we are still alive
Patrik Isaksson och riktig mat.
Ungefär så kände jag igår kväll. Musik från dåtiden och maten som var favorit förr. Är ju tydligen hemma själv, och att stå och laga middag till sig själv är inte det roligaste, men igår som sagt.. Man kan ju inte leva på skräp? Sedan kom Irma, och vi hamnade hos Louise där vi snackade bort, bokstavligt talat, hela natten med henne och hennes vänner. Helt fel dygnsrytm kan vi ju kalla det, men å andra sidan, varför inte?
Inget jobb, ingen skola, inga plikter... Bara tid att slå sönder.
Man kan ju tycka att jag borde ha tröttnat på att fotografera mat nu?
Och ja tro mig, det har jag. det syns väl till och med?
Ungefär så kände jag igår kväll. Musik från dåtiden och maten som var favorit förr. Är ju tydligen hemma själv, och att stå och laga middag till sig själv är inte det roligaste, men igår som sagt.. Man kan ju inte leva på skräp? Sedan kom Irma, och vi hamnade hos Louise där vi snackade bort, bokstavligt talat, hela natten med henne och hennes vänner. Helt fel dygnsrytm kan vi ju kalla det, men å andra sidan, varför inte?
Inget jobb, ingen skola, inga plikter... Bara tid att slå sönder.
Man kan ju tycka att jag borde ha tröttnat på att fotografera mat nu?
Och ja tro mig, det har jag. det syns väl till och med?
Kommentarer
Trackback
