Katri Melander

Det känns overkligt att vi faktiskt varit borta, och så länge. Det känns minst lika overkligt att vara hemma igen. Det känns konstigt att tiden verkar ha stått stilla här, förutom i naturen där snön försvunnit, men träden ser lika tomma ut som när vi åkte. Allt skulle lika gärna kunna vara en dröm, resan, nutiden, verkligheten... Vem vet. Men verklighet eller inte har jag i alla fall njutit av solen även idag, en fika med Louise utomhus. Trevligt trevligt, nu är tanken att jag ska orka ta den korta promenaden och köpa mig och mor varsinn falafel i gula kiosken. Om detta nu vore en dröm skulle jag bara kunna knäppa med fingrarna och sitta med maten i handen, därmed slippa promenaden. Ska ge det hela ett försök.