Katri Melander

Det var längesen jag inhandlade en sjal/halsduk, så idag var det dax igen. Det var inte planen, men den bara låg där och kostade inte ens 20 kronor, så varför inte? Tittade även på en jacka som var väldigt fin, den kändes dock lite för tjock för att vara en vårjacka, eller kanske inte? Jag vet inte. Kände att det var bäst att inte göra ett alltför hastat inköp. (Vilket jag i och för sig gjorde, men ångrade inom 10 minuter, så jag lämnade tillbaka den.) Innan dess hittade jag jackan som jag gått och tittat på, och bara väntat på pengar för att kunna köpa. Det visade sig dock att även Malin spanat in den jackan. Det hela slutet med att vi båda la undan den, i hopp om att någon av oss skulle hitta en annan jacka, jag hittade ju kanske en, men tvek på det. Och malin sprang ju iväg till träning efter det så jag tippar på att hon inte heller har hittat någon. Ja hörni, visst är livet hårt?

Idag har jag förövrigt inte gjort något vettigt alls, helt allvarligt alltså. När man säger så brukar man ha gjort något litet iallafall, men inte idag. Inte utanför lektionstid i vilket fall. Tiden går och dagarna springer mot mig, ingen pluggar åt mig och därför försvinner inte högen. För all del så växer den inte heller, så det får jag väl vara tacksam för.

Just nu är en såndär period då allt bara känns jobbigt, men samtidigt lätt. Tycker ingenting, vet ingenting och orkar ingenting, bara sådär allmänt tomt i huvudet. Det känns inte rätt, men det finns heller inga fel. Jaja, ni vet, livet i allmänhet. Man får tacka och buga, bocka och ta emot, ibland är det ju riktigt bra.
 - Skumt att man kan vara så positiv mot alla andra, och tro hejdlöst på alla andra, men när det kommer till än själv så finns det inte den minsta antydan till positivitet eller tilltro kvar...

Katri