Katri Melander

Det känns som jag mest packar och packar upp väskor, men vad tusan! Semester kallar vi det va? Strax bär det av till huvudstaden för mig och Malin där vi ska häsla på Malin, en av tjejerna vi reste lite med i Vietnam och Kambodja :)

I Hällebäck ser man farmors konst lite varstans

Kan man inte segla ger man det hela ett gott försök, seglar på en stund och byter sedan till motorbåten och njuter till fullo av bästkusten, avslutar det hela med omtalad grillfest hos Pernilla där kameran går och sover. Det vart en fin lördag!

Nu kilar jag ut på landet igen. Pernilla, bilder från vår fina segling kommer i dagarna ;)

I sverige är det så att man även får trotsa regnet, le ändå och göra det så bra man kan. Vi är duktiga på det! För övrigt första gången någonsin som jag köppt en såndär snygg plastpåseponcho... Bilderna är kopierade och dåliga!

I sverige är det så att man får trotsa blåsten och det faktum att det blir kyligt så fort solen går i moln, vi älskar det ändå!

Idag är fixardag. Det vill säga, städning och pappersfix som jag aldrig tar tag i, förmodligen inte idag heller. Till kvällen blir det utgång i regnet. Senaste dagarna har betsåt av fina dagar och kvällar med vänner, barnkalas, lite grill, träning, hav, sol och vattenskidor, liseberg. Rätt fin start på den så kallade ledigheten.

Barnkalas Patricia 8 och mormor 78 på ett hörn











mormor fick en plattv

I helgen har jag bland annat kunnat konstatera att jag är pinsamt dålig på minigolf, att man faktiskt kan stiga upp innan 9 även om man är ledig, att en vinterresa till Guatemala/Nicaragua inte är helt omöjlig, bara precis nästintill, att mitt teleobjektiv till kameran är så förbannat mycket trevligare än originalobjektivet. Har efter fredagsbesök av Felicia och Bella spenderat helgen hos Mormor där det var födelsedagsfiranden, kvällsbad och cykeltur med två 8åringar, mingolf osv... Patricia fyllde igår 8, och idag fyller mamma och mormor 48 respektive 78 år, grattis!

En trött nyvaken nybliven 8 åring och hennes mor

Det är ibland lite jobbigt att träffa min familj, på grund av att de alla är så jäkla stressade hela tiden. Precis som alldeles för stor del av befolkningen i det här landet verkar vara. Jag försöker hålla stressen från mig men jag börjar fundera på om jag inte är värre ändå. De är stressade på grund av jobb och allt som ska hinna göras där och utöver det. Jag är inte stressad under jobbtider, jag är stressad nu när semestern börjat. Jobbade min sista dag idag på ett tag i detta land, vilket för stunden faktiskt inte är skönt alls, jag hatar avslut. Brukar dock bli bra när jag vaknar efter helgen och vet att jag är ledig.

Man kan tydligen ha ett liv även under jobbdagar
Jag älskar svensk sommar, faktiskt.

Lördag kväll med start på Naths altan och en tänd grill som många trevliga gånger förr.

Mormor flyttade för några veckor sedan, några dagar innan dess var det Kim & Camilla. Idag är det Linus & Lindas flyttlass som går. Nath flyttade precis hem, moster ´morbror´och kusin flyttar om knappt en månad och strax efter är det min tur. Själva har vi inte bott här i mer än ett år och det va väl inte längre sedan än så Linus & Linda flyttade sist heller. Jag är på tok för trött för att hjälpa till med dagens om jag skulle bestämma nu, men förhoppningsvis vaknas det till liv senare. Pirates of the Caribbean: On Stranger Tides var för för övrigt ingen jättehöjdare, rolig på sina ställen men inte mycket mer.

Det är fredag, vart helt okej varmt även idag, 4 barn kvar på avdelningen efter lunchen varav 3 sov, rätt lugn dag alltså. Ikväll blir det pirater på bioduken, dessutom kära vänner ska Nath följa med för hon är äntligen äntligen hemkommen och hemflyttad från Tyskland! Om vi är glada att ha henne hemma igen? J A.

Flickans 20årsdag en sommarkväll 2010

06.00 18 grader i skuggan, jo dagen började bra. Kort men varm dag på jobbet sedan tog jag med mig kusinerna mina och deras två vänner (eller om det var de som tog med mig?) till sisjön för sol och bad. Precis hemkommen och det är fortfarande varmt, börjar dessutom få en fin bonnebränna igen, precis som de två senaste sommrarna. Skillnaden på denna sommarns jobb och förra är att jag får jobba i vilka kläder jag vill, får vila efter lunchen och det händer faktiskt saker. Rätt nöjd alltså.

Nackdelen med denna ljusa sköna sommar är att det är omöjligt att få det mörkt om man ska lägga sig tididgt, vilket jag självfallet ska då jag öppnar i morgon. Bara att försöka kanske, och hoppas att den där strålande solen gör än mer vaken under morgondagen.

Det finns stunder som är lite, bättre än andra.

Efter mycket tankar, en jäkla massa velande och alldeles för mycket frågor, möjligheter och planer av både den större och mindre arten har jag nu bestämt mig. Jag vill fortfarande göra allt jag varit inne på och velat om, jag ska fortfarande göra allt, men det var ju heller inte det som var problemet någonsin. Frågan var vart tusan man skulle börja. Men nu jag har som sagt bestämt mig, bokade biljetter ikväll. 11 Augusti flyttar jag på obestämd tid till England. Obestämd tid innebär precis det, det kan bli några veckor och det kan bli betydligt längre än så. Ska bland annat hjälpa till att ta hand om en nyfödd bebis, förhoppningsvis lära mig rida, lära mig vara vän med hundar, bo nära kusin, njuta av den brittiska engelskan, landsluften och storstadlivet. Jag kommer pendla mellan en stor gård med massa djur i Haslemere och ett liv fyllt av människor i London. Det bästa av två världar är tanken, lantliv och storstadsliv. Vi får se helt enkelt! Fram tills dess ska jag jobba två veckor till och sedan ha semester och umgås med mina kära!

Midsommarhelgen var förövrigt helt kanon, bilder kommer när jag orkar! Tills vidare får Malins bild på oss representera två fantastiska dagar i Grebestad med ett skönt gäng vänner. Nu är det sovdags.

Visst är det skönt när idéer flödar, när det dessutom är idéer man stenhårt tror på, och som andra tror på? Och visst är det skönt med helg! Det vankas midsommarfirande i Grebestad med en massa kul folk och sedan lugn och ro i mitt kära Hällebäck, kanske kära farmors Hällebäck i och för sig. Blir nog en fin helg.

Flis och Bella var här en sväng, men Bella har en tendens att gå under jord så fort kameran är framme. Om hon inte får vara bakom den vill säga.

För 12 år sedan, när jag var åtta år stod jag i en folkmassa tillsammans med min far och mina bröder. Det var människor överallt, det skreks, hejades och spilldes öl. Det var mycket rödblåa färger just där vi stod, vi hade nämligen kommit sent, som väl kännetecknar familjen melander/carlsson. Det fanns bara plats kvar hos motståndarna på det omtaladade derbyt på gamla ullevi, när det fortfarande var gammalt. Vi skulle se IFK Göteborg spela mot Öis. Godissuget tryckte och pengarna i fickan skrek om att få bli spenderade. Min tre år äldre bror gick med till kiosken... Vi gick också därifrån tillsammans, i ungefär tre meter, sedan var han borta. Förvisso var den uppmärksamma elvaåringen till bror nog redan tillbaka hos pappa vid de laget så det var väl snarare jag som var borta, livrädd. Min andra bror stod nere vid plankanten visste jag men honom kunde jag inte lokalisera. Det tog några minuter och sedan var paniken ett faktum, en snäll dam såg mig och frågade om jag behövde hjälp att leta efter den som jag nu tappat bort. Självklart borde väl vara ett rätt logiskt svar i stunden men smart jag som är så svarar något i stil med att det är lugnt, jag kan leta själv en stund. Tre sekunder efter hon försvunnit insåg jag väl hur jävla puckat det var och damen gick ju så klart inte helle att hitta igen. Den där paniken blev till tårar och djungelvrålen jag några minuter tidigre köppt var i munnen, oöppnad. Tillslut kommer damen tillbaka (det rörde sig förmodligen inte om mer än minut, men i min värld tog det minst en timme), hon tog mig snällt i handen och talade om att nu går vi till de orangea vakterna så att de kan hjälpa dig. Det var en spännande promenad, lyft över staket och in genom dörrar ingen annan fick gå inbillade jag mig. Upp till speakerbåset där de frågade om namn på mig och pappa. "Katri 8 år söker pappa Bengt" Ha! Allt löste sig, jag fick gå genom spelargången och lyft över ännu fler staket. På fritids nästa dag hade alla stenkoll, var du på fotboll igår? Vän till fröken på fritids undrade vad det var för idiot som tog med småbarn på fotboll, svaret... -Barnet går på mitt fritids och hennes pappa är fritidspedagog.  Även mammas kollegor var ju tvungna att fråga om det var hennes Katri som försvunnit på matchen igår. Alla är på IFK:s matcher.

Jag har hört pappas version av den här berättelsen men det var längesedan, skulle vara spännande att höra med äldre öron och Linus version av upplevelsen har jag aldrig hört mer än att han ju sa att jag skulle följa efter honom från kiosken.

Igår var jag i alla fall med pappa på fotboll igen, som så många gånger förr efter de hemska minutrarna. Samma arena som då men ändå inte. Jag gillar det, kan inte påstå att jag är i närheten av lika insatt i det hela som pappa och hans gubbar jag satt med är, men känslor det finns det och vet ni, det är rätt mäktigt. Trots att det bara är svensk, allsvensk fotboll. Någonting har dessutom hänt. Med fotbollen, publiken, hejarramsorna, klubben, klacken, min ålder, pappa? Det är inte riktigt samma som jag upplevt innan. Det är positivt.

Ny vecka, känns faktiskt helt strålande! Kan bero på att jag diciplinerade mig och gick till gymmet efter jobbet. Tänk om man alltid kunde inse hur bra man mår efteråt, i förhand. Lite mat lite serier lite sömn kanske? Eller lite Johan Falk, kul med svenska kriminalfilmer ju!

Det togs många bilder i lördags, inte många är värda att ens titta på. Men kul hade vi!

Det är 15 grader ute, men det är också 18 juni, vill jag vara barbent så tänker jag vara det. Jenny har fyllt år, ikväll firar vi det!
Igår var det saft som gällde....

Hur skönt det är med fredag och inget inplanerat förrän lördagkväll? - Mycket. Sen att det i praktiken är natt och redan lördag spelar inte så stor roll. Lugn och ro efter ännu en jobbvecka och grillkväll hos Pernilla. En sak till bara, tacka den som uppfann glasögon, herregud, vissa dagar håller jag på att bli blind.