Katri Melander

Oj, brusade visst upp lite där. Jag hoppas inte att det går att misstolka, eller det går väl alltid? För att tala i klarspråk tycker jag att alla människor är lika värda, jag är inte emot israeler i huvudsak, jag är emot människor som skadar andra människor, vad för nationalitet de än har! Okej? Bra.

Idag har jag haft min absolut sista träning. Sista onsdagen, fredagen, lördagen och måndagen är avklarad. Sista tränarmötet har ägt rum. Vet ni vad? Det känns inte skönt, inte skönt alls. Det trode jag aldrig. Jag trode jag skulle känna mig fri, men jag känner mig mest tom. Att vara tränare är inte bara en helt underbar värld med underbara simmare som utvecklas och blir duktigare, simmare som mest är där för att tillhöra, prata strunt, busa och känna gemenskap. Det är även en hel värld på kanten, även den underbar. Tränare, minnen, en plats, föräldrar, tävlingar, resor, planering med mina helknäppa kollegor, läger... Ja, you name it! Det är så bra så bra och så förbannad jäkla roligt. Det är inte alltid kul, det finns alltid störande moment och stress men det bra tar ändå överhanden. Men okej, lite skönt känns det, lite. Vi får se hur länge jag lyckas hålla mig undan... Mot nya mål!

Pernilla ville se sitt namn här, så... Jag tillägnar väl dessa sista sexton orden till henne.

alla älskar väl grodperspektiv?