Katri Melander

Jag är fortfarande trött, helt otroligt. Jag tog mig i alla fall till Irma igår, dit kom öven Johanna, vi pratade på och såg sedan en wallanderfilm som Johanna skrek sig igenom så att jag blev livrädd. Gick senare hem i det mörka mörkret och fastnade vid datorn med en sömnlös Irma. I morse/lunch? ringde Louise och väckte mig, jag tog mig ner till blomsteraffären med henne och pratade på en massa, sedan skildes vi åt och jag tog mig iväg till ett segt tränarmöte, hade nog inte spelat så stor roll om jag inte var där, men nu kan jag känna mig duktig i alla fall. Senare åkte jag hem och dit kom ännu en gång Kim och åt mat, som vanligt trevligt. Nu är det så att snart drar allt igång igen, hej och hå! Träning för mig och agera tränare, skola, praktik, stressen och den ständiga övertygelsen om att jag behöver ett jobb.
En dag innan fredag ska jag sätta mig och skriva min rapport om Tanzania och varför det är ett u-land och sedan jämföra det med Sverige osv osv.... en dag alltså, inte idag.

Nu har jag även haft så kul att jag räknat ut att det är 152 dagar (med säkert en eller två felräkningar) kvar tills dagen då allt är över, då förmodligen glädjen kommer att gå hand i hand med ångesten och paniken, men trots det är det knappt så att jag kan bärga mig:) 5 Juni vänner, då då då dådå dådådåd jävlar!