Katri Melander

Det är snurrigt nu, fram och tillbaka, tider, dagar och månader verkar vara ihopblandade men jag tror att jag har fått ordning på det nu, hope so! Det hela innebär i alla fall att det blir några dagar i skåne för min del ändå, det känns bra. Torsdag till Lördag, mormors flyttflass går på lördagen. Förhoppningsvis hinner jag hjälpa till lite innan jag tar tåget hemåt igen för att på kvällen se Håkan ännu en gång. Sedan är det helg till måndag, två jobbdagar och på torsdagen bär det av till England. Det känns bra nu. Fortfarande eller igen? Solen har vart framme och grillat mitt ansikte idag dessutom! Spikade jobbtider över en månad framåt. Bra som sagt. Tack, godnatt.

Idag är en sån dag, en sån där söndag. Det regnar, det är segt, det är musik och det är dåligt humör. Men vem vet, det kanske blir bättre med pizza och en film? Kanon, mot ny jobbvecka, nytt ställe, nya barn, ny personal, nya rutiner. Spännande. Min helg i skåne kommande vecka blir inte av, mycket tråkigt. Däremot blir det England om ytterligare en vecka, det ska bli skönt. Om inga vulkaner får för sig att börja leva rövare, det händer ju inte så ofta nu för tiden.

Hade jag kunnat sjunga hade jag velat ha en röst som Melissa, och hade jag dessutom vart man hade jag ju inte haft något emot att låta som Bruce heller.

Trots detta genomtråkiga 28e maj vädret ska jag nu ta mig till hammrkullen och kolla läget på carnevalen, var några år sedan sist :)

Fröööken... Idag är jag fröken, och du är barn!
Okej, jag är barn, du fröken.
Bra, nu ska jag kasta sand på dig!

Huh?
Well well, inte alltid lätt att förstå men nästintill alltid roligt ändå. Små människor har de mest fantastiska tankar och en spännande världsbild som de oftast inte är speciellt rädda för att dela med sig av. Man borde lyssna mer på dem, man kan faktiskt lära sig ett och annat. Att man ibland hamnar vid ett bord med fem barn under 3 år som ska äta spaghetti och köttfärsås med hela kroppen eller att i en samling ha två barn under 2 år i knät med varsin talrik glass som hinner smälta och fastna i kläderna innan skeden nått mun, tja det är både en utmaning och rätt faccinerande det med. Har i alla fall avslutat även denna arbestvecka med en fin fredagkväll, hemma hos Pernilla vart det grill och galenskaper som sig brukar. Utgång är dock inget för mig denna helg heller, sova är vad jag ska göra och i morgon ska jag ha en fin lördag, vare sig solen skiner eller ej. Vi ska älska livet! Den här veckan har för övrigt sprungit iväg fortare än någonsin, vad gör tiden?

En fin rast i solen häromveckan

Torsdag, trötthet, glädje till jobb, ont i benen efter springning, längtan efter helg, god mat, förhoppningar om sommar, suck åt pengar, behov av skåne, behov av hällebäck, behov av släkt, för lat för att hämta glasögonen, önskan om musik, väntan på inspiration, nya planer, dax för tidig sömn. Tänkte mest tala om att jag lever och än en gång poängtera hur mycket jag älskar att jobba med 1-5 åringarna. Godkväll och natt

Sanddyner i Vietnam, jag älskar Vietnam!

Tre små apor satt i ett träd, och reta' krokodilerna
du kan inte ta mig, du kan inte ta mig
men då kom krokodilen simmandes, simmandes och pang!
Två små apor satt i ett träd....

Thailand 110127

Avslutade arbetsveckan med ett glas vin tillsammans med fina vänner istället för att köa i två timmar till Liseberg och Veronica Maggio. Mer än så blev det dock inte då jag åkt på förkylning och feber igen, ovanligt? Så det blev hem när de andra drog vidare och jag somnade innan jag nåt kudden. Idag har jag äntligen lyckats boka mig biljetter till en helg på landet i England och mor och far är iväg och ska greja mig en hårddisk så att datorn kan bli vad den en gång varit. I övrigt ska jag vara hemma och k u r e r a, knarka panodil och halstabletter. Lugn helg kan dock vara på tiden!

Kan inte vässtrafik lägga de där 20 miljonerna, eller okej 10 om så vill, på att greja ett biljettsystem som fungerar och är rimligt för alla istället för att springa runt och leka ut sina fantasier om att vara poliser.

http://www.gp.se/gptv?path=gptv.abcdn.net/TV-ARKIV/Goteborg&playfile=12270_Vasttrafik_Kontrollerna_ska_avskracka_134839.pls

Har i brist på jobb suttit inne i regnvädret och bråkat med min dator. Tillslut talade någon mindre vänligt om för mig att jag knappt har någon plats kvar på hårddisken, tro fan den är seg och bråkig! Ibland undrar jag verkligen vart min hjärna tagit vägen. Har en idé om att skrapa ihop ett bildspel av de många tusen bilder som finns från andra halvan av januari till första halvan av april men jag börjar smått ge upp den, det tar för lång tid och skapar för mycket irritation. Tänkte att jag istället kanske ska ägna mig åt att skriva om det. Efter drygt 5 veckor har jag dock fortfarande inte tagit fram anteckningarna sedan jag packade upp de ur ryggsäcken och la ner de i en låda. Kanske är det lika bra att släppa det för stunden och blicka framåt igen? Den som lever får se. Nu är det sovdags, i morgon jobb med de jättesmå barnen igen.

2011 03 11 Ho Chi Minh staden

En sak som är bra med att befinna sig hemma i sverige är att man kvällar som den här, då allt bara känns jobbigt och man går runt och är irriterad på precis allting, kan gå och köpa sig gott bröd, pålägg och hälla upp ett glas mjölk till kvällsmat. Kvällsmat ger mig en känsla av lugn och ro, trygghet och barndom i mitt så kallade vuxna liv. Nu vet ni! Nu är det pirates of the caribbean på tv, god kväll.

Sverige, landet lagom sägs det. Möjligt att det stämer, men definitivt inte i mitt fall. Finns ingenting i mitt liv som är lagom. Äta lagom, dricka lagom, handla lagom, njuta lagom, sova lagom, spendera lagom, lagom mycket idér, lagom möjligheter, lagom med tid, leva lagom? Nej det är alldeles för ofta för lite eller för mycket, oftast är det sist nämt som gäller. Inte ens livets första regionsval räcker det att man deltar i en gång tydligen. Skulle ju också kunna vara ett tecken på hur väl ställt man egentligen har det.

I lördags fyllde vår Gabb 20 år, det firades med mat, tårta, lekar, glitter och utgång!

Jag tror inte att den här dagen går att samanfatta känslomässigt, eller veckan för den delen. Vaknar 13.00 efter att ha legat i något som liknar koma sedan jag vaktat telefonen inför jobbmöjlighet runt 7, 8 på morgonen. Tog mig tillslut ut och mötte Malin och Jenny på stan, 4 mycket förvirrande timmar som i mitt fall slutade i irritation och meningslös ilska på absolut ingenting. Hem, godis (saltlakrits och kranvatten ska det va!) och sedan tyckte Lollo att vi skulle gå ut, hon var hungrig efter sin jobbdag. Det blev några trevliga timmar med varsitt glas på ett ställe jag inte minns namnet på. Nu väntar väl sömn eller film, möjligen kombinerat?

Det är egentligen en bra rätt bra dag. Har jobbat med de pyttesmå barnen igen och är lika förtjust som sist, fått en hel del jobb där närmsta tidenoch ska nu ut och springa. Hade det inte vart för att jag är så satans mätt och mindre sugen på att åka spårvagn till och från skatås i (i alla fall på hemväg) svettiga träningskläder så!
Bit ihop och kör.

Full moon för ett antal månader sedan.

Jobbar och tiden springer iväg, har snart varit hemma en månad. Det är helt sjukt. Har i alla fall orkat mig ut på en springrunda i dagarna, äntligen! Den gick dessutom helt galant och blev några kilometer mer än vanligt. Kändes faktiskt så bra att jag skulle kunnat hålla på ett tag till. Kan ju (mot förmodan) hoppas att den känslan håller i sig nästa gång det är dax, och nästa och nästa och nästa. I övrigt händer inte mycket, redigerar bilder, skriver, umgås (lite för lite), njuter av solen när den behagar vara varm osv... :)

Det var en fin dag för 36 dagar sedan, en av många. Vi bodde helt perfekt, mitt på stranden, det var varmt och soligt trots en del tjocka moln, jag var nyklippt och mådde fantastiskt, vi använde musklerna (de få som fanns kvar) ordentligt för en gång skull på många veckor haha, vi tog oss kajakande till en fin ö, vattnet var varmt, vi träffade på en badande elefant, vi matade den sedan på land, fotade, åt en inte så bra lunch i värmen, jag gungade, vi drack chang på vår veranda på stranden, såg solnedgången och slapp den så kallade vakthunden, vi hade en lugn och fin kväll och avslutade den med en helt sanslös natt. Jag tycker inte det är pest att vara hemma, men jag hade gett mycket för att vrida tillbaka tiden en stund. Det finns många mornar, dagar, kvällar och nätter från senaste månaderna som jag lätt skulle kunna uppleva igen. Och igen och igen och igen.

Staden, kusiner, fika, utgång, fika hos bror, båtväntandes i solen..... Bra dagar typ.

Sett min fina elefant? Förmodligen mitt bästa köp under resan höhö, kan möjligen dela 1a plats med överkastet jag köppte till mina föräldrar (även det prytt av en eller annan elefant). Som jag släpat! Nu se vart ännu en kväll och natt i Göteborg leder...

Någon säger plugga, någon ber mig ta det lugnt och sluta få panik -tänk!, någon säger speeda på, någon tycker paris, någon annan barcelona och någon England. Andra tycker jobba i göteborg, malmö stockholm? och skaffa eget, stanna hemma ett halvår och jobba och res sedan igen, plugga språken du vart så inne på, volontärjobba, sydamerika, afrika, indien, australien. Åk till Svalbard och jobba en säsong, upp till skidfjällen, åk till värmen.

Problemet är att jag vill göra allt, precis allt. Vart börjar jag? Det enda jag vet är att pluggandet inte ligger först på listan.

Hej jag heter Katri,
jag bor i Sverige, ett land där jag som snart 21 år har alldeles för mycket val och möjligheter. Jag har gått 12 år i skolan, klarat av det hyfsat bra och relativt lätt (med vissa undantag). Har efter det jobbat om inte heltid så i alla fall såpas att jag klarar mig. Har familj som bryr sig och stöttar, vänner som finns där och jag klagar på livet för att jag inte får spendera det som de senaste månaderna på rundresa i sydostasien. Jag hade möjligheten att i 3 månader bara glassa runt, ta livet som det kommer, se hur livet kan se ut för andra, se en annan verklighet förvånas och förundras över andra människor och hade nog de bästa månaderna i mitt liv. Efter det kunde jag åka hem, fortsätta med mitt liv i den verklighet jag är uppväxt i, i jämförelsevis en jäkligt bra verklighet. När jag jobbar är det 5 dagar i veckan som gäller, lediga helger och rätt mycket långhelger och andra ledigheter dyker upp titt som tätt. Jag klagar för att jag har tråkigt, det blev jobbigt att komma hem.

Mitt i allt detta dyker bilder upp på barnen som bodde på barnhemmet vi besökte i Kambodja, taxichauffören som körde oss till flyplatsen i bangkok, alla de människor som inte hade någonstans att bo, inga pengar till varken kläder eller mat. Barn som förvisso fått lite fler möjligheter i och med barnhemmet men ändå inte mycket, ingen familj, ett liv där skitiga lokaler och en ännu skitigare gata utanför är verkligheten. Chauffören som berättade att han är ledig 5 dagar om året, max, för att få råd med boende och mat. Man skämdes när man berättade att man var ute och reste i 3 månader, de frågade om man jobbade, pluggade, hade sommarlov eller hur det gick till att vi kunde vara borta så länge... Vi tog studenten för 2 år sedan, vi jobbar lite grann hemma och nu är vi nu är ute och reser kastar bort varenda krona vi tjänat ihop. När vi kommer hem så finns det möjligheter ändå, vi tar dagen som den kommer och blir trötta när folk börjar tjafsa om vad man ska göra med sitt liv i framtiden, vi tar det väl som det kommer. De människor man stött på har inte den möjligheten, de måste planera för sitt liv, de kan inte ta dagen som den kommer om de vill överleva veckan, de måste ha en plan och de måste följa den för att få det att gå ihop.

Ilandsproblem, ännu en gång. Är man bortskämd eller bara korkad? Är det så att man även här behver ha en plan och sedan följa den, är jag dum som påstår att man kan ta en dag i taget och livet som det kommer? Har jag rätt att klaga? Måste jag vara nöjd bara för att jag har det bra i jämföresle med andra? Livet är orättvist, vad gör vi åt det?

Nu ska jag ta mig ut i solen, älska livet lite och träffa mina glada små tjejer som vill hitta vissa affärer så att även de kan spendera lite pengar. Bara typ 10 år gamla bilder, men leendena sitter allt som oftast där fortfarande.

Isabella & Felicia

Kanske att det är dax att låna en av stadens blå cyklar till jobbet i morgon nu när jag (läs pappa) äntligen orkat fixa det.

I morse när jag i min vanliga morgonkoma hörde någon säga något som jag inte alls tycker kan stämma i maj viftade jag bort orden, förklarade för mig själv att jag nog drömde och att det säkert bara för det var helg så att jag kunde fortsätta att sova. Gick upp några minuter senare, kastade ett öga genom fönstret och gick och la mig under täcket igen - jo dröm. Tillslut insåg jag dock att det varken var dröm eller helg, upp och hoppa och jo, det snöar ute. Vet inte om det var på grund av det jag frös mer än på länge även inne och dessutom glömde tänka och därmed glömde plånboken hemma. Men vad spelar det för roll? Det snöade, jag jobbade, solen kom fram och sedan kom haglet. Vi gick in och fortsatte dagen. Tog en spårvagn hem och hann i sista stund få iväg ett biljettsms precis samtidigt som kontrollant passerade. Busskortet ligger ju i plånboken, som ligger hemma bredvid datorn, som jag glömde för att det var kallt, för att det snöade.

Frukost på strand i varm morgonsol, ja tack.

Thailand, Koh Chang

Det där med trumband måste vara... Ja, det där med trumband helt enkelt. Fantastiskt. Lillkillen gjorde ju sitt för showen med. Kiriaka, 1 maj.

1 maj och de hederliga arbetarna har nu varit ute och uttryckt sina åsikter genom sång, ramsor, march och tal. Om man nu tycker att "ak fyra, ak fem, borgarna kan hälsa hem" är en hederlig och bra ramsa. Utöver det är det rätt fint tycker jag. Bland annat syndikalisterna var ute med sina rödsvarta fanor, bjöd på ett eller annat tal som gick att lyssna på och på musik av Lucas Stark, och ungefär då vaknade jag ur dvalan som gårdagen fört med sig.

Så var det valborg med, en kväll som inte tog slut förrän det vart morgon. Trevligt och god mat grejade vi i alla fall, för ovanlighetens skull.