Katri Melander

ett överflöd av känslor.
och bara för att jag är ute och för att jag inte har en aning om hur jag ska kunna visa, eller reagera på mina känslor varken offentligt eller i ensamheten, så blir allt blockerat och jag vill bara spricka! jag vill ställa mig här, precis här eller på en annan plats vart som helst och bara skrika skratta och gråta, bara släppa allt på en gång... men jag kan inte jag klarar inte av det, inte ens hemma i ensamheten klarar jag det.
därför det oförklarade behovet av alkohol. aldrig kunnat förklara det behovet, förrän nu.
 - och ändå är det fortfarande obegripligt.

 tänk om någon kunde förstå, eller ens vilja försöka förstå.