Katri Melander

Åh livet tillbaks i vanlig ordning igen, trevligt då jag vart ledig sen i onsdags. Mycket skönt har det varit. Idag var det träning för ungarna igen och det gick väl bra med tanke på att vi var aningen underbemannade. I morgon är jag dock ledig igen men det är också en av två dagar jag är helt ledig, och de två dagarna befinner sig inte ens efter varan, fy. Men jag klagar egentligen inte, jag gör ju förtillfället mest saker som jag faktiskt älskar så! Även om jag blir aningen uttråkad och rastlös alla andra timmar. Och jag som tänkte på att köra tåg, jag som inte klarar av ensamheten och lugnet mer än några timmar utan att bli galen, jojo. Fast tanken är inte helt skrotad än, faktiskt.

Hur som heslt är det förbannat irriterande att veta vad man vill göra men inte ha den blekaste aning om hur man ska göra eller ta sig dit, tusan! Jag vill skriva, och jag kan knappt formulera vad det är jag vill skirva. Jag vill skriva om saker som berör, mig. Lite vad som faller mig in och annat som inte gör det. En tidinng hade vart spännande, men hur gör man?

Visst för att skolan var p a i n med stark betoning, men där fick jag i alla fall skriva. Även om det var menlösa arbeten om en påhittad vetenskapsman, eller recensioner av urlånga föreläsningar, eller mer meningsfulla arbeten som folkmordet i Rwanda så hade jag något att göra och skriva om. Det är ju mer än jag kan säga för tillfället. Detta blev dock oerhört långt med tanke på att jag sitter och påstår att jag inte har något att göra eller skriva om, höhö.

Jag behöver några timmar ensam i gymmet, hård träning och en underbar känsla efteråt. Får se om jag kommer upp i morgon innan jag förmodligen och förhoppningsvis ska träffa tjejerna Felicia och Isabella mellan deras skola och fotbollsträning.

Godnatt folket.