16
Hejsan svejsan!
Sedan sist har vi hunnit med lite av varje och sakert en hel massa till som jag for tillfallet glomt bort!
Pa Bali tog vi oss bland annat till ett aptempel. Aporna kandes inte speciellt vanliga och hade inte fatt lara sig att man inte tar andras kepsar och glasogon! Inget hyfs dar minsann. Nej skamt a sido men jag som tydligen ar/blivit varldens storsta mes tyckte det var lite laskigt nar de fraste och visade tanderna for att jag inte skulle ta deras bebis (vilket aldrig skulle falla mig in sa klart). Utsikten var dock helt fantastisk da det hela lag pa ett berg som stupade ratt ner i det skummande havet (dar vi ocksa sag en stor skoldpadda). Samma dag tog vi oss till Uluwatu(stavning?) beach som tydligen ar placet att surfa pa, om man kan vill saga! Tank er en bergsvagg, som stupar ner i havet, inte ratt ner men ganska. Tank er att det langs denna vagg ligger en by, i vaningar, alltsa lodratt langs vaggen! Trappa efter trappa tar man sig ned, gar langs med berget for det ar det enda hall man kan ga om man inte vill in i de sma sma affarerna, surfshopparna eller restaurangerna som trangs pa berget. Efter ett antal trappor kanner man att nasta trappa nog borde ta en ner till havet, rimligtvis en strand som surfarna ger sig ut i fran. Halften ratt! Vatten finns det, men strand ar inget att tala om, trots namnet. En grotta utan tak snarare med en svangande passage som inte ar mer 10 meter bred ut till oppna havet. Har slar vagorna utan nad och har ger sig surfarna ut pa sina brador! Ett under att de ens kommer ut, och ratt ofattbart att de lyckas ta sig tillbaka efter surfandet. Jag vet att nar jag har surfat (vi kan kalla det att jag surfat i alla fall!) ar jag helt slut, sa trott att jag knappt orkar ta bradan upp pa stranden, men att simma pa bradan langs bergsvaggar i stormiga vagor, ash, ingen match! Vi holl oss pa land dar helt enkelt och njot av den enorma utsikten som fanns aven dar.
Nu ar vi i Vietnam. Har spenderat drygt 2 dagar i Saigon, eller Ho Chi Minh for den som hellre vill, och konstaterat att det ar en helt sanslos stad. Vi trode vi sett storstad under resan men nej nej, dar tog det i princip 10 minuter bara att korsa en gata under dagen och varje gang var en ny nara doden upplevelse! Moppar i mangder, manniskor i mangder och varme i mangder. Jag gillar storstad, det gor jag, alskar livet som finns dar, men tva dagar i Saigon rackte (Aker dock garna tillbaka och gor staden mer rattvisa en annan gang). Da hann vi dessutom med utflykt till bland annat Chu Chi tunnlarna, en upplevelse! De visade oss film om kriget, visade tunnlarna, fallor som anvants, vapen osv... Vi bjods aven pa te och Maniok (stavning?), ni vet roten. Tunnlarna de anvande under kriget ar minimala, 60x80cm har jag for mig var guide, kallad Slim Jim enligt honom sjalv, berattade. Tunnlarna ar pa tok for sma for att vasterlanningarna ska kunna ta sig ner i dem darfor har de utvidgat en tunnel pa 100 m som vi turister kan roa oss med. K L A U S T R O F O B I. 16 meter rackte for oss bade, gott och val!
Efter nattbuss, med sa kallade sangar i (ingen hitt), har vi nu hamnat vid havet igen, Nha Trang. Tanken ar att vi ska forsoka ta oss ut till nagra av oarna har runt i kring. Hittills har vi besokt stranden har, ratt fin, framforallt for att vara en stadsstrand, och vart i jakt pa restaruanger som inte tillhor hotel, vi har hamnat lite fel. Massor med hotell som verkar vara tomma och bara ortsbefolkning som stirrar pa oss som om vi vore fran mars. Mat verkar inte heller ga att fa pa de sma stallena med minimala plastmobler om man ser ut som oss och inte kan ett ord pa ratt sprak. Vill inte lata negativ, det ar fint har och manniskor ar for det mesta trevliga och vi bor himla bra, men ikvall ska vi forsoka hitta turistgatorna.
Jag lyckas inte fa tekniken att fungera, som vanligt, kanske har Malin battre tur nar hon tar over datorn alldeles strax. Annars far ni vanta med bilder! Xin Chao (kanske)
Sedan sist har vi hunnit med lite av varje och sakert en hel massa till som jag for tillfallet glomt bort!
Pa Bali tog vi oss bland annat till ett aptempel. Aporna kandes inte speciellt vanliga och hade inte fatt lara sig att man inte tar andras kepsar och glasogon! Inget hyfs dar minsann. Nej skamt a sido men jag som tydligen ar/blivit varldens storsta mes tyckte det var lite laskigt nar de fraste och visade tanderna for att jag inte skulle ta deras bebis (vilket aldrig skulle falla mig in sa klart). Utsikten var dock helt fantastisk da det hela lag pa ett berg som stupade ratt ner i det skummande havet (dar vi ocksa sag en stor skoldpadda). Samma dag tog vi oss till Uluwatu(stavning?) beach som tydligen ar placet att surfa pa, om man kan vill saga! Tank er en bergsvagg, som stupar ner i havet, inte ratt ner men ganska. Tank er att det langs denna vagg ligger en by, i vaningar, alltsa lodratt langs vaggen! Trappa efter trappa tar man sig ned, gar langs med berget for det ar det enda hall man kan ga om man inte vill in i de sma sma affarerna, surfshopparna eller restaurangerna som trangs pa berget. Efter ett antal trappor kanner man att nasta trappa nog borde ta en ner till havet, rimligtvis en strand som surfarna ger sig ut i fran. Halften ratt! Vatten finns det, men strand ar inget att tala om, trots namnet. En grotta utan tak snarare med en svangande passage som inte ar mer 10 meter bred ut till oppna havet. Har slar vagorna utan nad och har ger sig surfarna ut pa sina brador! Ett under att de ens kommer ut, och ratt ofattbart att de lyckas ta sig tillbaka efter surfandet. Jag vet att nar jag har surfat (vi kan kalla det att jag surfat i alla fall!) ar jag helt slut, sa trott att jag knappt orkar ta bradan upp pa stranden, men att simma pa bradan langs bergsvaggar i stormiga vagor, ash, ingen match! Vi holl oss pa land dar helt enkelt och njot av den enorma utsikten som fanns aven dar.
Nu ar vi i Vietnam. Har spenderat drygt 2 dagar i Saigon, eller Ho Chi Minh for den som hellre vill, och konstaterat att det ar en helt sanslos stad. Vi trode vi sett storstad under resan men nej nej, dar tog det i princip 10 minuter bara att korsa en gata under dagen och varje gang var en ny nara doden upplevelse! Moppar i mangder, manniskor i mangder och varme i mangder. Jag gillar storstad, det gor jag, alskar livet som finns dar, men tva dagar i Saigon rackte (Aker dock garna tillbaka och gor staden mer rattvisa en annan gang). Da hann vi dessutom med utflykt till bland annat Chu Chi tunnlarna, en upplevelse! De visade oss film om kriget, visade tunnlarna, fallor som anvants, vapen osv... Vi bjods aven pa te och Maniok (stavning?), ni vet roten. Tunnlarna de anvande under kriget ar minimala, 60x80cm har jag for mig var guide, kallad Slim Jim enligt honom sjalv, berattade. Tunnlarna ar pa tok for sma for att vasterlanningarna ska kunna ta sig ner i dem darfor har de utvidgat en tunnel pa 100 m som vi turister kan roa oss med. K L A U S T R O F O B I. 16 meter rackte for oss bade, gott och val!
Efter nattbuss, med sa kallade sangar i (ingen hitt), har vi nu hamnat vid havet igen, Nha Trang. Tanken ar att vi ska forsoka ta oss ut till nagra av oarna har runt i kring. Hittills har vi besokt stranden har, ratt fin, framforallt for att vara en stadsstrand, och vart i jakt pa restaruanger som inte tillhor hotel, vi har hamnat lite fel. Massor med hotell som verkar vara tomma och bara ortsbefolkning som stirrar pa oss som om vi vore fran mars. Mat verkar inte heller ga att fa pa de sma stallena med minimala plastmobler om man ser ut som oss och inte kan ett ord pa ratt sprak. Vill inte lata negativ, det ar fint har och manniskor ar for det mesta trevliga och vi bor himla bra, men ikvall ska vi forsoka hitta turistgatorna.
Jag lyckas inte fa tekniken att fungera, som vanligt, kanske har Malin battre tur nar hon tar over datorn alldeles strax. Annars far ni vanta med bilder! Xin Chao (kanske)
Kommentarer
Postat av: Linnéa Melander
Hej Katri!
Det var en svindlande skildring av det branta berget och det är kul att följa er spännande resa! Se upp för opålitliga båtar i Vietnam (förlåt min överbeskyddande attityd)!
Veronica är nu på väg till Guatemala på tjänsteresa.
I går var jag i Klippan och åt lunch.Jag fick träffa hela familjen, även Daniels flickvän Hanna.
I dag fick jag besked om att jag får lägenhet i Näckrosen, ett hus med hiss, så nu är det dags att röja. Var rädda om er för vi vill ha hem er välbehållna!
Jag saknar dig mycket!
Stor kram från mormor
Trackback
