Katri Melander

Det där med foton, alltid lika svettigt när nya bilder från en kväll dyker upp. Man kikar med andan i halsen igenom första, ja vad man nu ska kalla det. Varken rullen eller högen stämmer ju särskilt bra i den digitala världen, men okej vi kallar det för rullen. Man kikar igenom den, hoppar till varje gång man får syn på sig själv och andas förhoppningsvis sedan ut. Så håller det på, när man sett sista bilden kan man om allt gått rätt till andas ut... I en liten stund, för sedan dyker nästa rulle bilder upp, det var någon mer jävel som hade kamera! Samma process börjar igen, och har man tur kan man ännu en gång andas ut! Jag hade någorlunda tur tyckte jag, tills tredje rullen dök upp, det måste vart den kameran som använts flitigast efter 12-slaget, efter bålen, vinet och champangen. Ingenting ser speciellt bra ut, och sedan dyker den upp, bilden som gör att alla tankar på att kvällen nog gick helt okej ändå försvinner i ett kick. Nu mina vänner har det visat sig att bilden är tagen betydligt mycket tidigare, och egentligen är det bara en olycklig slump att kameran oftast klickar av precis i den stunden då jag av någon anledning flyttar huvudet och byter min. Och så förskräcklig var den kanske inte, har ju sett värre. Men det var kul att skriva! Här har ni