Katri Melander

Vi har spenderat dagen med att handla och ta igen oss efter gårkvällen/nattens långa arbetspass, 16.30-01.30 på stående fot med 30-45min matpaus. Hoppades på att det skulle vara ett av de mindre eventen, men det första jag såg när jag kom dit var ordet bal och det visade sig istället att det var deras största event med sittande middag. Knappt tusen gäster bara, lugnt och fint! Efter ett par timmar hemma idag tog vi oss iväg till Hyde Park för att trängas med alla andra julmänniskor i Winter Wonderland, lite jul på Liseberg stuk fast på engelska, med gratis inträde och med betydligt mer färglada klubbor och hysteriska åkattraktioner.

Efter att jobba med dessa fina event har jag insett att jag går och sträcker mer på ryggen, även utanför jobb, vilket ju bara kan vara positivt. Att däremot ta med sig resten från jobbet, som att hålla händerna bakom ryggen, se till att hålla sig ur vägen för gäster och kollegor med varma tallrikar och göra sig så osynlig som möjligt i vissa situationer är kanske inget positivt att ta med sig. Jag känner det när jag är i stora folksamlingar, att jag håller händerna bakom eller framför mig och försöker hålla mig undan för alla, kanske inte den bästa egenskapen i livet alltid?

9 i morse lämnade jag mitt hus och kom hem runt 5, har mest sprungit runt och åkt buss idag känns det som. Inte det att jag varit långt borta men hittar man inte och är i tidsnöd så slutar det lätt med buss efter buss efter buss. Egentligen har jag alltså inte fått gjort speciellt mycket, vart på två jobbintervjuer bara, båda för nannyjobb så vi får väl se hur det blir med de. Vet inte ens vad och om jag vill. Avslutade i alla fall dagen på biblioteket, det var skönt att kunna hänga där och använda ett skrivbord en stund. Dessvärre slängde de ut mig eftersom de stänger tidigare än vanligtvis idag, det är tydligen fredag här borta. Hur som helst, jag tycker jag vart duktig idag och jag känner en såndär mysig liten förkylning komma krypandes, så jag ska göra absolut ingenting av den här kvällen. Glo på serier och möjligen, om jag orkar, laga lite mat.

Spenderade några varma Julidagar i Stockholm och där med många timmar i gamla stan i år, det var skönt!

Den där lila grejen som till och från bor på mitt nattduksbord räddar mig med jämna mellanrum. Den värmer nämligen otroligt skönt i detta kalla hus, att vi dessutom bor på botten och med trägolv gör inte det hela varmare. Jag klagar dock inte för det är otroligt skönt att slippa den där heltäckningsmattan som mer eller mindre är obligatorisk i detta land!

Jag vet inte hur mycket man får uttrycka sig. Men att det är skillnad på människor och människor är som sagt inget nytt, på gott och ont. Efter att nu ha jobbat på två event är min inte så faktabaserade slutsats följande; Folk som går på bal, lägger stora pengar på välgörenhet och diamantörhängen kan lugnt sitta vid sitt bord, småprata och vänta på mat medans de folk från mediabranchen som kommer för att samla "awards" är mer avslappnade men aningen mer rastlösa och behöver röra på sig mellan varje rätt som serveras. Vimmelfotografens kamera var större bland mediefolk men dansgolvet desto tommare. Sistnämt skulle dock kunna ha att göra med mängden fri alkodol och skillnaden på fredag och måndagkväll.

Internet är äntligen fixat i huset, vilket betyder att man inte behöver slutföra något internetbaserat på en viss tid längre, vilket också innebär att jag vart på väg att publicera detta inlägg under fem timmars tid, men inte känt någon tidspress, skönt! Lånekort på biblioteket har vi också orkat greja idag, fin idé det där med att kunna låna och läsa böcker gratis. Läsning nu med andra ord. Godnatt

vietnamvietnamvietnam

Skönt att Malin har huvudet med och talar om att man kan ta bort kylan i vårt rum genom att sätta på det elektriska elementet, tack! Middagen vi jobbade på i fredags var något utöver det vanliga i min värld, det var en bal, med nästan 900 gäster, fint hit och fint dit! Sjukt kul var det i alla fall, på måndag kör jag igen. För två eller tre detaljer till kan man ju kika in på Malins blogg, som vanligt gör hon det bättre haha. Igår spenderade vi några fina timmar i Notting Hill.

Genom vän har både jag och Malin fått lite jobb på några julmiddagar där vi ska servera. Tror det är ett antal på åtta, med första redan ikväll, blir mycket spännande! Svarta byxor, skor och helknäppt svart skjorta gäller. Jag känner mig med andra ord hemma i färgerna, men definitivt inte i kläderna. Servera från höger, plocka undan från vänster, inte nudda vin och champagneglas med flaskan... eller hur var det nu? Det löser vi galant!

Föresten, min externa hårddisk trillade i golvet och vill nu inte fungera "datorn kunde inte läsa skivan, vill du mata ut, ignorera eller formatera" -Ignorera hela problemet så att den funkar igen tack! Hjälp någon?

Människan är en spännande figur. Så många olika sorter det finns, så mycket likhet och olikhet det finns där man minst anar det, eller mest. Låt oss ta fram en linjal, och placera människor längs den här linjalen. Åt ena hållet, låt oss säga höger utan att tänka politiskt, placerar vi alla de människor vi vill kalla onda, de människor vi inte tycker om. Åt vänster gör vi motsatsen, där placerar vi alla människor vi tycker om och där emellan placerar vi ut de människor vi under livet träffat på som varken är 100% det ena eller det andra. Vissa människor man träffar är så godhjärtade att man blir alldeles rörd bara av deras sätt att hälsa på än medans andra under samma sekund kan få en att vilja spruta eld ur öronen av ilska. Jag har alltid vetat detta, i teorin. Under livet har jag stött på människor som dessa, som skiljer sig som natt och dag och allt där emellan. Jag har trott att den där linjalen är lång nog, men för varje stund som går i livet blir den längre. De människor som var längst till höger igår kan plötsligt befinna sig nästan i mitten då någon på något sätt lyckats överträffa dem. Jag blir alltid lika förvånad och förundrad när jag behöver förlänga min linjal, åt båda håll.

Hur som helst, det skreks efter uppdatering! Under mina drygt 3 månader här i England kan jag lova er att den där linjalen bara växt och växt, åt två håll. Jag har lämnat gården bakom mig, jag åkte i söndags och kommer förmodligen, tråkigt nog, inte att återvända. Då Karolin lämnat gården några veckor tidigare än planerat har jag egentligen inget där att göra. Jag är nöjd ändå, jag har gjort mitt där och haft en fin tid men nu är det London som gäller. Som sagt har vi någonstans att bo nuförtiden, jag och Malin delar ett rum i ett stort relativt fräsht hus där vi sammanlagt bor 11 personer, trots det är det rätt lugnt här. Vad jag är mest nöjd över är att vi har en egen dörr på en gata, andra hus vi tittat på har haft sinda ingångar på bakgator och i gränder haha. Jag jobbar inte heller för familjen längre mer än några få barnvaktskvällar, varav en i kväll passande nog. Vi har några få eventjobb inbokade men annars ser det inte helt ljust ut på jobbfronten, inte helt mörkt heller dock. Trots två besök till Ikea och ett till svenska affären försöker jag i princip leva på noll, ketchupen och majonäsen vi har i vår kyl är förpackad i portionspåsar (typ mcdonalds stuk). Så, thats it for now!

Om någon skulle hitta en miljon någonstans och vilja skänka den, eller ett halvkasst jobb så tar jag gärna emot! Men annars lever vi på här borta och är rätt nöjda trots att allt inte är en dans på rosor :)

Fint är det här i alla fall

Jag sitter och drömmer om drömmar. Mycket börjar i en ende som kallas ekonomi. Jag vill ha en ny kamera, en ny dator, en ipad, en iphone, pengar till resor, ett eget hus, eller i alla fall en lägenhet. Jo jag vet, jag har inte ens hunnit flytta till mitt nya hem innan jag skriver detta. Tankarna är många och de flesta börjar med "om jag hade haft ditt eller datt, då hade jag..." jag talar om för mig själv att man inte kan börja i den enden, man kan inte köpa för att sen producera. Producera först och sen, om det går byta upp sig. Men drömma går, och som sagt en ny kamera och en ipad hade jag ju inte tackat nej till. Men gissa vad jag gör ikväll? Sitter barnvakt till en sovande... och en hund. Ja inget nytt med andra ord. Men vet ni vad, jag bor nu i London, från och med söndag kväll (nu egentligen) har jag ny adress och ingenting stoppar mig för någonting just nu. Jag kan vad som helst, så bra är jag, typ.

Sommarkväll i Hällebäck, det är då man lever som bäst

Herregud, efter denna karusell, bergochdalbana eller vad man vill kalla det har jag och Malin äntligen hittat boende i London. Vi har ränt runt halv London för att tittat på rum, ringt varena annons som verkat vettig, fått rum och blivit av med rum lika snabbt, tyckt, tänkt, bestämt och ångrat oss. Jag har dumt nog också försökt jobba samtidigt, mitt huvud har fortfarande inte helt slutat snurra av detta men det kommer väl, känner mig faktiskt helt slutkörd. Men i vilket fall så spenderade vi helgen här på Jays med Karro, Malin fick rida bland annat och vi hade en intressant och ganska sanslös utgång i grannbyn. Sen åkte jag och Malin tillbaka till London tidigt igår morse för att fortsätta jakten. Vi gick på en visning runt 10 och bestämde oss för att vi vill ha rummet, nu. Fick nycklar, fixade betalning och Malin bar in sina grejer. Jag flyttar officielt på söndag tror jag. Däremot ska jag inte sluta att jobba på gården helt innan jul, är tanken. Vår adress är i East Putney och vi delar det stora huset med ett antal andra människor (som jag i skrivande stund inte träffat) och en katt som heter Harry. Nu är jag tillbaka på landet och "vanligt" liv, djur och bebis. London i morgon någon gång igen.

Det första vi gjorde när vi fått nycklarna var att åka till IKEA, heja sverige. Köttbullar och nödvändigheter.

Ni vet den där känslan när man sitter och skriver på en uppsats, sitter fastklistrad vid datorn hela dagen och försöker få ihop några vettiga meningar så att man kommer igång, den oändliga researchen osv... Efter många timmar med bara någon paus tycker man att man kan belöna sig med att ta lite fri tid och göra någonting roligt istället, man har ju suttit hela dagen och vart duktig. Vilket är sant, men någonstans där inser man att trots det så har man inte ens kommit en tredjedel, och det ska förmodligen vara klart om några dagar bara, eftersom man i mitt fall aldrig börjar i tid. Så det där med belöning och rolig tid är ju bara att glömma. Exakt så känner jag nu. Det är inte så att jag tappat tron på det här, men precis som Malin säger så är det lite svårare än väntat. Jag vet att vi löser det, så småningom, problemet är vad man gör fram tills dess. Med det sagt och jämförelsen med uppsats blir jag ibland så sjukt sugen på den där känslan, att sitta och skriva och skriva och skriva, för att tillslut, efter alldeles för lång tid bli klar och förhoppningsvis vara nöjd med det man åstadkommit. Plugg alltså. Men inte nu. Ikväll är jag åter igen barnvakt till en sovande bebis. Ska skriva till några fler som anonserat med rum och försöka bättra mitt personliga brev på engelska och sedan ta det helt lugnt bara. Inte stressa, bara ta en minut i taget, tills jag sommnar.

Malins bild från starbucks, vårat nya vardagsrum. Trots känslan av hopplöshet som ibland infinner sig är det lite mysigt, att med varsinn dator sitta i en fåtölj i timmar, och då och då ta en paus och titta på människor och äta något. Högen till vänster är resultatet av hennes överambitiösa sida -cv:n.

Häromdagen hittade jag antarctica's guarana på tesco, den bästa! Brasilien igen? Yes please!

NÖJD

Jag vaknade tidigt på ett hostel i morse och gick till tunnelbanan för att åka till jobbet. Det har jag aldrig gjort i detta land. Jag bor ju där jag jobbar. Men denna vecka är Malin här, vi bor i en sovsal på ett hostel i Hammersmith, känns lite som att vara ute på långresa igen. Typ Malaysia, ja tack. Men detta är också bra, vi letar nämligen boende, vilket i och för sig kunde gått mycket bättre. Jag gillar landet och jag gillar jobbet, även om enbart lantliv inte är någonting för mig, denna del av livet i alla fall. Vi ska hitta någonstans att bo och jobb som gör att vi klarar av att betala vårt boende och liv. Jag återkommer när vi löst det, när det nu blir. Nu sitter vi på starbucks, och har gjort det ett antal timmar. Gratis wifi nämligen, lösningen!  (Jag jobbar fortfarande men tagit några dagar ledigt denna veckan)

På tal om långresa... Ni anar inte vad mycket jag vill åka och dyka igen, himelsk upplevelse, typ. -Malin och instruktör på väg ner mot mig och djupet i Thailand

Vi hade en fin helg, inte så mycket god mat dock. Men vårrullen jag köppte mig på camden market var fantastiskt god!

Jag och Karro har fått en och en halv dag extra ledigt och möjlighet att bo i London under denna helg. Grymt skönt att slippa jobb och bara vara. Lördag lunch-måndag någon gång är vi här. Igår vart det lite prommenad runt om i närområdet och sedan en fin utgång och idag blir det nog promenad hela långa dagen! Vi ska göra london till fots, kanske med hjälp av buss och tunnelbanan då... Madame tussauds är bland annat planerat, och oxford treet, sedan får vi se vart turen tar oss, god mat ska vi hitta med, borde väl vara relativt lätt?

En helt vanlig dag i Battersea, London med flygplanshimmel och allt annat! Förutom att jag under en timme idag hade hand om tre små killar på sex och strax fyra månader. En sov förvisso och en annan är en såndär kille som är nöjd med allt och hur glad som helst och den tredje trivdes rätt bra i min famn. Dessutom vart föräldrarna i rummet bredvid så inga större problem. Det var dock en liten liten stund då jag hade båda sexmånaders i knät halvt gnälliga och fyramånaders fick för sig att vakna upp ur sin sömn en stund. Men det lilla ögonblicket försvann fort. Ikväll är jag barnvakt till två av dessa, men de ska båda sova och brukar vara bra med det denna tid, t a  i  t r ä

Efter en fin helg hemma med familj och vänner, ett trevligt restaurangbesök, en fika som förr, en intressant utekväll i göteborg, en mycket god middag hos bror, lite kalasande och en hel del slappt återvänder jag nu till england och nya kommande äventyr. Till att börja med återgår jag dock till det så kallade normala. Ni vet hästar, hundar, får, och en bebis. Och träning så klart! Mycket nöjd efter dessa dagar, böjar känna igen mig nu igen, med allt det här flängandet och egentligen noll koll. Haslemere, London, Haslemere, London, Göteborg, Haslemere, London, Hasl... Ja ni fattar galoppen! Inte en enda bild har jag tagit under helgen, men det har någon annan!

mina fina vänner och jag på pustervik

Kim tjugosex idag

Jag ska flytta jag ska jobba jag ska skriva jag ska fota.

Jösses, när jag byter ställe att sova på spårar min hjärna uppenbarligen ut. De första veckorna i england drömde jag om hästar varje natt, jag kunde sätta mig upp mitt i natten och fråga Karolin varför alla 12 hästar var i vårat rum. Eller varför en av hästarna låg i min säng, tror att hon hade rätt roligt. Men sedan har det liksom fortsatt, måste innebära trött hjärna bara. Jag svamlar allt för ofta i sömnen, kanske har det hänt innan med bara att ingen delat mitt rum och kunnat märka det. Hon pratar också en del, det händer med andra ord ganska mycket om nätterna! Förra veckan satte jag mig upp i shock runt 02.00 och hostade ur mig något i stil med "Oh my god! Det är en rad i min säng!" Karolin tyckte dte var så roligt att hon skulle skriva ner det men skrattade så mycket att det bara blev underliga figurer på ett papper. Undrar fortfarande vad det var för rad. Imorse vaknade jag med pappas hårddisk i famnen? Ja fråga mig inte. Nu är jag vaken och ska strax möta upp min bästa vän!

Katri & Malin, Mui Ne, Vietnam, April 2011