Jag blir alltid lika förvånad och förundrad när jag behöver förlänga min linjal

Människan är en spännande figur. Så många olika sorter det finns, så mycket likhet och olikhet det finns där man minst anar det, eller mest. Låt oss ta fram en linjal, och placera människor längs den här linjalen. Åt ena hållet, låt oss säga höger utan att tänka politiskt, placerar vi alla de människor vi vill kalla onda, de människor vi inte tycker om. Åt vänster gör vi motsatsen, där placerar vi alla människor vi tycker om och där emellan placerar vi ut de människor vi under livet träffat på som varken är 100% det ena eller det andra. Vissa människor man träffar är så godhjärtade att man blir alldeles rörd bara av deras sätt att hälsa på än medans andra under samma sekund kan få en att vilja spruta eld ur öronen av ilska. Jag har alltid vetat detta, i teorin. Under livet har jag stött på människor som dessa, som skiljer sig som natt och dag och allt där emellan. Jag har trott att den där linjalen är lång nog, men för varje stund som går i livet blir den längre. De människor som var längst till höger igår kan plötsligt befinna sig nästan i mitten då någon på något sätt lyckats överträffa dem. Jag blir alltid lika förvånad och förundrad när jag behöver förlänga min linjal, åt båda håll.

Hur som helst, det skreks efter uppdatering! Under mina drygt 3 månader här i England kan jag lova er att den där linjalen bara växt och växt, åt två håll. Jag har lämnat gården bakom mig, jag åkte i söndags och kommer förmodligen, tråkigt nog, inte att återvända. Då Karolin lämnat gården några veckor tidigare än planerat har jag egentligen inget där att göra. Jag är nöjd ändå, jag har gjort mitt där och haft en fin tid men nu är det London som gäller. Som sagt har vi någonstans att bo nuförtiden, jag och Malin delar ett rum i ett stort relativt fräsht hus där vi sammanlagt bor 11 personer, trots det är det rätt lugnt här. Vad jag är mest nöjd över är att vi har en egen dörr på en gata, andra hus vi tittat på har haft sinda ingångar på bakgator och i gränder haha. Jag jobbar inte heller för familjen längre mer än några få barnvaktskvällar, varav en i kväll passande nog. Vi har några få eventjobb inbokade men annars ser det inte helt ljust ut på jobbfronten, inte helt mörkt heller dock. Trots två besök till Ikea och ett till svenska affären försöker jag i princip leva på noll, ketchupen och majonäsen vi har i vår kyl är förpackad i portionspåsar (typ mcdonalds stuk). Så, thats it for now!

Om någon skulle hitta en miljon någonstans och vilja skänka den, eller ett halvkasst jobb så tar jag gärna emot! Men annars lever vi på här borta och är rätt nöjda trots att allt inte är en dans på rosor :)

Fint är det här i alla fall






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0