19 Mars, 2008

Det är olösta mattetal som flyger runt, tankar om allt och ingenting, press att hitta sig ett jobb, önskan om att åka utomlands, tron på att allt ska blir bra, bevisen på att man har fel, påminelsen om att man är kass, hjärtat som vill slå sig ut ur kroppen, andningen som inte vill fungera på ett lugnt och normalt sätt, stressen från skolan, misslyckanden att ta kontakt, brist på social kompetens, känslan att inte räcka till, löftet om att träffa vännerna, irritation över allt som sker, löften av andra som bryts, lusten att bara skrika, skrika, och skrika tills någon inser att det här inte fungerar.

Jag vet inte vad som händer, vet inte vad jag vill i framtiden, vet inte om jag vill något nu, vet inte vart jag vill, vet inte om jag vill hem, vet inte om det roligt, vet inte om det är tråkigt, vet inte, vet inte, vet inte, vet inte är det enda som existerar.
Uppgivenhet.

Katri

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0