Katri Melander

Jag brukar tacka ja till saker utan att tänka, sätta mig i situationer jag inte riktigt tycker om men gör ändå det bästa utav det, ser det som en lärorik erfarenhet och i vissa fall en utmaning. Många gånger har jag sett till att jag har helgen fullbokad med jobb och ungefär varje gång har jag talat om för mig själv att nej, det är inget för mig. Jag behöver fredagskänslan i mitt liv, om inte varje så i alla fall varannan vecka. Jag behöver jobba hårt i 5 dagar och sedan få fredag och två dagars ledighet. Varje dag har en speciell känsla, men framförallt är det känslan fredag, lördag och söndag som är mer framhävande än andra dagar i veckan. Förvisso stämmer sällan den där lördagskänslan, för i mitt fall innebär lördagskänsla som det var när man vart liten. Någon aktivitet på dagen och lördagsgodis uppdelat i varsinn skål till mig och bröder efter maten. Söndagen har dock alltid vart detsamma, tråkigt att helgen är slut men en solig sådan kan göra det värt ändå.

Nå, hur bortskämd är man inte egentligen. I-landsproblem. I Bangkok bland annat berättade vår sista taxichaufför för oss om hans arbete när han fick höra att vi var ute i 3 månader och bara lallade runt. Han var ledig fem dagar, per år, max. Det har jag nämt innan, men det får en att tänka till. Jag vill fortfarande ha fredagskänsla.

En sen lunch (tidig middag?) mellan bank, gym och skoinhandlingsärenden i solskenet häromdagen

Det är rena rama sommaren i England, helt sinnes. Lovar att det senaste dagarna vart uppmot 30 grader, inte ett moln och inte ens en vindpust. Är det inte typ oktober om några dagar? Vi klagar dock inte, även om det kan bli lite jobbigt i gummistövlar och alla nya flugor som vaknat till liv i hästarnas närhet på gården. Men jag gissar på att det om några dagar kommer att slå om med besked och då får jag väl äta upp vad jag sagt! Nu är jag i alla fall i London, är ikväll barnvakt, han somnade nyss och håller sig förhoppningsvis sovande kvällen framåt. (Jag kan börja äta ord redan ikväll, hann inte mer än skriva klart meningen innan han vaknade upp igen, och det med besked!) Så här sitter jag en varm septemberkväll på takerassen pratar på skype med mina saknade småtjejer och tittar på flygplanen som pryder den klara kvällshimlen. Ska strax trolla fram något ur skafferierna till sen middag. Ska också få tummen ur och boka biljetter för en helg hemma i Sverige och Göteborg.

Jag och Oscar satt och tittade på tv innan, fast ingen av oss följde nog riktigt med i vad som hände. Han studerade mest färg och form om jag får gissa och lät munnen göra sitt favoritord Bu eller Bo och jag var nog mest absorberad i tankar om annat med hökögon på grabben.

Jag blir lätt uttråkad här borta när vi inte är igång och jobbar, jag är van med lite mer liv och rörelse kring mig. Men för det mesta älskar jag det fortfarande. När vi väl får tummen ur och tar oss för någonting älskar jag det ännu mer. Igår bestämde jag att vi skulle till en av pubarna och äta vår middag, The White Horse blev det och det var fruktansvärt trevligt och fantastisk mat och jag fick till och med dricka ett glas vin, uppskattat! Inte Karro dock eftersom hon måste köra monstret till bil. Hur som så har jag planer på att åka hem och hälsa på en helg, jag ska få följa med och se en tävling, jag ska se till att träffa de få vänner jag faktiskt har här i landet och förhoppningsvis ska det lösas så att vi får följa med på jakt och se hur det går till. Dessutom blir det mera London, så ja, det händer en del framöver så den där rastlösheten kan jag nog leva med vissa stunder. Och för att inte tala om ridningen, som jag ju ska behärska. Det börjar bli kyligare i luften nu trots att vi har haft och lär fortsätta få helt fantastiska nästan sommardagar så är hösten på ingång, och jag gillar det! Alla dagar då det inte blåser storm och regnar störtskurar älskar jag det faktum att jag jobbar ute i princip hela dagarna.

Dagarna som ser ut som nedan är bara bra dagar!

Att livet plötsligt kan rinna ur en människa, så snabbt och på så mänga olika sätt med så många olika betydelser. Idag har det vart begravning hemma i Göteborg, en kvinna som säkerligen betytt så mycket för många många människor. En kvinna som gjort en stor del av många både barn och vuxnas vardag och därmed framtid. Man vet så lite om människorna man har i sin närhet. Jag har jobbat med henne en hel del, men kände henne aldrig mer än så riktigt. Däremot kände jag henne och de människor som fanns i hennes närhet under hennes arbetsliv såpas väl att jag kan säga att det är en enorm förlust för oss alla, en fin människa mindre i vår närhet och vardag. Hon var lärare fram till sommarn 2011 för en klass med ettor, de stora små som nu börjat tvåan. Men hon var inte bara lärare och en fin människa, utan dessutom en förbannat bra sådan.

Vila i frid Gunilla.

Idag har jag varit med om mycket. Allt från bebis till hund till häst. Har även fått se veterinären agera tandläkare för gammelhästarna och fått en hejdundrans bra ridlektion av Mickey. Inte för att Karolin inte gör det bra, men mycket bra med olika röster och olika sätt att förklara på. Dessutom kan det vara rätt skönt någon gång ibland att någon man inte bor och umgås med 24/7 talar om exakt vad man ska göra där på hästen. Mycket jobb hela tiden, och är det inte jobb så är vi trötta eller handlar känns det som, oftast både och. Internet här är en pina, jag hoppas de fixar det å oss snart snart snart så att man kan hänga med lite mer i livet som fortsätter där hemma. Teckningen för telefonen är inte sådär mycket att göra åt men, jag har gjort det roligare genom att lägga pengar på en blackberry, mycket nöjd med den efter två dagar! Nu sömn, efter att jag smörjt in blåsan på fingret som spisen orsakade helt utan min inblandning!

Godkvällgodkväll!

Drömde mardröm efter mardröm inatt om huvuden som trillade av människor och mördare som jagade, vaknade upp som en liten med genomsvettiga lakan och reflexen att tända alla lampor och väcka alla människor i närheten. Sedan har huvudvärk och ett yrt huvud avlöst varann under hela dagen lång. Till kvällen åkte kvällsmatsfatet ner i golvet och kladdade ner heltäckningsmattan trots att jag tyckte jag höll i det. Ny telefon är jag på jakt efter och planer för framtiden som vanligt. Blir inte mindre yr kan jag lova, är ju en hel jäkla vetenskap det där med telefoner. Kikade in på Alex Schulmans blogg och läste detta, tänkvärt.

"När jag tänker på att det fortfarande existerar dödsstraff så blir jag skakad. Och att det dessutom sker i en västerländsk civilisation som USA är på gränsen till ofattbart.

En människas liv är okränkbart. Att denna avrättning nu sker under ordnade, "lagliga" former i USA är ett tecken på att allt är åt helvete."

GODNATT

Så var det ju det där med att plugga. Senast i början av detta året när vi hade två halvdagar teori inför dykningen i Thailand kände jag direkt att nej, jag har gjort rätt som inte börjat plugga än, bara det lilla blev jag trött på. Men plötsligt har alla börjat plugga, de flesta verkar veta precis vad de vill och skriver varma ord om hur roligt det är. Och jo, jag börjar väl inse att jag nog vill plugga rätt snart ändå. Om jag bara visste vad jag ville plugga för något. Samtidigt är jag inte alls sugen på att ge upp mina andra drömmar om ställen jag vill besöka först. Kombinera? Kan man plugga typ religion en termin på svalbard, samtidigt som man jobbar ihop pengar?

Var är den där blixten som ska slå ner och tala om vad jag vill göra? Väntat länge nu. I vilket fall gott folk, det är helt otroligt fint här och de senaste dagarna har det varit fantastiskt fint septemberväder. Ni vet solen, och värmen som försvinner så fort solen gömmer sig bakom ett träd, den milda kylan som infinner sig om kvällarna. Inte det bitande kalla, utan den behagliga kyla som talar om att hösten faktiskt är här men du behöver inte frysa ihjäl för det. När man tar sig upp och ner på och kring berget här växer stora ängar i backar, på vissa bor stora djur på andra bara träd och smått som ingen ser. Hus ligger lite hur som helst, i regel för sig självt, som om någon kastat ut dom högt uppifrån och sedan låtit vinden lugnt placera hus för hus... Ett hus ligger precis i bergskanten, berget som är klätt av gräsmatta och beteshagar. Själva huset på exakt den platsen utan hagarna skulle kunna vara som taget ur en Harry Potter film. På andra ställen påminner det lite om Cameron Highlands i Malaysia (om än inte ens i närheten av lika maffigt). Någonstans på vägen bor det lamadjur, djur jag knappt visste fanns mer än hemma som någon dammig ullig leksaksprydnad från latinamerika, eller är det en alpacka (stavning?) och vad är skillnaden? Allmänbildning! Grannens hellikopter har jag dock inte lyckats lokalisera än, försöker ibland på preomenad spana in mellan buskar och träd, genom springor i staket för att få en skymt av hur de har den parkerad men inte en skymt! Det ser nog inte alls bra ut när jag tänker efter, att stå och spana in på någons tomt sådär.

Ikväll spelar Håkan Hellström på liseberg. 2005 2006 2007 2008 och 2009 har jag vart där och upplevt magi. 2010 vart det uppehåll. Jag måste säga att det faktiskt känns riktigt jävla skittråkigt att inte vara där tillsammans med mina vänner ikväll, men det är inte mycket jag kan göra åt det. Indiskt käk i engelsk by får agera tröst! Blir säkert helt fantastiskt det med. Här heter jag Cat, eller Kat eller Kát eller något i den stilen, det är för svårt att säga Katri men jag kan inte komma underfund med hur jag ska stava det. Karolin drar bara refersenr till knark när jag skriver Kat, kanske inte det bästa.

/ K

Jo jag vet, sämst på detta plötsligt. Men det händer inte så mycket nytt. Förvisso massa nytt varje dag med tanke på att jag försöker komma ikapp människor som vart i direkt närhet till de flesta djur som finns här under hela sina liv och jag inte haft mer husdjur än fiskar och dammråttor. Men helt enkelt inte så intressant svart på vitt. Lyckats få på mig träningskläderna i träningssyfte äntligen och gett mig ut på en springtur i krokarna, upp på berget osv. Tog mig bara drygt 4 veckor! Det var i förrgår, så fort Karro kommer tillbaka efter sin hundromenad ska ge mig ut ännu en gång och sedan är det upp på hästen igen. Sist försökte han kasta av mig när vi gav oss på galloppen, men han lyckades inte och jag ger inte upp så lätt! Jag ska klara det. Jag och KArlin är förövrigt exakt lika dana på alldeles för många sätt, det funkar inte alltid kanon med humören som svänger, men å andra sidan är vi oftast rätt duktiga på att skratta bort det också! En intressant situation är det i alla fall, på ett inte dåligt sätt. Återkommer!

Föresten M och O har skaffat sig en hundvalp, den kommer hit i morgon, mycket spännande! Och skulle man av någon anledning vilja nå mig någon annanstans än på datorn så finns jag här... +447542779948 Nu vaknar lillkillen, trösta trösta!

För den som undrade så ser rummet där jag håller till i London ut så här högst upp i huset. Rätt nöjd!


Granne med lillkillen

och granne med mitt badrum



en halvtrappa ner har de en uteterass med sol!

och så där ser himlen självklart ut mest hela tiden, inte blå då utan klädd i flygplan

Det var minst sagt spännande väder på Jay´s idag. Men det verkar ha lugnat ner sig och jag har ännu en gång gett mig av till London, flygplansljud och sirener. Känner mig precis lika nöjd med det som sist! Livet är fint, kanske inte för trädet på Jay´s Farm dock...

Så här ligger landet gott folk!

I närheten av Haslemere i England ligger en gård vid namn Jay´s Farm som drivs och bebos av M och H. Här bor även 17 hästar, 6 hundar, en massa får och och massa läskiga vildsvin. Det är en del av min vardag, delar rum med min kusin Karolin och hjälper till en del med djuren och försöker lära mig att rida.
M och H har fyra vuxna barn, varav äldst heter M och är gift med O, de har en strax 9 veckor gammal son vid namn O och bor i London. Där har jag eget rum högst upp i huset och hjälper till med liten. Det är en annan del av min vardag. Så jag flänger som sagt lite.
I helgen gifte sig O´s bror och jag var med vid sidan av för att passa lillen. En bit söderut i england (i think! väderstreck är inte min grej) åkte vi och hamnade först i New Forest där vi sov en natt och sedan Dorset (tror jag?) där sjävla bröloppet hölls. Två helt fantastiska ställen som jag hemskt gärna åker till igen!

Promenerade runt en stund på markerna och älskade det, fullkomligt älskade det.






har inte svårt alls att förstå varför man vill ha sitt bröllopp där

Lovar att uppdatera snart, men är trött och det är söndag. Höres!