Katri Melander

Från Oktober 2009 till December 2010 jobbade jag till och från på Vättleskolan, hösten 2010 var jag på fritids där nästan hela tiden. Sedan åkte jag iväg och väl hemma har jag fått jobb annanstans. Har alltså inte träffat de där små busen på ett halvår. V-skolan hade hur som helst avslutning idag och då dagis jag annars är på nu för tiden var stängt åkte jag med pappa dit. Sommaravslutningar är oftast fina, sommarsånger sjungda av barn, lite uppträdanden av olika slag och alltid lite för långrandiga prat mellan allt det roliga, så även idag! Men som sagt, fint är det. Det som gör mig gladast är dock att se barnen sitta och viska och busa i publiken, fulla av förväntan inför sommarn, glada och spralliga ben, även om det kan bli för mycket av det goda också, nervösa inför sången de ska upp och sjunga och deras aniskten som lyser upp när de får se sina nära och kära som dykt upp. Idag fick även jag det där upplysta ansiktet med leenden från öra till öra mot mig. Folk frågar hur man orkar jobba med barn, med stökiga barn som bara bråkar, små barn som bara skriker och sölar. Mitt svar. För det första är det inte allt, för det andra är de där leendena guld värda. Får du det bländande leendet tillägnat just dig av en 8åring är varenda jobbig sekund värd. Då har man gjort någonting rätt, och det mina vänner, det är en stor del av allt.

För som en kollega sa häromdagen -Hos barn är det alltid äkta. Ett barn som inte tycker om dig springer inte mot dig med öppna armar och ett leende som övergår i skratt när man tar emot.

En gammal bild på kusin Simon, den stod en gång för glädje i en fotouppgift.
Den funkar fortfarande.

I förrgår tränade jag efter jobbet, trots att jag inte kände mig helt kry, dumt! I går vaknade jag med ett huvud som kändes minst tio gånger större än det egentligen var, vidrigt illamående och en kropp som inte lydde minsta vink. Jag sjukanmälde mig och låg halvt apatisk exakt hela dagen, kunde inte röra en fena om jag så använde hela min viljekraft som ibland kan göra underverk, kunde knappt skära upp grapefrukten som var vad jag fick i mig till frukost, lunch och middag - samanlagt. Efter timmar i sängen (någon timme i soffan) blev det kväll och det var bara att sova igen. I dag vaknade jag relativt pigg igen och tog mig till jobbet, tycker dock jag kunde vart piggare efter att ha sovit så mycket. Jobb, fika och fika igen. Nu hemma, tvätt och huvudvärk, igen. Herregud. Kan dock röra på mig än så länge. Nu är det mycket Håkan i högtalarna, hej!

I helgen stod jag på ett glasgolv 100 meter ovan mark, inga problem! Stod dock endast på den där lilla plätten precis i hörnet, räckte gott och väl.

Djurmänniska är väl kanske inte första tanken som dyker upp när man nämner mig, det är i alla fall inte min första tanke. Men säga vad man vill, djuren är rätt mysiga. Fåret nedan döpte jag till Shrek, Karro håller dock fast vid att han heter Elliot, och mormorfåret längst ner skrämde livet ur mig, tror hon ville ha mig till kvällsmat.

Skrev nedanstående igår någon gång och somnade sedan väldigt fort efter att jag tryckt på bokstaven G. Vaknade upp av att K skrek på mig att vakna, tog oss upp på berget med utsikt, grejade sen middag och somnade till film. Dagen har vi spenderat i Portsmouth, trevligt trevligt.

Jag har kommit hit under kallaste helgen på åtta veckor tydligen. Tajming! Karro drog upp mig ur min skönhetssömn vid 7 i morse. Därför sitter jag just nu inomhus (i värmen) och försöker hålla mig vaken tills hon slutar jobba om en timme. Sedan vet jag inte vad som sker, ska väl ut och se på omgivningarna kanske, fantastiskt fint är här! Har i alla fall hälsat på alla glada hundar som för övrigt är betydligt fler än sju under dagen då varenda kotte som kommer hit och jobbar har med sig en. Jag är inget stort fan av hundar jag inte känner, får rysningar i hela kroppen när de kommer springandes mot mig, men jag tycker att jag sköter mig rätt bra, och de är som sagt snälla eller skiter fullständigt i mig. Jag klappar och pratar och gör allt för att inte springa i väg! Än så länge inga problem. Har hjälpt alla trevliga stallmänniskor med lite stallsyssla, hälsat på hästarna och ridit (ledd) en bit i omgivningen. På landet liv med frisk luft och tjatiga djur är inte min grej, egentligen. Men i perioder och i lagom dos varje gång älskar jag! Eller det kanske är min grej ändå, vem vet. Att lyssna på den sköna britiska dialekten är definitivt min grej i alla fall. A m a z i n g Nu ska hästarna ha kvällsmat och jag ska ha mera frisk luft!

Att kunna skriva ut sitt boardingpass hemma flera dagar innan man ska åka känns alltid lika läskigt. Jag litar aldrig på det, är alltid helt hundra på att de ska skicka iväg mig när jag kommer till flygplatsen för att jag har en ogiltig biljett. Vad händer då? Hinner jag fixa en ny? Hinner jag ställa mig i kön för inchekningen och ändå hinna med min flight? På så sätt känns det lika bra att skippa förhandsincheckningen, komma i tid till flygplatsen och stå i kön och få ett boardingpass av kvinnan eller mannen som står i uniform och skickar iväg väskorna på rullbandet. Men sen tänker jag igen, vad är skillnaden? Att boardingpasset är på tjockare papper om jag får det på flygplatsen och inte skriver ut det själv, och att det hela dessutom tar längre tid? Jag är uppväxt i en mittemellan tid, mellan det gamla och nya. I nästan hela livet har det funnits en dator i hemmt, tv har jämt funnits och internet så länge datorn vart med. Men ändå var det så nytt, så orbukabart men ändå fullständigt genialiskt. Men det gamla var mycket fräckare, det som fanns förr var coolt. Telefoner där man slog numret genom att dra runt en rund skiva, inga knappar, en skrällig ringsignal som inte gick att ädnra, knastrande vnylskivor och umgicks gjorde man genom att ses, inte knappa in text på en maskin. Jag tycker om dåtiden, trots att jag inte upplevde den, kanske just därför. Även om jag just nu inte har någonting emot att sitta och skriva på en fin liten dator istället för med fäjder och bläck. Någonstans i denna virrvarra av ord tappade jag poängen. Det är läskigt att kunna skriva ut sitt boardingpass själv helt enkelt, smart ja visst, men det känns osäkert. Min far uttryckte teknikens framgång ungeför så här för ett tag sedan "När jag var liten fanns en tidning, Kalle Anka. I den fanns det någon som hette uppfinnarjocke. Han uppfann helt fantastiska saker, geniala men omöjliga saker. Men allt det som han uppfann då, det är ju det som kommer nu. Det finns plötsligt på riktigt." Jag kan förstå det, men jag då. Häftigt måste det vara, men vem ska plocka fram det jag läser om, det som jag tycker är häftigt och helt fantastiskt? Det som fanns förr som redan är utsuddat av den nya tekniken.Man kan inte vara bakåtsträvare!

Nu ska jag ta mig till flygplatsen med mitt egetutskrivna boardingpass, flyga till London och sedan ta mig ut på landet till Karolin, klappa hästar, rida och känna frisk luft. Förutom att det tydligen bor 7 hundar där känns det kanon! Trevlig helg!

sommar längesedan hos Louise i blekinge

Klockan är snart 12 och jag sitter ute på gården i shorts och linne utan att frysa. Tänkte bara tala om det. Mor och far sitter också här, med varsinn iphone, glas vin, kopp te och varsitt glas brännande whisky. Denna söndag slutar fint till Ola Magnell och grannarnas prat i bakgrunden. Tog mitt första dopp i svenskt vatten i eftermiddags vilket var helt värt, till och med isande skönt. Grill och musik på det och som vanligt en massa planer.

Senaste veckan har beståt utav jobb, Linnéas studentfirande, utgång, besök hos moster och mormor, pack och flytthjälp hos mormor, Håkan Hellström, sena kvällar, långa nätter osv... Om några timmar är tanken att det ska grillas i kvälssolen. Håkan igår var bra som vanligt, de gör sin grej där uppe på scenen, jag tror jag skulle bli glad av att titta på det även om jag var döv. Det är spännande att se att det hänt något med både publiken och bandet sedan jag första gången såg de spela på storans tak för 8 år sedan (tror jag det blir?) och de första magiska spelningarna på liseberg. Alla har blivit äldre helt enkelt. Håkan, bandet, publiken, jag... Kom efter lite funderingar tillslut fram till att det inte går att avgöra om något av det är bättre eller sämre, det är bara olika tider och delar av livet, hos alla. Förutom att ljudet krånglade var det en fin kväll med många bra låtar och explossioner både på scen och i publikhav.
Tisdag, onsdag, fredag och lördag i omvänd ordning.

Började dagen med starten på ett oändligt flyttlass, åkte tåg hem och ska om en liten stund bege mig och se Håkan på scen ännu en gång. Kunde inte vart en finare kväll. Sommar för stunden och jag mår utmärkt! Livemusik och vänner är ju något av få som kan få en redan bra kväll att bli fantastisk.

Onsdagskvällen som blev natt var också en fin sådan på Port Du Soleil

När vi hade samling förut skulle jag fråga barnen vad det var för årstid... när jag hade frågat igenom alla årstider och kommit fram till vår insåg jag att det är 1 juni idag, betyder det att det är sommar? Solen har förvisso skinet hela dagen, och ansiktet mitt har fått lite röd färg, det har varit varmt (så fort man inte vart i skuggan) så okej, om inte annat så låtsas vi i alla fall att det är sommar (trots 14 grader i nutid). Långhelgen startar jag och mitt trasselhår med en utkväll, hej!

Det är snurrigt nu, fram och tillbaka, tider, dagar och månader verkar vara ihopblandade men jag tror att jag har fått ordning på det nu, hope so! Det hela innebär i alla fall att det blir några dagar i skåne för min del ändå, det känns bra. Torsdag till Lördag, mormors flyttflass går på lördagen. Förhoppningsvis hinner jag hjälpa till lite innan jag tar tåget hemåt igen för att på kvällen se Håkan ännu en gång. Sedan är det helg till måndag, två jobbdagar och på torsdagen bär det av till England. Det känns bra nu. Fortfarande eller igen? Solen har vart framme och grillat mitt ansikte idag dessutom! Spikade jobbtider över en månad framåt. Bra som sagt. Tack, godnatt.

Idag är en sån dag, en sån där söndag. Det regnar, det är segt, det är musik och det är dåligt humör. Men vem vet, det kanske blir bättre med pizza och en film? Kanon, mot ny jobbvecka, nytt ställe, nya barn, ny personal, nya rutiner. Spännande. Min helg i skåne kommande vecka blir inte av, mycket tråkigt. Däremot blir det England om ytterligare en vecka, det ska bli skönt. Om inga vulkaner får för sig att börja leva rövare, det händer ju inte så ofta nu för tiden.

Hade jag kunnat sjunga hade jag velat ha en röst som Melissa, och hade jag dessutom vart man hade jag ju inte haft något emot att låta som Bruce heller.

Trots detta genomtråkiga 28e maj vädret ska jag nu ta mig till hammrkullen och kolla läget på carnevalen, var några år sedan sist :)

Fröööken... Idag är jag fröken, och du är barn!
Okej, jag är barn, du fröken.
Bra, nu ska jag kasta sand på dig!

Huh?
Well well, inte alltid lätt att förstå men nästintill alltid roligt ändå. Små människor har de mest fantastiska tankar och en spännande världsbild som de oftast inte är speciellt rädda för att dela med sig av. Man borde lyssna mer på dem, man kan faktiskt lära sig ett och annat. Att man ibland hamnar vid ett bord med fem barn under 3 år som ska äta spaghetti och köttfärsås med hela kroppen eller att i en samling ha två barn under 2 år i knät med varsin talrik glass som hinner smälta och fastna i kläderna innan skeden nått mun, tja det är både en utmaning och rätt faccinerande det med. Har i alla fall avslutat även denna arbestvecka med en fin fredagkväll, hemma hos Pernilla vart det grill och galenskaper som sig brukar. Utgång är dock inget för mig denna helg heller, sova är vad jag ska göra och i morgon ska jag ha en fin lördag, vare sig solen skiner eller ej. Vi ska älska livet! Den här veckan har för övrigt sprungit iväg fortare än någonsin, vad gör tiden?

En fin rast i solen häromveckan

Torsdag, trötthet, glädje till jobb, ont i benen efter springning, längtan efter helg, god mat, förhoppningar om sommar, suck åt pengar, behov av skåne, behov av hällebäck, behov av släkt, för lat för att hämta glasögonen, önskan om musik, väntan på inspiration, nya planer, dax för tidig sömn. Tänkte mest tala om att jag lever och än en gång poängtera hur mycket jag älskar att jobba med 1-5 åringarna. Godkväll och natt

Sanddyner i Vietnam, jag älskar Vietnam!

Tre små apor satt i ett träd, och reta' krokodilerna
du kan inte ta mig, du kan inte ta mig
men då kom krokodilen simmandes, simmandes och pang!
Två små apor satt i ett träd....

Thailand 110127

Avslutade arbetsveckan med ett glas vin tillsammans med fina vänner istället för att köa i två timmar till Liseberg och Veronica Maggio. Mer än så blev det dock inte då jag åkt på förkylning och feber igen, ovanligt? Så det blev hem när de andra drog vidare och jag somnade innan jag nåt kudden. Idag har jag äntligen lyckats boka mig biljetter till en helg på landet i England och mor och far är iväg och ska greja mig en hårddisk så att datorn kan bli vad den en gång varit. I övrigt ska jag vara hemma och k u r e r a, knarka panodil och halstabletter. Lugn helg kan dock vara på tiden!

Kan inte vässtrafik lägga de där 20 miljonerna, eller okej 10 om så vill, på att greja ett biljettsystem som fungerar och är rimligt för alla istället för att springa runt och leka ut sina fantasier om att vara poliser.

http://www.gp.se/gptv?path=gptv.abcdn.net/TV-ARKIV/Goteborg&playfile=12270_Vasttrafik_Kontrollerna_ska_avskracka_134839.pls

Har i brist på jobb suttit inne i regnvädret och bråkat med min dator. Tillslut talade någon mindre vänligt om för mig att jag knappt har någon plats kvar på hårddisken, tro fan den är seg och bråkig! Ibland undrar jag verkligen vart min hjärna tagit vägen. Har en idé om att skrapa ihop ett bildspel av de många tusen bilder som finns från andra halvan av januari till första halvan av april men jag börjar smått ge upp den, det tar för lång tid och skapar för mycket irritation. Tänkte att jag istället kanske ska ägna mig åt att skriva om det. Efter drygt 5 veckor har jag dock fortfarande inte tagit fram anteckningarna sedan jag packade upp de ur ryggsäcken och la ner de i en låda. Kanske är det lika bra att släppa det för stunden och blicka framåt igen? Den som lever får se. Nu är det sovdags, i morgon jobb med de jättesmå barnen igen.

2011 03 11 Ho Chi Minh staden

En sak som är bra med att befinna sig hemma i sverige är att man kvällar som den här, då allt bara känns jobbigt och man går runt och är irriterad på precis allting, kan gå och köpa sig gott bröd, pålägg och hälla upp ett glas mjölk till kvällsmat. Kvällsmat ger mig en känsla av lugn och ro, trygghet och barndom i mitt så kallade vuxna liv. Nu vet ni! Nu är det pirates of the caribbean på tv, god kväll.