Katri Melander

Jag älskar kvällen, natten, mörkret - när det är sovdags. Det är stunden som är vigd åt mig och endast mig. Egna tankar och drömmar, inget jobb som kommer ivägen och inga andra bekymmer utan bara det jag själv väljer att ha i huvudet. Efter det kommer den lockande sömnen. Men jag måste säga att det känns som ett slag i ansiktet de dagar man måste ställa om väckarklockan från en sen tid till en tidig tid, så som 05.50. Det är som att någon skriker rätt upp i ansiktet "haha, det trode du va, att du kan gå upp 08.00 även i morgon! Icke!" Okej, det där lät mycket bättre i huvudet, jag ska försöka formulera den där känslan på ett bättre sätt en dag, kanske till och med viga flera rader åt den. Nu är det sovdags, och vad jag vet behöver jag inte gå upp toktidigt i morgon! Men vem vet, de kanske ringer....? Godnatt

jag i mitt enda rätta element, visst vänner?