snöbollar från skyn! ,17 November
Julen är på väg, vet ni hur man vet det?
Det är kallt, självklart, julbelysningen dyker upp lite överallt, skyltar om julklappar och tips dyker även det upp titt som tätt, och datumet skvallrar också en hel del. Idag föll det dessutom lite, lite snö (enligt Camilla små, små snöbollar) ur himlen när jag var på väg till skolan. Men framförallt är det när man hör de små barnen skrika, gråta och vara "allmänt jobbiga" som man tänker på det, för det är då man hör de välbekanta orden ur föräldrarnas munnar; "Om du inte är snäll nu så får tomten reda på det, då får du inga julklappar av honom!" Stackars barn säger jag bara. Visst för att jultomten finns, det vet ju alla? Men inte är det han som köper julklapparna? Nej fy, fy, stackars barn. Blir de snällare då? Jag vet inte, jag tror jag lärde mig ganska snabbt vem det var julklapparna kom från. Så på mig hade nog en replik som "Är du inte snäll nu så skickar vi iväg din julklappar till andra snällare barn istället!" bitit mer. När jag tänker efter har jag nog föresten hört något sånt i min tidiga år, det är något typiskt min pappa skulle kunna säga, med lite andra ord dock. Men som sagt, jag lärde mig gansk fort, bortsett från en gång som jag faktiskt fortfarande går och grunnar på...
Skogsmänniskor, det är min familj, eller mina föräldrar är. Detta betyder i sin tur att även jag och mina två äldre bröder var detta i våra små-år, jag menar, vilken människa under 13 år har rätt att själv bestämma om man ska med föräldrarna eller inte? Inte vi i alla fall! Skogsmänniskor alltså, detta innebär också en hel del täljande, då behöver man en kniv. Mina bröder hade varsinn, och mina föräldrar med, men jag fick ingen, jag var trots allt liten. Men åter till ämnet! En jul fick jag en julklapp där det stod något i stil med "Godjul Katri önskar julbocken", och till min förtjusning låg där min alldeles egen kniv! Den var inte från mina föräldrar, och ingen annan vill heller kännas vid det, så jag klurar fortfarande på denna julbock...
Nu låter det ju lite som att vi är en någon skum familj som springer runt med knivar dag ut och dag in, men så är alltså inte fallet! Testa att vara i skogen, tälta laga mat, göra grillpinnar osv utan en kniv, Lycka till! Så är fallet, dessutom om ni inte blev övertygade av det så, hur ofta använder du en kniv hemma? Minst en gång om dagen antar jag, och det är förmodligen rätt lågt räknat.
Ja, nu spårade detta ur lite känner jag, och meningsbyggnaden i sista stycket hade nog min svenskalärare gråtit floder av.. Så jag avslutar här.
Det är kallt, självklart, julbelysningen dyker upp lite överallt, skyltar om julklappar och tips dyker även det upp titt som tätt, och datumet skvallrar också en hel del. Idag föll det dessutom lite, lite snö (enligt Camilla små, små snöbollar) ur himlen när jag var på väg till skolan. Men framförallt är det när man hör de små barnen skrika, gråta och vara "allmänt jobbiga" som man tänker på det, för det är då man hör de välbekanta orden ur föräldrarnas munnar; "Om du inte är snäll nu så får tomten reda på det, då får du inga julklappar av honom!" Stackars barn säger jag bara. Visst för att jultomten finns, det vet ju alla? Men inte är det han som köper julklapparna? Nej fy, fy, stackars barn. Blir de snällare då? Jag vet inte, jag tror jag lärde mig ganska snabbt vem det var julklapparna kom från. Så på mig hade nog en replik som "Är du inte snäll nu så skickar vi iväg din julklappar till andra snällare barn istället!" bitit mer. När jag tänker efter har jag nog föresten hört något sånt i min tidiga år, det är något typiskt min pappa skulle kunna säga, med lite andra ord dock. Men som sagt, jag lärde mig gansk fort, bortsett från en gång som jag faktiskt fortfarande går och grunnar på...
Skogsmänniskor, det är min familj, eller mina föräldrar är. Detta betyder i sin tur att även jag och mina två äldre bröder var detta i våra små-år, jag menar, vilken människa under 13 år har rätt att själv bestämma om man ska med föräldrarna eller inte? Inte vi i alla fall! Skogsmänniskor alltså, detta innebär också en hel del täljande, då behöver man en kniv. Mina bröder hade varsinn, och mina föräldrar med, men jag fick ingen, jag var trots allt liten. Men åter till ämnet! En jul fick jag en julklapp där det stod något i stil med "Godjul Katri önskar julbocken", och till min förtjusning låg där min alldeles egen kniv! Den var inte från mina föräldrar, och ingen annan vill heller kännas vid det, så jag klurar fortfarande på denna julbock...
Nu låter det ju lite som att vi är en någon skum familj som springer runt med knivar dag ut och dag in, men så är alltså inte fallet! Testa att vara i skogen, tälta laga mat, göra grillpinnar osv utan en kniv, Lycka till! Så är fallet, dessutom om ni inte blev övertygade av det så, hur ofta använder du en kniv hemma? Minst en gång om dagen antar jag, och det är förmodligen rätt lågt räknat.
Ja, nu spårade detta ur lite känner jag, och meningsbyggnaden i sista stycket hade nog min svenskalärare gråtit floder av.. Så jag avslutar här.
Kommentarer
Postat av: tres
haha:D där fick du mig till att garva högt! "och till min förtjusning låg där min alldeles egen kniv!" ena riktiga skogsmänniskor ni verkar vara;)
Trackback
