Katri Melander

Ni vet känslan, att ha en uppgift hängandes efter sig, något man måste göra, man får ingen ro förän det är gjort. Men när det väl är gjort, när uppgiften är borta och klumpen i bröstet löses upp, den känslan? Det kan inte vart längesen alls som den klumpen försvann, men lika fort var den tillbaka. Jag började tvivla på att klumpen aldrig försvunnit och aldrig kommer att göra det heller. (HERREGUD! MÅSTE LÄGGA TILL DETTA MITT I ALLT BARA. Låten "du är min man" den irriterande jävla låten som går på p3 hela jävla sommaren och alltid annars också. Den har legat top3 på svensktoppen sen typ sommaren 2004 eller nåt. OKEJ för att den går på sommaren, den har liksom blvit en del av sommaren nu, och OKEJ att den spelas jämt när man inte vill höra den, på kanaler man ändå inte lyssnar på. MEN att den kommer på lugna favoriter just när jag är mitt uppe i plugg och bloggande, det är oförlåtligt. Jag hatar låten!)
Jag började fundera på om tanken att klumpen ska försvinna bara är just en tanke. Men så läste jag Johannas blogg, hon hade blvit klar med lite uppgifter och det kändes skönt.. Det gav mig hopp, och tanken "Det är sant, klumpen kan försvinna!" Så efter detta öppnade jag mitt mediekunskapsarbete på sekunden och kom en bit på det, gav mig fan på att det ska bli klart. Klart idag blir det nog inte men en bra bit på vägen kom jag.
Så Johana, jag bugar, niger, bockar och tackar dig för detta:)

myra