Katri Melander

Lars Winnerbäck, Thåström, kent, Håkan Hellström, Neil Young, Broder Daniel och en massa andra bra band som spelade på way out west har jag missat, och detta bara sen Juli. På sista månaden bara har jag missat allt detta, illa. Känns förjävligt. Här bor vi i göteborg, det är festival och det är bra band, vi pratar om att köpa biljetter när vi kommer hem från alla ställen vi vart på, men gör vi det? -Nej. Varför inte? Inte den blekaste, idiotiskt. För då fanns det ju biljetter kvar. Vi åkte i alla fall in till slottskogen igår, för att lyssna lite, se om det gick att höra Håkan, och visst gick det. Men det var mest en taskig upplevelse, - dom är där, vi är här, i princip. Tur som vår vän Irma lyckas ha i tid och otid, kom det förbi ett gäng och frågade om hon ville in, de hade en VIPbiljett till övers, sen såg vi inte henne mer den kvällen. Camillas 18års fest fick jag hoppa över, tyvärr. Mådde inte alls bra på morgonen när jag vaknade och inte toppen senare heller. Kan berott på den lyckade kvällen hos Natalie kvällen därinnan. Idag kommer i alla fall Farmor och bröder och firar mig och Linus. Mig i förtid och Linus i eftertid. Så det är väl dax att hoppa in i duschen antar jag.

Korkade saker har jag lyckats göra, igen, och nu vill det inte lämna mitt huvud.
Men, jag borde väl vara van vid det här laget antar jag.

Katri