Katri Melander

Folk har hela dagen frågat mig om jag har resfeber, hela veckan faktiskt. Jag har försökt känna efter men svaret har ändå alltid sanningsenligt blivit nej. Det är klart, varje gång det slagit mig att vi faktiskt ska åka har både hjärtet och mungiporna hoppat ett snäpp men sen inget mer. Ikväll dock, när jag talar om för mig själv att det är sista natten på ett antal veckor jag sover i min egen säng, och att jag kommer spendera nästa natt på ett flygplan går det väl kanske upp en aning till för mig. Och när jag tänker efter och ser tillbaka på den senaste veckan så har jag inte fått mycket gjort, jag har haft mycket i huvudet och trott att jag gjort massor men uppenbarligen inte. För här står jag nu med alla saker kvar att göra, alla de saker jag tänkt göra under veckan. Så resfeber? Ja, kanske, okejdå! Nu är det i alla fall sömn som gäller, allt det där andra får bli en sista dagen syssla istället. I vanlig ordning då alltså, visst? Godnatt!

Nattas helt fantastiska halsband får avsluta detta. Jag kan omöjligt göra mig en åsikt om det. Lättast är väl helt eneklt att hålla med Malin i hennes kommentar om att man i alla fall blir glad av att titta på det! I alla fall blir jag det varje gång jag får syn på det, mest i verkligheten då.