vi blev som dom andra

Jag var på femmans sport idag med mamma, vi skulle kolla sandaler till resan. För stadiga sandaler, magväska och osynlig magväska är någonting man måste ha när man är ute och reser, gärna en massa annat praktiskt som man adlrig använder också. Enligt mina föräldrar i alla fall. Jag har inte gått på allt, men det där med sandalerna är så inrotat ända sedan barnsben att jag inte ens kan förmå mig att stå emot. Jag har alltid varit tvingad att ha fula praktiska sandaler med mig på resor jag gjort med mina föräldrar och jag har i princip aldrig haft använding för dem. De ha mest tagit plats i packningen och sedan stått hemma i en garderob och blivit försmå. Men som sagt, det är så inrotat att jag inte kan avvika från det. Det vore ju jävligt dumt att vakna upp någonstans i sydöstra aisen och inse att  "jäklar, praktiska sandaler skulle jag haft!" och för en gångs skull inte ha med sig några. Så vi köppte mig ett par grå bekväma, praktiska och rätt fula sandaler jag kan knö ner i min packning och förhoppningsvis använda i alla fall någon gång. Men på femmans sport spelades bara kent idag, det var dit jag skulle komma. Så nu spelar även jag kent. För kent är ett band jag lyssnar på tills jag tröttnar. Sedan månader senare får jag höra en låt någonstans och börjar om på samma visa igen. Däremot är jag idag så jäkla förvirrad att jag inte kan minnas varken låtarna som spelades som jag glatt nynnade med i eller låtarna som brukar vara mina pärlor. Jag tror det beror på att jag inte orkar eller lyckas få ordning på min packing. Ska ge det ett ordentligt försök förmiddag. Nu ska jag vakna till liv och hoppa i kläder som kan uppfattas som tillräckligt fina för att följa med mina vänner ut i natten. Svarta eans med andra ord.... Kul.
Allas favoritperspektiv, lite underifrån och lagom nära...

eller det kanske var tvärt om?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0