torsdag kväll
jag skulle inte leva en minut utan er
herregud vad jag älskar mina föräldrar
jag tror aldrig att jag kommer kunna beskriva det med ord.
på söndag fyller pappa 50, på lördag blir det stor fest och min kära moder har suttit dag och kväll ut med datorn framför sig, i nästan två veckor, för att få ihop bildspelet om min älskade pappa. Det börjar ta sig nu, och jag blev verkligen rörd förut när jag fick se det nästan färdiga bildspelet. det är så fint. en kärleksförklaring från min mamma till min pappa. jag kan inte tänka mig att deras kärlek till varandra någonsin skulle ta slut, eller att den någon gång har svajat (vilket jag dock vet att den har)
och när jag ser bilder och filmer från förr. resor med dem och mina två äldre bröder. eller bara amatörmässiga filmer som någon i släkten filmat. all kärlek som finns, inom familjen och släkten. det är helt underbart och jag vet att alla alltid kommer att finnas där. jag skulle aldrig klara mig utan dem!
satt och pluggade lite psykologi med pappa förut, vi läste om lite olika grejer och kom bland annat in på något om barn som inte får bekräftelse när dem är små, barn som inte har någon har i världen och inte har en aning om vilken plats på jorden de ska ta, barn som min pappa jobbar med varje dag.
jag kunde inte hjälpa att jag satt där och bara tänkte på vilken jävla tur jag har, som har de föräldrar jag har. aldrig någonsin har jag tvivlat på att deras kärlek till mig, mina syskon och varandra är äkta. jag har haft en hel underbar uppväxt och jag önskar att alla kunde få det.
vad som än händer kommer de att finnas där för mig, jag vet det. jag märker det, jag märker på mina föräldrar när de blir stolta över mig eller nån av mina bröder. det syns så tydligt, deras kärlek finns överallt.
ser jag på bilder när vi var små, när pappa lekte med oss, spelade luftgittar med oss ( vi var gitarren) bar oss som "potatissäckar" upp för trappan. allt, alla minnen alla bilder, det syns så tydligt. kärleken.
jag vet att jag skulle kunna prata med dem om precis vad som helst. jag vet det, men jag gör det aldrig, aldrig någonsin. jag önskar att jag var bättre på att visa mina känslor och berätta vad jag tycker och känner. jag önskar att jag kunde visa dem hur mycket jag älskar dem så som dem visat mig. men det kommer jag aldrig kunna göra, och jag kommer aldrig prata med dem så mycket som jag borde.
jag kan bara inte, trots att jag vet att dem vill, att dem finns. att dom lyssnar
att dom älskar mig.
usch ja nu blev jag känslig, längesen. godnatt
herregud vad jag älskar mina föräldrar
jag tror aldrig att jag kommer kunna beskriva det med ord.
på söndag fyller pappa 50, på lördag blir det stor fest och min kära moder har suttit dag och kväll ut med datorn framför sig, i nästan två veckor, för att få ihop bildspelet om min älskade pappa. Det börjar ta sig nu, och jag blev verkligen rörd förut när jag fick se det nästan färdiga bildspelet. det är så fint. en kärleksförklaring från min mamma till min pappa. jag kan inte tänka mig att deras kärlek till varandra någonsin skulle ta slut, eller att den någon gång har svajat (vilket jag dock vet att den har)
och när jag ser bilder och filmer från förr. resor med dem och mina två äldre bröder. eller bara amatörmässiga filmer som någon i släkten filmat. all kärlek som finns, inom familjen och släkten. det är helt underbart och jag vet att alla alltid kommer att finnas där. jag skulle aldrig klara mig utan dem!
satt och pluggade lite psykologi med pappa förut, vi läste om lite olika grejer och kom bland annat in på något om barn som inte får bekräftelse när dem är små, barn som inte har någon har i världen och inte har en aning om vilken plats på jorden de ska ta, barn som min pappa jobbar med varje dag.
jag kunde inte hjälpa att jag satt där och bara tänkte på vilken jävla tur jag har, som har de föräldrar jag har. aldrig någonsin har jag tvivlat på att deras kärlek till mig, mina syskon och varandra är äkta. jag har haft en hel underbar uppväxt och jag önskar att alla kunde få det.
vad som än händer kommer de att finnas där för mig, jag vet det. jag märker det, jag märker på mina föräldrar när de blir stolta över mig eller nån av mina bröder. det syns så tydligt, deras kärlek finns överallt.
ser jag på bilder när vi var små, när pappa lekte med oss, spelade luftgittar med oss ( vi var gitarren) bar oss som "potatissäckar" upp för trappan. allt, alla minnen alla bilder, det syns så tydligt. kärleken.
jag vet att jag skulle kunna prata med dem om precis vad som helst. jag vet det, men jag gör det aldrig, aldrig någonsin. jag önskar att jag var bättre på att visa mina känslor och berätta vad jag tycker och känner. jag önskar att jag kunde visa dem hur mycket jag älskar dem så som dem visat mig. men det kommer jag aldrig kunna göra, och jag kommer aldrig prata med dem så mycket som jag borde.
jag kan bara inte, trots att jag vet att dem vill, att dem finns. att dom lyssnar
att dom älskar mig.
usch ja nu blev jag känslig, längesen. godnatt
katrimyramatildamelander
Kommentarer
Trackback
