Jag är en tragisk liten figur

som tar för mycket skit.

Den roliga sidan i det hela är att det som andra ser som skit ser inte jag som skit, utan det är allt det där andra som är den verkliga skiten. Oförstående är något av det värsta som finns.
Jag förstår inte.
Spännande va?

Jag gillar verkligen inte vändingen som allt plötsligt tog. Idag tror jag och hoppas på Alfons mer än någonsin.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0