
Det tackar vi för!


/myra

blött kallt och jävligt, men visst blev det SM GULD till IFK! :)

nu är psykologin inskickad och jag är varm igen. ett greys avsnitt låg och väntade på mig när jag kom hem, så nu är det det som gäller!

måste nämna det igen bara. igår,
Lars Winnerbäck, Lisebergshallen, 19.30, Lördag 27 oktober 2007
det var så sjuukt bra! jag tycker verkligen det. inga ord hittar jag!!! SJUKT!

allt är bra och så men jag skulle inte ha något emot att få tillbaka min egen röst, som jag inte haft på över en månad. min hals är helt skum och jag har torrhostat över en månad. känns som mina stämband håller på att gå sönder eller uttorkade, (kan det hända?) iallafall är det känsla. nu är ju mina föräldrar hemma och kan tvinga iväg mig till läkarn. vilket dem också håller på att göra


NU är jag klar med psykologin, trode att det skulle ta betydligt längre tid! ;O åå vad skönt!!
pappa som fortf är uppe ska bara läsa igenom det först. hoppas han inte har alltför mycket att klaga på :)

i morgon blir det till å vakna till liv och möta bror min. vi ska äta lunch och sen ska vi ta oss till matchen IFK - Trelleborg för att se om IFK kammar hem guldet, hade ju inte vart alltför tråkigt :)

godnatt!

så värt det så värt det så värt det så värt det så värt det så värt det så värt det så värt det
SÅ JÄVLA VÄRT DET!!

det var faktiskt riktigt riktigt braaa. dock var det en oerhört jävla lång spelning. från förband till slut ungefär 3 timmar...
men som sagt bra bra bra bra!!!!! sista halvtimmen var också lite jobbig för det var äckligt varmt och kvavt, men låtarna var braaa! denna spelning kompencerar nog både det Håkan (7/9-07) och Takida(29/9) missade faktiskt.

tralala lyckad kväll, bra start på lovet.
nu ska jag plugga hela natten och sen är det lov på allvar!

katrimyramatildamelander - i glädje!

jag vet attjag borde ta vara på tiden att plugga innan vi ska iväg och se Lars Winnerbäck, men jag känner att jag måste skriva av mig lite mitt i allt. Hela dagen har jag haft ångest och panik över att ingen velat köpa våra biljetter, och att jag inte kommer ha tid att få klart mitt skolarbete. Men nu när jag kom igång med uppgiften mer, och faktiskt inte har väldigt mycket kvar att göra, och lite Lars låtar på hög volym så känns allt mycket mycket mycket bättre! Han är ju faktiskt bra, riktigt bra. (inte för att jag tvivlat men) Jag har fått lite mer lust att komma iväg dit nu... förstår inte vad som hänt med mig, ofta jag inte skulle vilja gå på en konnsert liksom?! men nu som sagt så vill jag igen, mer än innan iaf. dock hade inte sittplats vart fel alls.
jag kanske är på väg tillbaka.
en låga av hopp tänts! :)

för övrigt så har jag kommit på att de äldre människorna har värsta pakten när de åker buss!
den går väl ungeför ut på att vara hur trevliga som helst mot varan, hjälpa varandra med att sätta sig, ställa rullatorerna på rätt plats, och se till så att matkassarna och dem där kärrorna som alla har inte rullar iväg. Det är ganska sött faktiskt. idag var hela bussen full av gamla tanter, lite griniga var dem dock mot yngre folk.
men dem är söta iallaf!

katrimyramatildamelander

vill bara tala om för världen att jag hatar WORD!!!
det gör adlrig som jag vill, hur svårt kan det  vara?!?! jag kan inte ens hantera word, grattis :D

sitter på mitt rum och tar till mig musiken, som ingen annan
väntar på kraft, samlar kraft, på det enda sätt jag känner till
musik

och The, det tycker vi om! :)
ännu en gång är allt bättre igen, wohoooo
HOLD ME NOW

just nu känns ingenting bra alls.
är jättestressad över skolan och vill bara ha lovet nu. jag vill ha söndag, för då måste jag ha gjort vad jag ska göra och antagligen har jag gjort det då med. usch usch usch ingeting är bra.
och biljetterna till lars winnerbäck på lördag vill jag och malin inte ha längre, men ingen verkar vilja köpa.. men jag har verkligen noll lust att gå. vet inte riktigt hur det kommer sig? ofta jag skulle tacka nej till musik? LIVE

jaja... mera plugg nu kanske
skit. hejdå
försök inte ens förstå, och snälla låtsas inte att det spelar någon roll när det inte gör dte.
låtsas inte att du bryr dig, utan bry dig istället. skulle kännas så mycket skönare.....

du kommer nog aldrig förstå, inte jag heller


hej

det där med plugg gick inte helt bra.
var ju tränarutbildning idag som jag helt glömt bort, och fick springa till efter Fridas påminnelse...
iallafall så var det en väldigt bra kurs, trevlig och givande. och den gjorde faktiskt att allt känns mycket lättare med träningen, lite nya idéer till barnen som är jobbigast osv. givande helt enkelt. den gav mig också mycket andra tankar och nya perspektiv på saker och ting och livet i allmänhet känns för tillfället mycket bättre.
trevliga människor också, folket på kursen var hela lördagsteamet
(katri frida pernilla linnéa andrea fred och lehel) +tre andra jag inte kände.
värd kväll var det lätt.

orkar du så är första låten (Finally) väldigt bra: http://www.myspace.com/dynamicromance
why can't you see the way I look at you... osv

nu ska jag väl ännu en gång försöka plugga lite!



och föresten är mina föräldrar hemma nu igen, det tycker vi om.
en stund iallafall! :)
god lasagne väntade när jag kom hem.


// katrimyramatilda - med glädje!

nu har mamma och pappa kommit hem!
de hade köppt en sjal till mig, för de tycker att jag behöver en till eller nåt.. men den var väldigt fin tycker jag.

ingen historia i skolan i dag, kändes lättande att slippa hålet på 3 timmar och inte sluta förrän halv4. så jag åkte in till stan och mötte malin, vi åt och jag köppte mig en jacka, sen hem.. och nu plugg antar jag

jag minns för ganska länge sen
då sa en person till mig
"vad skönt för dig katri, du har aldrig mått dåligt. alltså riktigt dåligt"
nehe tack för det min vän, du verkar förstå mycket


dock var det längesen och nu mår jag bra,
men jag blir så förbannad varje gång jag kommer att tänka på det
alla andra får må dåligt men inte jag, för jag har inget att må dåligt över
samtidigt så har jag heller ingen aning om vad kärlek är
enligt er iaf, det är så betendet visar iaf. eller visade snarare

ni är för roliga :)

du är medveten om att du aldrig någonsin gett mig en komplimang?
aldrig sagt något bra om mig, aldrig nånsin trott på mig.
säger jag att jag ska göra något, att jag har ett mål så har det bara blvit bortskrattat,
och fått höra att jag aldrig kommer lyckas, för det gör jag aldirg annars.

det är faktiskt fruktansvärt jobbigt, och det gör ont.
för att klara av något behöver man andra som också tror
man kan inte vara den enda som tror

känns som jag ofta gör allt för dig!
sällan du gör allt för mig faktiskt.

tack för det folket

jag är ganska trött på att sitta och tycka synd om mig själv
men vafan en kram? en betydlesfull kram som gör att man känner sig älskad.
ska det vara så svårt att få :/

det finns så många människor som gör mitt liv, så många delar.
utan alla skulle det inte gå, så tack för att ni finns.

träningen gick bra. hade båda grupperna ensam. emelie var sjuk :/
kändes dock ganska skönt att vara ensam, känner inte lika stor press på mig då.. döremot var det ganska jobbigt, spec första gruppen, dem har blvit många och lite bråkiga, men det löste sig och gick ganska bra det med!
andra gruppen hade jag inga planer för eftersom det är emelie som sköter den, så det blev lite slappt. men de lärde sig bröstsim! jättebra allihop faktiskt. med huvudet under vattnet och sträckta armar och ben och allt. vändningarna gick också ganska bra, tralala  känns lite bra att dem lär sig trots att det ibland är slappt och jag är okoncentrerad och helt tom i  huvudet! :D

eftersom jag inte vill vara ensam så kommer min vän irma till mig snart :)
eller jag ska möta henne, ska köpa lite frukt!
fast jag hade nog klarat att vara ensam nu när jag tänker efter... kändes värre innan
min helvettes dag blev ganska bra endå. det var bra att jag orkade iväg å träna dom små söta :)

myra

jag tycker det är dax för er att komma hem nu

helvettesdag

jag ligger hemma ännu en måndag, känns inte helt bra, känner mig värdelöst.
har nya tankar på att börja sköta mig i skolan osv, men det får bli efter lovet.
hörde ett samtal på träningen i lördags, ett samtal som fick mig inspirerad, så nu ännu en gång, ta tag i det.

jag kan knappt andas, eller andas går ju men det gör ont
riktigt ont i lungorna/hjärat? ingen aning men det gör ont. inte psykiskt utan fysikt
borde åka till läkarn idag, som jag tänkte hela förra veckan men jag orkar inte
och jag vill inte missa ännu en träning idag, jag behöver komma ut och jag behöver pengarna..

jag saknar mina föräldrar nu faktiskt, skönt att vara utan dem, samtidigt inte alls.
hade de vart hemma nu så hade de tvingat mig till skolan och/eller läkarn
önskar de kunde göra det, vill att de ska komma hem nu.

dock inte på grun av detta jag är hemma från början.
mådde riktigt illa när jag vaknade osv

"Jag vill berätta allt jag känner. Eller nej det vill jag inte för jag vet inte vad jag känner. Men jag skulle vilja berätta allt jag tänker. Sätta ord på tankarna, säga dem högt. Låta dig veta. Bara för att se hur det går. Jag kan hoppas, men jag tror inte det går bra. Men man ska ju hellre ångra det man gjort än det man aldrig gjorde. Jag sa till mig själv att jag skulle börja tala klarspråk nu, inte vara så jävla kryptisk. Bara säga tankarna rätt ut istället för att tala i gåtor. Men det går inte, det går bara inte! Det är så frustrerande. Allt jag behöver just nu är att lära mig det, lära mig börja prata. Lära mig att tänka högt. Lära mig att vara framåt på ett ärligt sätt. Vara mig själv som den jag är, vilket jag brukar vara fullt ut men samtidigt ingenting alls. Jag behöver hjälp. Jag behöver verkligen hjälp. Jag vill skrika ut det! Men det känns som ingen skulle höra, ingen skulle lyssna. Jag måste sluta tycka synd om mig själv, därför erkänner jag att jag behöver hjälp. Eller så erkänner jag det bara för att tycka ännu mer synd om mig själv. Jag vet inte längre.
 
Jag vill bara lära mig
Jag vill släppa ut mina tankar, skrika dem högt. "

nu ska jag börja tala klarspråk
efter som ingen fattar vad jag syftade på nu så lyckades jag inte speciellt bra med det.
grattis


hemma själv sedan i fredags, mor och far i Budapest till på onsdag :)
kul för dem, men jag vet inte hur jag ska klara av morgondagen för att jag är så fruktansvärt mörkrädd.
bror kommer att vara i sthlm och jag ska träna barnen och kommer hem runt 8, då är det redan mörkt. och så ska jag vara ensam, äta mat och sova osv.... jag vill inte:(

känns okej med plugget faktisk. vet att jag har massa massa saker att göra
+ tränarutbildning på onsdag
men dte känns endå bra. Lov om en vecka och då kommer jag vara klar med allt!
frågan är hur bara

myra

vissa dagar/kvällar/nätter blir jag bara knäpp, riktigt knäpp
gör saker jag inte tänker igenom, och bara är
det är jobbigt, förjävligt och fullständigt underbart.
släppa tankarna fast endå inte, jag kommer aldrig kunna beskriva det så att någon förstår
inom de närmsta åren iaf. får blir nån gång i framtiden när jag har ord och massa tid över till det.

folk som vart med mig vet hur jag blir då, tror jag
och jag tror att de tycker det är jobbigt, men jag kan inte hjälpa.

/myra

ännu ett ryck nu!
skola vänner tankar livet i allmänhet men framförallt mig själv.
bestämde jag idag

önskar så att jag kunde hålla vid den tanken, men den försvann lika fort som den kom

/myra

värelös tajming allt har!
ensam hemma hela helgen, och då finns ingenting att göra
malin jobbar i morgon bitti, alltså inget vi kan göra idag. irma bröllop idag och ngt annat jag inte minns på lördag. nath upptagen med björn och syster som fyller år. Louise har fest på g men självklart är det idag, och eftersom jag inte är helt frisk än så är jag bajstrött och jag ska upp och träna barnen i morgon. alltså helt kass tajming!

om saker och ting kunde ske när andra kan och när jag kan och är frisk istället?:)


har iaf fått två skoluppgifter klara!!!
nu ska jag äta med min bror.... hejsvejs!

jag förstår inte vad som hände...
vi pratade dagligen innan, nu finns inget mer att säga
vi träffades dagligen innan, nu träffas vi knappt en gång i veckan
vi kunde prata om känslor innan, nu är det bara ytligt
jag visste vad jag ville innan, nu har jag än en gång ingen koll

det kan ju ses som tur att det är olika människor det handlar om, men å andra sidan
hade det bara vart en så hade ju resten funnits kvar

jag har väl gjort mitt, folk mår bra igen då är det väl "hejdå katri, nu klarar jag mig" ?
känns nästan så

godnatt
katrimyramatildamelander

kommit en bit på vägen med plugg, dock en massa kvar men dte känns bättre nu
vet inte vad jag hade tagit mig till utan min pappa! han kan alltid hjälpa vad det än är.
kör jag fast så är det han som får mig att fortsätta, ger mig nya tankar och ny kraft, nya perspektiv.
vad det än handlar om, just idag var det som många gånger förr, plugg. Men även när det gäller andra saker, livet i allmänhet så hjälper han till!

saken är den att jag inte kommer kunna sova nu
dels på grund av hostan, ganska mycket på grund av den faktiskt,
men också dels på grund av skolarbete som stressar, dels på grund av att du är som du är, och du också, och du med
och jag..



ännu en bra låt btw..
Youll realise one day
That the grass is always greener on the other side
The neighbours got a new car that you wanna drive
And when time is running out you wanna stay alive
We all live under the same sky We all will live, we all will die
There is no wrong, there is no right
The circle only has one side
/ travis - side

sitter här nu och våndas över allt plugg, gjort en hel del i dreamweaver och flash iaf, bara en massa annat kvar!
det fanns en liten stund på dagen i dag som jag kände mig frisk, 1 eller två timmar typ..
nu har jag jätteont igen, i halsen som jag hade när jag vaknade men också fruktansvärt ont i lungorna av allt hostande (till och från) och ont ungefär där hjärtat borde sitta, vet dock inte vad det är som gör ont men det är inte kul iallafall. och andningen känns tilltäppt, inte i näsan utan nån stans efter att luften kommit in så tar det stopp. kanske för en gångs skull borde göra som mina föräldrar tycker; gå till läkarn. men jag orkar verkligen inte sitta på akuten i timmar bara för att få höra att det gå röver eller nåt sånt. förhoppningsvis. och jag måste plugga, dock så pluggar jag endå inte för att det gör ont....... får se hur jag gör i morgon.

ja då ligger man hemma och hostar sönder lungorna igen,
var i skolan igår, men borde nog inte vart det. så idag är jag hemma precis som i måndags. försöker få ordning på multimediauppgiften, flash och dreamweaver, det blir inte som jag vill. när (om) jag blir klar med detta ska jag försöka mig på uppgiften i medikunskap, sen historieanalysen och psykologiuppdraget. hallelulija!
nån gång därimellan ska jag väl få i mig lite mat också.

jag har ju bestämt att börja träna igen, det sägs också att det är lättare att hålla sig frisk då.. men man ska samtidigt inte träna när man är sjuk. så när fan ska jag träna?
det var inte väldigt länge sen jag var hemma en hel veka från skolan på grund av det samma som nu... hur blir man frisk?

vi sjöng för pappa denna morgon istället för i morn, jag vet inte varför faktiskt. iallafall så blev han hur jävla glad som helst för vå present! en ipood nano video, black 8gb alla som känner honom eller bott med honom hela sitt liv vet att allt som har med mac att göra facinerar honom till tusen. så ja, vi tyckte han skulle få en fin liten ipood att leka med! lyckat val måste jag säga :)

dock har jag gått och blivit sjuk igen, så det blev ingen träning med småbarnen denna morgon.
nu ska det städas lite, duschas försöka få ordning på mitt jävla hår :)

peace out, som sades ur min mun hela tiden för ett antal år sedan

nu har mina älskade små kusiner åkt tillbaks till hotelet, men kommer hit i morn igen, till pappas stora 50 års fest! :)
skulle cyklat upp till irma ikväll var planen, men eftersom maten blev sen och flickorna var här så blev det inte så, förlåt.

däremot fick jag alldeles nyss ett väldigt trevligt samtal, som bestod av en minut av låten sway ( the perishers) . lät helt underbart bra och jag önskar att jag var där.............

i morgon blir det upp och hoppa och träna barnen igen, hem och sova en stund, städa lite och sen vara social :)

system kameran jag lånat är inte helt fel btw!!

godnatt

jag skulle inte leva en minut utan er

herregud vad jag älskar mina föräldrar
jag tror aldrig att jag kommer kunna beskriva det med ord.
på söndag fyller pappa 50, på lördag blir det stor fest och min kära moder har suttit dag och kväll ut med datorn framför sig, i nästan två veckor, för att få ihop bildspelet om min älskade pappa. Det börjar ta sig nu, och jag blev verkligen rörd förut när jag fick se det nästan färdiga bildspelet. det är så fint. en kärleksförklaring från min mamma till min pappa. jag kan inte tänka mig att deras kärlek till varandra någonsin skulle ta slut, eller att den någon gång har svajat (vilket jag dock vet att den har)
och när jag ser bilder och filmer från förr. resor med dem och mina två äldre bröder. eller bara amatörmässiga filmer som någon i släkten filmat. all kärlek som finns, inom familjen och släkten. det är helt underbart och jag vet att alla alltid kommer att finnas där. jag skulle aldrig klara mig utan dem!

satt och pluggade lite psykologi med pappa förut, vi läste om lite olika grejer och kom bland annat in på något om barn som inte får bekräftelse när dem är små, barn som inte har någon har i världen och inte har en aning om vilken plats på jorden de ska ta, barn som min pappa jobbar med varje dag.
jag kunde inte hjälpa att jag satt där och bara tänkte på vilken jävla tur jag har, som har de föräldrar jag har. aldrig någonsin har jag tvivlat på att deras kärlek till mig, mina syskon och varandra är äkta. jag har haft en hel underbar uppväxt och jag önskar att alla kunde få det.

vad som än händer kommer de att finnas där för mig, jag vet det. jag märker det, jag märker på mina föräldrar när de blir stolta över mig eller nån av mina bröder. det syns så tydligt, deras kärlek finns överallt.
ser jag på bilder när vi var små, när pappa lekte med oss, spelade luftgittar med oss ( vi var gitarren) bar oss som "potatissäckar" upp för trappan. allt, alla minnen alla bilder, det syns så tydligt. kärleken.
jag vet att jag skulle kunna prata med dem om precis vad som helst. jag vet det, men jag gör det aldrig, aldrig någonsin. jag önskar att jag var bättre på att visa mina känslor och berätta vad jag tycker och känner. jag önskar att jag kunde visa dem hur mycket jag älskar dem så som dem visat mig. men det kommer jag aldrig kunna göra, och jag kommer aldrig prata med dem så mycket som jag borde.
jag kan bara inte, trots att jag vet att dem vill, att dem finns. att dom lyssnar
att dom älskar mig.


usch ja nu blev jag känslig, längesen. godnatt

förvirring, bättre beskrivning än så kommer jag inte på.

damp damp damp damp damp damp damp damp
damfeklfjhsdefdpdampdampdmapmdapmdapdmdpmadsjfdsfdjxgtdfeksdjxnmbcgted


jag orkar fan inte spela ett jävla speeeeeel!!!!!!!! ge mig kraft ge mig styrka
låt mig sluta vara så helvettes jävla feg.
jag ska börja ett nytt liv, inga mer spel bara ren ärlighet..
någon gång ska jag börja det nya livet jaaaaa

ett överflöd av känslor.
och bara för att jag är ute och för att jag inte har en aning om hur jag ska kunna visa, eller reagera på mina känslor varken offentligt eller i ensamheten, så blir allt blockerat och jag vill bara spricka! jag vill ställa mig här, precis här eller på en annan plats vart som helst och bara skrika skratta och gråta, bara släppa allt på en gång... men jag kan inte jag klarar inte av det, inte ens hemma i ensamheten klarar jag det.
därför det oförklarade behovet av alkohol. aldrig kunnat förklara det behovet, förrän nu.
 - och ändå är det fortfarande obegripligt.

 tänk om någon kunde förstå, eller ens vilja försöka förstå.

ett överflöd av känslor.
och bara för att jag är ute och för att jag inte har en aning om hur jag ska kunna visa, eller reagera på mina känslor varken offentligt eller i ensamheten, så blir allt blockerat och jag vill bara spricka! jag vill ställa mig här, precis här eller på en annan plats vart som helst och bara skrika skratta och gråta, bara släppa allt på en gång... men jag kan inte jag klarar inte av det, inte ens hemma i ensamheten klarar jag det.
därför det oförklarade behovet av alkohol. aldrig kunnat förklara det behovet, förrän nu.
 - och ändå är det fortfarande obegripligt.

 tänk om någon kunde förstå, eller ens vilja försöka förstå.

det är vad jag är, ständigt
därför folk ser mig som sur
därför folk tror att jag är på dåligt humör
därför jag blir på dåligt humör
   allt beror på det

lost in thought

jag mår dåligt när jag ser alla mina skor, sist jag räknade var det en bit över 30. ändå har jag aldrig några att använda, och jag gillar knappt några av dem. endå har jag kvar dom? jag vet inte varför men jag kan inte slänga dom. "det kan ju komma ett tillfälle då jag behöver just de skorna!" - inte!!
men jag mår verkligen dåligt av att se dem, känns så ondöigt, massa bortkastade pengar, och folk som har mindre men jag bara klagar.

jag är ganska trött på att höra folk som pratar om vissa saker och inte tror att något kan förändras, att världen kommer se ut lika dan endå, hur mycket vi än försöker och att vi därför borde leva generöst mot oss själva och spendera spendera spendera. jag kan inte klaga på folk som gör det, jag gör det med, men det jag klagar på är folk som säger det, som inte ens tror, och skulle köpa sig 10 hus fulla med kläder om de blev rika. jag gillar inte tänkesättet bara, trots det lever jag inte som jag lär.

köppt mig ännu en sjal, och lär köpa en till som jag hittat och vill ha. jag är sjuk!
köppt minst 4 på senaste tiden nu, om inte fler! plus den gula härom dagen och den gröna idag.
och mitt konto mår allt annat än bra, och då mår inte jag heller bra. usch usch, allt borde vara gratis?! :D

ikväll lär det bli mys hos irm, med idol och massa fett. kanske johanna och louise orkar vara med dom också?

nu blev jag förbannad, på ingenting. jag behöver ett jobb. och usch jag orkar inte vara på detta humöret!!
jag vill ju inte det?!?!?!?!? förbannad är något jag hatar, speciellt av fåniga anledningar!
varför är jag så här och ingen annan, kan någon ta bort det ?

just nu är jag jättetrött och vill bara sova, vet dock att så fort jag reser mig och borstar tänderna kommer jag piggna till och inte kunna sova på hela natten. hela dagen har känts skum, känt mig helt bortdomnad becövad och snurrig, levt i en dröm ungefär. känns det som. fast när vi gick från skolan blev det lite bättre. staden med malin och rickard en stund, trevligt. köppte mig en väska, var på tiden, hoppas jag trivs med den också. sen åkte jag till min bror som har ny lägenhet nu, mycket fin, hade verkligen inte haft något emot att bo där! jag ligger och skriver detta som i trans, vet inte exakt vad jag skriver men det känns skönt. trots att jag inte längre kan skriva något av större vikt så att det blir förståerligt, för mig och för andra så känns detta bra, att skriva massa meningslös skit.
fast som alltid önskar jag att jag kunde få beskriva med ord vad jag tänker. eller att någon ibland kunde läsa mina tankar, så att nån kan förklara för mig vad allt betyder.

varje dag tror jag att jag har missat att träna barnen, får jämt för mig att jag skulle gjort det efter skolan, som på måndagar, eller att jag borde gjort det i morse. det fattar jag verkligen inte vad jag fått ifrån. har aldrig någonsin tränat barnen en morgon innan skolan!! bara lördagmornar, men det är väl knappast så att man får för sig att det är lördag när man vart i skolan hela dagen?
det är mina skumma skolveckors fel tror jag, får ingen ordning på nåt om jag inte har en normal vecka med struktur, jag behöver verkligen det, men men.

jag sov i skolan en stund förut med, mycket skönt. fast jag vet inte om jag sov, var borta iaf. men sen hörde jag malins röst, som från ingenstans, hon sa något jag inte minns till rickard. just i den sekunden fattade jag verkligen inte att jag var bland folk och hennes röst lät som en högtalare på högsta volym, då vaknade jag. läskigt

i morn ska malin på intervju, gick fort tycker jag! glad för hennes skull

tralala godnatt eller nåt :)

inte världens bästa dag precis
skippade svenskaprovet, skulle fota innan jag kom iväg till skolan - gick inte bra alls, har inte ens satt rullen i kameran, när jag väl skulle gå hemifrån var nycklarna borta och väskan vägde alldeles för mycket. missade bussen - sprang till spårvagnen men missade den också. kom dock inte för sent. självklart var också batteriet i telefonen slut. sen åkte jag hem dumpade datorn och åt på 10 minuter för att sedan ta mig till bussen till kärra för att träna småbarnen. men trots mat i magen och en lättare väska, och även lyckan att hitta mina nycklar blev det inte alls bättre. Första gruppen var så jävla bråkig, de har aldrig varit så jobbiga och jag kände mig jättegapig och elak. nästa grupp gick dock lite bättre men inte helt bra den heller. nu har jag blåsor i händerna från att ha dragit upp dem jävla linorna ur vattnet. (ni vet dem som är mellan banorna, som är typ blåvitrödgula)
jag hatar måndagar, men i morgon är det tisdag och vår älskade lärare rickard har flyttat vår lektion så vi börjar 11 istället för halv 9. underbart!

nu väntar jag bara på att mamma eller pappa ska komma hem och laga mat åt mig så att jag kan sova sen, ja jag är väldigt lat idag, och utmattad.
måste fota med, har en liten idé får se om jag orkar genomföra den och om den blir bra.
nu ska jag maila kansliet på s02 och fråga hur det kommer sig att "mina barn" inte fått sina inbetalningskort, så att jag kan meddela deras föräldrar nästa vecka
tjao