logik, Vad är det?
Jag önskar än en gång att jag kunde skriva ett vettigt inlägg om detta ämne som är det enda vi pratar om nu i dagarna, politiken. Ni kan ju gissa vilka partier, vilka frågor, åsikter och resonemang som får mig att blossa upp som mest... Mitt problem är dock att jag blir så fly förbannad, irriterad och ledsen över en del folks sätt att uttrycka sig på så att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Jag vill vräka ur mig allt men det blir bara en enda smet av det hela.
Men hur som helst vill jag än en gång fråga vem som bestämmer vart man hör hemma om inte alla delar av jorden är en plats för alla? Har någon rätt att bestämma? Jag hade tur, eller otur att födas i detta land, vi får nog kalla det tur. Jag hör hemma här, jag accepteras. Jag är ljus i hyn och har blondt hår, pratar i folks öron för det mesta oklanderlig svenska och har rätt att göra det, jag kallas kristen och har rätt att gå till kyrkan även om jag inte ger mycket för det. Jag har som sagt rätt att vara här. Men eftersom att jag hade turen att födas som västerlänning har även privilegiet att få besöka andra länder i relativt stor utsträckning utan några problem. Jag har också rätt att döma andra människor, bestämma deras värde beroende på hur de ser ut och var de kommer ifrån, hur de klär sig och vilken gud de tror på, hur deras kultur ser ut. Jag har rätt att stödja soldater som åker till andra länder och för sitt krig.
Jag är ledsen, men jag kan inte ens komma till någon slutsats av detta. För jag mår så illa av tanken på att jag kan ha det så här bra när andra får lida och kämpa som bara den för rätten att prata sitt hemspråk. För rätten att behålla sin kultur, be till sin gud, klä sig som man vill, resa vart man vill. Dessutom på grund av vårt välstånd i västvärlden. Löjligt är det att dela upp människorna som vi och dem. Vi alla är människor, ingen är den andra lik - so what?
Jag blir ledsen när jag hör folk säga att man borde förbjuda hemspråk. Det känns för min del bara väldigt korkat. Vi bor på en plats där jag vet faktiskt inte hur många olika språk pratas. Jag skulle vilja påstå att kommunikation är nyckeln till det mesta, då är språkundervisning i mina ögon en självklarhet. Inte bara sitt eget hemspråk utan även andra av planeten jordens talade språk.
Jag vill ha rätt att åka till vilket land jag vill för arbete, jag som västerlänning tar det som en självklarhet att kunna göra det. Men jag tänker absolut inte tillåta att människor från andra nationaliteter gör det samma. Jag tänker kräva att få klä mig hur jag vill i ett annat land, vadå? Alla har väl själva rätt att själva bestämma hur man ska se ut? Men ändå vill jag sätta upp regler för hur människor ska få klä sig i mitt land och min del av världen. Om jag åker till ett annat land tänker jag ta med mig min tro, eller icke befintliga tro och tala mitt språk obegränsat. Men kommer någon till min del av världen får de fan lära sig att fria jul och prata som mig!
Jag är ledsen men jag ser inte logiken.
Jag är trött på hur folk delar upp människor i oss och dem och hur man delar jordens ytor som dina och mina. Jag är trött på att inte förstå, snälla få mig att förstå? Berätta för mig, ge mig hållbara argument och vettiga skäl till varför vi inte ska dela och hjälpas åt?
Men hur som helst vill jag än en gång fråga vem som bestämmer vart man hör hemma om inte alla delar av jorden är en plats för alla? Har någon rätt att bestämma? Jag hade tur, eller otur att födas i detta land, vi får nog kalla det tur. Jag hör hemma här, jag accepteras. Jag är ljus i hyn och har blondt hår, pratar i folks öron för det mesta oklanderlig svenska och har rätt att göra det, jag kallas kristen och har rätt att gå till kyrkan även om jag inte ger mycket för det. Jag har som sagt rätt att vara här. Men eftersom att jag hade turen att födas som västerlänning har även privilegiet att få besöka andra länder i relativt stor utsträckning utan några problem. Jag har också rätt att döma andra människor, bestämma deras värde beroende på hur de ser ut och var de kommer ifrån, hur de klär sig och vilken gud de tror på, hur deras kultur ser ut. Jag har rätt att stödja soldater som åker till andra länder och för sitt krig.
Jag är ledsen, men jag kan inte ens komma till någon slutsats av detta. För jag mår så illa av tanken på att jag kan ha det så här bra när andra får lida och kämpa som bara den för rätten att prata sitt hemspråk. För rätten att behålla sin kultur, be till sin gud, klä sig som man vill, resa vart man vill. Dessutom på grund av vårt välstånd i västvärlden. Löjligt är det att dela upp människorna som vi och dem. Vi alla är människor, ingen är den andra lik - so what?
Jag blir ledsen när jag hör folk säga att man borde förbjuda hemspråk. Det känns för min del bara väldigt korkat. Vi bor på en plats där jag vet faktiskt inte hur många olika språk pratas. Jag skulle vilja påstå att kommunikation är nyckeln till det mesta, då är språkundervisning i mina ögon en självklarhet. Inte bara sitt eget hemspråk utan även andra av planeten jordens talade språk.
Jag vill ha rätt att åka till vilket land jag vill för arbete, jag som västerlänning tar det som en självklarhet att kunna göra det. Men jag tänker absolut inte tillåta att människor från andra nationaliteter gör det samma. Jag tänker kräva att få klä mig hur jag vill i ett annat land, vadå? Alla har väl själva rätt att själva bestämma hur man ska se ut? Men ändå vill jag sätta upp regler för hur människor ska få klä sig i mitt land och min del av världen. Om jag åker till ett annat land tänker jag ta med mig min tro, eller icke befintliga tro och tala mitt språk obegränsat. Men kommer någon till min del av världen får de fan lära sig att fria jul och prata som mig!
Jag är ledsen men jag ser inte logiken.
Jag är trött på hur folk delar upp människor i oss och dem och hur man delar jordens ytor som dina och mina. Jag är trött på att inte förstå, snälla få mig att förstå? Berätta för mig, ge mig hållbara argument och vettiga skäl till varför vi inte ska dela och hjälpas åt?
Kommentarer
Trackback
