Katri Melander

Jag är inte den som brukar skrika ut min saknad och sorg, knappt heller lycka. Men fasen...

Jag saknar att sitta och skriva långa listor för hela sommaren, där inte ens hälften blir förkryssat. Att skriva onödiga vykort och rimma mycket mycket dåligt. Att åka till en annan del av landet, eller Europa. Att skratta hejdlöst åt ingenting. Att driva till vansinne med trötta fullständigt onödiga kommentarer och hysteriska skrattanfall som ur intet. Atta bara sitta och glo in i väggen eller på en bra film med dåligt ljud. Att drömma planera och klaga. Att knäppa hejdlöst med bilder på ingenting. Baka maränger, blanda fel styrka på saften. Att dricka ett gals för mycket och planera nästa misslyckade flirt eller bara glida hem genom dimman. Att förundras över hur tusan någon kan slå i ögonbrynet i ett dörrhandtag. Att skratta åt gammalt och minnas det knäppa. Att ta långbussen hem en timme tidigare trots att den är framme en timme efter den som gick senare, bara för att det är skönt att åka buss. Att köpa konsertbiljetter för att sedan ångra oss, och sedan ångar oss igen. Att ha ståplats men ändå leta upp en sittplats. Att i brist på annat åka till IKEA och göra i princip ingenitng. Att hitta på nya motton som inte följs.

Jaja, typ.