i min dimma
Håkan Hellström, siesta, 2008...
är något utav det läskigaste, bästa, sjukaste jag vart med om...
Och då var jag bara i publiken i kanske 10 minuter (har ingen riktig tidsuppfattning, nog för att det var festival men det var inte på grund av alkohol den bristande tidsuppfattningen rådde, inte hos mig i alla fall), vi fick lämna publikhavet när irma fick ett slag i huvudet och var på väg ner på marken under allas fötter. För övrigt kan jag ju tala om att hela högra halvan av publikhavet längst fram i princip låg ner på varan en stund i början, såg inte så mysigt ut. Hur som helst, som vanligt när jag slänger upp klipp här blir det aldrig rätt.
Vad jag skulle hitta var "Gårdakvarnar och skit (instrumental Björn Olsson version)" men denna dök upp istället, därav siesta minne. Låten (gårdakvarnar instrumentalt) är i alla fall helt underbar så här sent på kvällskvisten i min lilla dimma, tack spotify, än en gång.
Men siesta alltså, ett rätt lamt klipp med tanke på verkligheten men.
är något utav det läskigaste, bästa, sjukaste jag vart med om...
Och då var jag bara i publiken i kanske 10 minuter (har ingen riktig tidsuppfattning, nog för att det var festival men det var inte på grund av alkohol den bristande tidsuppfattningen rådde, inte hos mig i alla fall), vi fick lämna publikhavet när irma fick ett slag i huvudet och var på väg ner på marken under allas fötter. För övrigt kan jag ju tala om att hela högra halvan av publikhavet längst fram i princip låg ner på varan en stund i början, såg inte så mysigt ut. Hur som helst, som vanligt när jag slänger upp klipp här blir det aldrig rätt.
Vad jag skulle hitta var "Gårdakvarnar och skit (instrumental Björn Olsson version)" men denna dök upp istället, därav siesta minne. Låten (gårdakvarnar instrumentalt) är i alla fall helt underbar så här sent på kvällskvisten i min lilla dimma, tack spotify, än en gång.
Men siesta alltså, ett rätt lamt klipp med tanke på verkligheten men.
Kommentarer
Trackback
