Katri Melander

Just nu vill jag bara ha sommar. Jag vill ha de där två sommarveckorna i Skåne, då vädret var kanon! Jag vill ha ett schemalagt jobb att gå till, en rutin. Jag vill glida runt i mosters tvåsitsiga Mazda, utan tak och hög musik med kusin, och bara trivas. Jag vill cykla till jobbet i värmen med musik i öronen. Jag vill känna svetten rinna på hemvägen och sedan bara slänga mig i poolen. Jag vill åka till Skälderviken och äta en pizza på stranden i solnedgången och kvällen. Jag vill känna att jag gör någonting och att jag trivs. Jag vill känna att det här är livet. Jag vill höra skånskan runt om kring mig. Jag vill drömma och träffa trevliga människor. Jag vill njuta av lugnet och känna att stressen och ångesten är långt, långt borta.

Jag vill ha spelkvällar med mina närmsta, med en eller två cider för mycket. Jag vill känna glädjen och höra skrattet. Jag vill plocka fram vattenpipan och försöka göra misslyckade rökringar. Jag vill ha ändlösa middagar och dåliga skämt. Jag vill ha värmen omkring mig och jag vill kunna gå ut i tygskor och skinnjacka om kvällarna. Jag vill cykla till skogen och bada i sjöarna. Jag vill planera kanot och tältresor som aldrig blir av. Jag vill ha gemenskapen, hoppet och drömmarna. Tankarna och idéerna. Jag vill ha de menlösa kvällarna med kortspel och mackor. Jag vill skratta åt de som inte förstår. Jag vill känna de första solstrålarna och gå långa promenader i alldeles för lite kläder, känna vårens kyliga kvällar och göra någonting av dem.

Jag vill vara i Hällebäck och höra havet mot klipporna. Jag vill känna lugnet och det obetydliga. Jag vill drömma om händelser som aldrig inträffar. Jag vill än en gång känna lugnet och känslan av att bara vara. Jag vill höra hela huset skaka så fort man rör sig i det och jag vill se alla prydnadssaker hoppa upp och ner på sina platser. Jag vill höra sommarregnets smatter mot taket och jag vill vakna till blå himmel och fågelsång. Jag vill njuta av det som alltid varit och jag vill njuta av det nya. Jag vill gå genom det daggfuktiga gräset om morgonen och om kvällen. Jag vill basta in på småtimmarna och sedan sjunka ned i en av de obligatoriska skinnfåtöljerna. Jag vill blanda bål av bara läsk och saft och jag vill till och med duka av bordet och diska med alldeles för lite vatten. Jag vill dra fram kubbet, krocket och badmintonracken för att oavsiktligt skjuta upp fjäderbollarna på taket. Jag vill sitta på gungan och inte göra ett dyft, eller plocka fram den brasilianska gudomliga hängmattan...

Och jag vill att ni ska ha läst ända hit.

Ja, det är mycket man vill. Nu ska jag sova – det vill jag inte.

och jag vill inte jobba i morgon.