För ovanlighetens skull

Promenad med Natalie, ett samtal med Irma, äppelpaj med vaniljgrädde, bra musik.
Helt okej (tidig) kväll måste jag nog säga.
Dock vill huvudvärken inte släppa.

Förövrigt är jag fullständigt uppslukat av vindkrafverk, om jag inte redan sagt de. Vet inte varför, har väl att göra med min dåliga avståndsförmåga, att det är större än jag förmodligen nånsin kommer att kunna inse och att de är högt upp i luften. När det gäller saker som flyger och finns högt upp som inte "borde" finnas där enligt naturens lagar är jag som en faccinerad femåring. Tänkte att ni ville veta, kanske.


Utsikten från utsikten. Solnedgång i Vättlefäll. Tecknet för kylan.
Visar inte alls vad man egentligen ser. Mobilbild dessutom.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0