Emeralds & Ivy Ball
Det är inte ofta man springer runt och försöker servera kanaper på tunga marmor"fat" samtidigt som man ska le, veta vad som ligger på fatet och ja, klara av att hålla den stilla trots att den är så tung att armarna bara skakar. Eller stå och polera glas till soundcheck av Leona Lewis, servera mat till Ronan Keating och hela hans familj, eller till Rod Stewart, öppna och hälla champange till eventets 5 VIP bord. Tur för mig att jag är så jäkla dålig på ansikten och namn på så kallade kända personer, vet knappt vem jag serverade mer än de allra uppenbaraste.
Gårdagens event var i alla fall genom Ronan Keating med anledning att samla in pengar för cancerforskningen. På bara kvällens auktion tror jag de fick in £750 000, plus att biljetterna låg på £1000 var (om jag hörde rätt), det vara bara knappt 600 gäster vilket gjorde det hela väldigt bekvämt efter event med över 1000 sådana. Att städa undan till riktig spelad musik av Ronan & Leona var ju också nåt nytt, vi kan helt enkelt samanfatta det som att var aningen högre klass (om man får säga så) på detta än de senaste, både på människor, uppträdanden och lokalens utstyrsel.
Men jobb tre dagar i rad nu alltså, servering av kanaper två av dagarna och fylla på välkomstdrinkarna (från tung karaff) en av dem, plus allt vanligt serverande och undanplockande. Det känns bokstavligt talat som att jag inte har några armar kvar och min kropp skulle kunna vara en 100årings. Idag ska vi göra absolut ingenting, mer än att kanske äta lussebullar och skumtomtar som Irma varit så snäll och tagit med sig från Sverige, tack!
Gårdagens event var i alla fall genom Ronan Keating med anledning att samla in pengar för cancerforskningen. På bara kvällens auktion tror jag de fick in £750 000, plus att biljetterna låg på £1000 var (om jag hörde rätt), det vara bara knappt 600 gäster vilket gjorde det hela väldigt bekvämt efter event med över 1000 sådana. Att städa undan till riktig spelad musik av Ronan & Leona var ju också nåt nytt, vi kan helt enkelt samanfatta det som att var aningen högre klass (om man får säga så) på detta än de senaste, både på människor, uppträdanden och lokalens utstyrsel.
Men jobb tre dagar i rad nu alltså, servering av kanaper två av dagarna och fylla på välkomstdrinkarna (från tung karaff) en av dem, plus allt vanligt serverande och undanplockande. Det känns bokstavligt talat som att jag inte har några armar kvar och min kropp skulle kunna vara en 100årings. Idag ska vi göra absolut ingenting, mer än att kanske äta lussebullar och skumtomtar som Irma varit så snäll och tagit med sig från Sverige, tack!
Kommentarer
Trackback
