Katri Melander

Varje dag borde vara så här. Skinande sol, utvilad, ledig, bra musik, hög musik, något att göra, något att se fram emot. Åter till tzatsiki skapande och så smånigom iväg och grill. Ibland är det allt bra lätt att älska livet, även om det suttit ännu finare att älska livet typ, nedan. Hej!

Så känner jag idag. Inte för att jag är på dåligt humör eller för att någonting gentligen är dåligt utan för att jag är trött på att känna mig antingen tom eller förvirrad. För mycket planer, för mycket möjligheter, för mycket drömmar... Okej, inte för mycket men mycket och mycket innebär en snurrig hjärna. Jobb har i alla fall gått galant även idag på ny skola med nya snälla lågstadiebarn, middag blev grekiskt ute vilket var helt fantastiskt och däremellan lite fika och så. Nu ska jag äta lite godis, slappna av och typ låta tiden utvisa planerna. Jag tjatar mycket, det tänker jag fortsätta med!

Antingen är det så varmt att man i princip rinner bort eller så fryser man så mycket att man undrar hur man ens kunde gå hemifrån utan jacka. Krångligt det där. Men jag klagar som sagt inte på vädret! Funderar som jag gör varje vår på om jag också fått en släng av pollenallergin som flyter runt bland både släkt och övrig befolkning, förmodligen har jag det kom jag fram till idag. Dessutom gör min hals förbannat ont efter gårdagens lisebergsbesök höhö. Sitter hur som helst i mitt öppna fönster och redigerar lite bilder (låtsas att det är såpas brett fönsterbräde att det faktiskt är skönt att sitta på mer än 10 minuter), rond sjuhundrasjuttioelva typ, så jäjkla tråkigt! Men snart klar, bara några mappar kvar, förvisso de mappar med cirkus 400 bilder i varje men ändå! (Okej, liten överdrift) Ett antal bilder från gårdagen istället...
Bilder från Liseberg har en tendens att se likadana ut gång efter gång år efter år, dessutom brukar merparten av bilderna tas vid Jukebox av någon anledning.

Patricia, 7, frågar mig vad hon ska rita. En telefon svara jag. En mobiltelefon frågar hon. Nej en gammaldags telefon, du vet, en sådan man måste lyfta på svarar jag på nytt. Tog en sekund och begrundade detta. En gammaldags telefon? Är telefonen jag är uppväxt med gammaldax? Tusan, så gammal är jag väl ändå inte. Tekniken går undan. Nu ska vi fortsätta lyssna på Timoteij och måla troll bland annat.

Mor var igång med kameran häromdagen, och ungefär samtidigt insåg jag att det var lite väl längesedan jag besökte ett gym.

Idag har jag varit på lekplatsen, målat på ägg och i morgon blir det liseberg. Sedan ska jag någon gång hitta på vad jag vill göra till hösten. Glad Påsk!

Om någon inte fattat än är jag lite besatt av dessa stenansikten och lika faccinerad i efterhand som när vi var där. Hakuna Matata är en bra beskrivning på de senaste månaderna och om jag hade velat leva så ett bra tag till, men vem skulle inte vilja det? Blivit en ganska ordentlig mjukstart på jobbandet i alla fall, 2 dagar på dagis och sedan 4 dagars helg. Nu ska jag sova efter en trevlig reunion med först moster & kusin och senare de trevliga tomtarna i backa. Förutom att jag inte vänjer mig helt med de tomma stunder som blir när man varken jobbar eller träffar någon är mitt enda bekymmer att jag inte har den blekaste om vad jag vill göra med mitt liv nu. Eller ja, jag vet ju mycket jag vill men i vilken ände börjar man? Jobb, resa, flytt, vart?, land, plugg, språk, hobby, värme, kyla... Börja spela på hästar och hoppas på turen och göra allt på en gång kanske? Godnatt

Det är lite intressant att det nästan tog längre tid för mig att göra en lemonshake än det tog att gå hem från jobbet, nästan. Har hur som helst jobbat med samhällets minstingar idag, typ. Avdelning 1-5 år, hur underbart som helst. En som precis lärt sig gå, en som låter precis som Ida i Lönneberga, en som skrattar åt precis allt som sker, och barn som är precis allt där i mellan. Hur skulle jag inte kunnat ta mig igenom denna dagen med ett stort leende? Ska nu i alla fall ge mig på bilderna från resan rond 1, känns lagom motigt. Tillsvidare kan ni få en från en av de absolut fräckaste platser vi var på.

Kambodja, Siem Reap, Angkor Thom

Katri & stenansikte

Kim, ta med lite bilder också!! Till påsk alltså.

Vår, nykärlek till min kamera och dessa tjejer... Det blir onekligen en del bilder.

Det känns overkligt att vi faktiskt varit borta, och så länge. Det känns minst lika overkligt att vara hemma igen. Det känns konstigt att tiden verkar ha stått stilla här, förutom i naturen där snön försvunnit, men träden ser lika tomma ut som när vi åkte. Allt skulle lika gärna kunna vara en dröm, resan, nutiden, verkligheten... Vem vet. Men verklighet eller inte har jag i alla fall njutit av solen även idag, en fika med Louise utomhus. Trevligt trevligt, nu är tanken att jag ska orka ta den korta promenaden och köpa mig och mor varsinn falafel i gula kiosken. Om detta nu vore en dröm skulle jag bara kunna knäppa med fingrarna och sitta med maten i handen, därmed slippa promenaden. Ska ge det hela ett försök.

Våren är helt klart min favoritårstid, speciellt de dagar som är så där fina så att ingenting kan vara dåligt hur dåligt det än är. Jag var dock lite orolig att jag inte skulle kunna uppskatta den i år med tanke på värmen jag lämnat. Jag fryser som en galen nämligen, trots att folk talar om hur varmt det blivit och att man kan byta bort både vinterskor och jackor. Men jo, idag kunde jag uppskatta den. Den lite kyliga men så klara luften (den känns för min del dessutom extra ren efter sydostasiens extremt förorenade luft), solen som värmer lite lagom och fåglarna... Ja ni vet ju. Begav mig till Hällebäck och här är det ju i sin tur omöjligt att inte uppskatta allt. Sommarstugepyssel i vårsolen. Synd dock att telefonen lagt av och att vattenrören frusit sönder under vinten (=vatten i hela köket), och därför ännu mer tur att det var en såndär fantastisk vårdag, en sån där ingenting kan vara dåligt hur dåligt det än är. Nu efter bastu och datorsittande kan det dock vara dax att greja lite sömn intill brasan, tror jag lovat att följa med på springtur i morgon nämligen....

Sommarstugefix

Hemma, stendöd och skriver som om jag inte har å, ä och ö. Har ätit lite ostmackor och grävt fram saker jag köppt och lagt kläder i tvätten. Nu ska jag sova i min egen säng (som plötsligt känns väldigt mjuk) och vakna till en fin vårdag i morgon, vad sägs om det? Skumt att lägga sig utan att snacka skit med Malin innan sömn, eller höra Bangkoks uteliv och vattenkrig. Det är verkligen knäpptyst här och Sverige känns både lockande och skrämmande för tillfället. Godnatt

Vi spenderar var sista tid i varmen i Bangkok. Glommer pengars varde och ar ledsna over att vi ska hem. Typ. Besoker poolen och gor aventyr i staden. Ville mest tala om att vi fortfarande lever och idag koppt oss varsinn vaska till handbagage sa att vi far hem vara saker, och min stora traelefenat. Livet ar allt bra jobbigt ibland :)

Jag tror bestamt att Malin bjuder pa lite bilder strax (jag ar lat som vanligt, men tva kan ni fa i alla fall!), bland annat nagra halvbra fran senaste dyken :)

Tjenixen!

Det ar inte svart att alska livet for tillfallet kan jag lova. Vi skammer bort oss nu pa slutet och bor i en bungalow mitt pa stranden, ca 10 meter fran vattenkanten. Idag lag vi liksom och solade pa var altan, fast anda pa stranden, ar ni med? Vi har de sneaste dagarna spenderat kvallar vid solnedgangen tillsammans med chang (chang = ol, for Natta och alla andra som inte vet!) och trevligt sallskap, kayakat oss till on mitt emot, kayakat oss darifran i en outtalad tavling mot ett par sthlms grabbar som vi fakltiskt vann, vi har gett oss pa tva dyk till som gick nastintill galant, testat partylivet lite och tillrackligt, tagit massager, atit gott osv... Dessutom har vi en vakthund till var bungalow, enda problemet ar att vi inte lyckats lista ut om den vaktar at oss eller mot oss (kan man saga sa?) I vilket fall ar det nu bara tva natter kvar pa koh Chang, det kanns mindre kul! Ska sjalvklart bli skont att komma hem och traffa folk, kunna ga in i ett badrum utan att leta efter odlor det forsta man gor, slippa solkram, aftersunkladd och myggspray men fasen vad vi trivs har, sa bortsett fran det hade jag latt stannat! Eller okej, jag kan sta ut med allt det sistnamnda egentligen, kanske finns en ekeonomifraga med, eh... Hur som! Nu ska vi ge oss ivag, far se om vi kommer in till var bungalow eller maste offra Malin som bete. Sa lange kan ni fa lyssna pa Thailands plaga, eller den var det nar vi borjade var resa har (for 3 jakla manader sen!) i alla fall och jag alskar den! Fast kan ju erkanna att jag inte fattar mycket, sa ni forstar att det ar tonen och det hela jag gillar, avsager mig alltsa allt ansvar fran texten da jag inte har en aning ;)