känsloflöde

"Jag vill berätta allt jag känner. Eller nej det vill jag inte för jag vet inte vad jag känner. Men jag skulle vilja berätta allt jag tänker. Sätta ord på tankarna, säga dem högt. Låta dig veta. Bara för att se hur det går. Jag kan hoppas, men jag tror inte det går bra. Men man ska ju hellre ångra det man gjort än det man aldrig gjorde. Jag sa till mig själv att jag skulle börja tala klarspråk nu, inte vara så jävla kryptisk. Bara säga tankarna rätt ut istället för att tala i gåtor. Men det går inte, det går bara inte! Det är så frustrerande. Allt jag behöver just nu är att lära mig det, lära mig börja prata. Lära mig att tänka högt. Lära mig att vara framåt på ett ärligt sätt. Vara mig själv som den jag är, vilket jag brukar vara fullt ut men samtidigt ingenting alls. Jag behöver hjälp. Jag behöver verkligen hjälp. Jag vill skrika ut det! Men det känns som ingen skulle höra, ingen skulle lyssna. Jag måste sluta tycka synd om mig själv, därför erkänner jag att jag behöver hjälp. Eller så erkänner jag det bara för att tycka ännu mer synd om mig själv. Jag vet inte längre.
 
Jag vill bara lära mig
Jag vill släppa ut mina tankar, skrika dem högt. "

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0