Katri Melander

Om någon inte fattat än är jag lite besatt av dessa stenansikten och lika faccinerad i efterhand som när vi var där. Hakuna Matata är en bra beskrivning på de senaste månaderna och om jag hade velat leva så ett bra tag till, men vem skulle inte vilja det? Blivit en ganska ordentlig mjukstart på jobbandet i alla fall, 2 dagar på dagis och sedan 4 dagars helg. Nu ska jag sova efter en trevlig reunion med först moster & kusin och senare de trevliga tomtarna i backa. Förutom att jag inte vänjer mig helt med de tomma stunder som blir när man varken jobbar eller träffar någon är mitt enda bekymmer att jag inte har den blekaste om vad jag vill göra med mitt liv nu. Eller ja, jag vet ju mycket jag vill men i vilken ände börjar man? Jobb, resa, flytt, vart?, land, plugg, språk, hobby, värme, kyla... Börja spela på hästar och hoppas på turen och göra allt på en gång kanske? Godnatt

Det är lite intressant att det nästan tog längre tid för mig att göra en lemonshake än det tog att gå hem från jobbet, nästan. Har hur som helst jobbat med samhällets minstingar idag, typ. Avdelning 1-5 år, hur underbart som helst. En som precis lärt sig gå, en som låter precis som Ida i Lönneberga, en som skrattar åt precis allt som sker, och barn som är precis allt där i mellan. Hur skulle jag inte kunnat ta mig igenom denna dagen med ett stort leende? Ska nu i alla fall ge mig på bilderna från resan rond 1, känns lagom motigt. Tillsvidare kan ni få en från en av de absolut fräckaste platser vi var på.

Kambodja, Siem Reap, Angkor Thom

Katri & stenansikte

Kim, ta med lite bilder också!! Till påsk alltså.

Vår, nykärlek till min kamera och dessa tjejer... Det blir onekligen en del bilder.

Det känns overkligt att vi faktiskt varit borta, och så länge. Det känns minst lika overkligt att vara hemma igen. Det känns konstigt att tiden verkar ha stått stilla här, förutom i naturen där snön försvunnit, men träden ser lika tomma ut som när vi åkte. Allt skulle lika gärna kunna vara en dröm, resan, nutiden, verkligheten... Vem vet. Men verklighet eller inte har jag i alla fall njutit av solen även idag, en fika med Louise utomhus. Trevligt trevligt, nu är tanken att jag ska orka ta den korta promenaden och köpa mig och mor varsinn falafel i gula kiosken. Om detta nu vore en dröm skulle jag bara kunna knäppa med fingrarna och sitta med maten i handen, därmed slippa promenaden. Ska ge det hela ett försök.

Våren är helt klart min favoritårstid, speciellt de dagar som är så där fina så att ingenting kan vara dåligt hur dåligt det än är. Jag var dock lite orolig att jag inte skulle kunna uppskatta den i år med tanke på värmen jag lämnat. Jag fryser som en galen nämligen, trots att folk talar om hur varmt det blivit och att man kan byta bort både vinterskor och jackor. Men jo, idag kunde jag uppskatta den. Den lite kyliga men så klara luften (den känns för min del dessutom extra ren efter sydostasiens extremt förorenade luft), solen som värmer lite lagom och fåglarna... Ja ni vet ju. Begav mig till Hällebäck och här är det ju i sin tur omöjligt att inte uppskatta allt. Sommarstugepyssel i vårsolen. Synd dock att telefonen lagt av och att vattenrören frusit sönder under vinten (=vatten i hela köket), och därför ännu mer tur att det var en såndär fantastisk vårdag, en sån där ingenting kan vara dåligt hur dåligt det än är. Nu efter bastu och datorsittande kan det dock vara dax att greja lite sömn intill brasan, tror jag lovat att följa med på springtur i morgon nämligen....

Sommarstugefix

Hemma, stendöd och skriver som om jag inte har å, ä och ö. Har ätit lite ostmackor och grävt fram saker jag köppt och lagt kläder i tvätten. Nu ska jag sova i min egen säng (som plötsligt känns väldigt mjuk) och vakna till en fin vårdag i morgon, vad sägs om det? Skumt att lägga sig utan att snacka skit med Malin innan sömn, eller höra Bangkoks uteliv och vattenkrig. Det är verkligen knäpptyst här och Sverige känns både lockande och skrämmande för tillfället. Godnatt

Vi spenderar var sista tid i varmen i Bangkok. Glommer pengars varde och ar ledsna over att vi ska hem. Typ. Besoker poolen och gor aventyr i staden. Ville mest tala om att vi fortfarande lever och idag koppt oss varsinn vaska till handbagage sa att vi far hem vara saker, och min stora traelefenat. Livet ar allt bra jobbigt ibland :)

Jag tror bestamt att Malin bjuder pa lite bilder strax (jag ar lat som vanligt, men tva kan ni fa i alla fall!), bland annat nagra halvbra fran senaste dyken :)

Tjenixen!

Det ar inte svart att alska livet for tillfallet kan jag lova. Vi skammer bort oss nu pa slutet och bor i en bungalow mitt pa stranden, ca 10 meter fran vattenkanten. Idag lag vi liksom och solade pa var altan, fast anda pa stranden, ar ni med? Vi har de sneaste dagarna spenderat kvallar vid solnedgangen tillsammans med chang (chang = ol, for Natta och alla andra som inte vet!) och trevligt sallskap, kayakat oss till on mitt emot, kayakat oss darifran i en outtalad tavling mot ett par sthlms grabbar som vi fakltiskt vann, vi har gett oss pa tva dyk till som gick nastintill galant, testat partylivet lite och tillrackligt, tagit massager, atit gott osv... Dessutom har vi en vakthund till var bungalow, enda problemet ar att vi inte lyckats lista ut om den vaktar at oss eller mot oss (kan man saga sa?) I vilket fall ar det nu bara tva natter kvar pa koh Chang, det kanns mindre kul! Ska sjalvklart bli skont att komma hem och traffa folk, kunna ga in i ett badrum utan att leta efter odlor det forsta man gor, slippa solkram, aftersunkladd och myggspray men fasen vad vi trivs har, sa bortsett fran det hade jag latt stannat! Eller okej, jag kan sta ut med allt det sistnamnda egentligen, kanske finns en ekeonomifraga med, eh... Hur som! Nu ska vi ge oss ivag, far se om vi kommer in till var bungalow eller maste offra Malin som bete. Sa lange kan ni fa lyssna pa Thailands plaga, eller den var det nar vi borjade var resa har (for 3 jakla manader sen!) i alla fall och jag alskar den! Fast kan ju erkanna att jag inte fattar mycket, sa ni forstar att det ar tonen och det hela jag gillar, avsager mig alltsa allt ansvar fran texten da jag inte har en aning ;)

Tjenixen!

Nu har vi lamnat Kambodja dar templena i Angkor Wat var helt fantastiska. Vacker soluppgang och helt magnifika stentempel och skulpturer, kan faktiskt inte ens forsoka beskriva det. Bilderna vid hemgang kanske kan hjalpa till lite. Nu ar vi i alla fall tillbaka i Thailand och trivs som fiskarna i havet. Och pa tal om vatten har vi nog aldrig kannt oss sa frascha som nar vi kastade oss i havet 10 meter utanfor var Bungalow i formiddags. Kambodia var spannande och intressant men otroligt skitigt! Massager har vi hunnit ta tva redan och nu kanns det att det ar slutet av det hela med allt man blir sugen pa att kopa med sig hem, finns liksom ingen matta. Gett upp tanken om att ha langt har har jag ocksa gjort och klippt det en bit, hur skont som helst. Aven Malin har fatt sig en ordentlig klippning, skulle dock inte kalla henne kortharig for det! Koh Chang och white sand beach ar vi for ovrigt pa och det ar mycket fint. At ena hallet ar det bara hoga berg och andra hallet havet anda bort till horisonten, daremellan en bilvag som gar att korsa under rimlig tid (!), matstallen, boenden och massa trevliga manniskor!

Och jag har aterforenats med elefanterna!

Goddagens!

Vi har nu vart i Kambodja nagra natter och sett lite av livet har. Det ar ett spannande land men extremt mycket fattigdom rader. Barnen som tigger ar sa tunna och sma och de vuxna likasa. Det ar lagom pafrestande. Vi var dock och besokte ett barnhem och man blev lite lattare i sinnet nar man sag hur bra vissa faktiskt kan ha det mitt i elandet. 29 barn fran de som nyss lart sig ga och upp till 18 ar bodde dar och de hade minsann tro pa sig sjalva och framtiden. Nagon skulle oppna skonhestsalong och en annan skulle bli advokat. Alla forutom de minsta gick i skolan och alla larde sig bade engelska och japanska utover det. Vi hade med oss lite mat och frukt, leksaker och godis och det verkar som att rockringarna var det som blev mest uppskattat, bra val! Om man inte raknar samttingarna som blev helt till sig nar de fick fota med min och Ellinors kamera, spelade ingen roll for dem att fingrarna kladde ned och tackte hela linsen, bara det gick att trycka pa knappen och se ett resultat. Tror jag fick 25 bilder i samma hojd pa huset mitt emot. Utover det var vi vid s-21 Killing Fields som inte riktigt var vad vi vantade oss men anda ratt intressant att ha sett. (Annu en handelse jag maste lasa pa mer om) Besokte marknaderna runt om sa klart och bodde pa ett mycket underligt men skont stalle dar halften sag som sin syssla att roka annat an hederlig tobak. Vi fortsatter att resa med vara svenska vanner Ellinor och Malin och kor pa med ratt intensiva dagar. I gar lamnade vi huvudstaden Phnom Penh och tog nattbussen till Siem Reap. Betydligt skonare buss an sist men det hjalpte inte sa mycket nar vagarna kanns som trasiga, grusiga landsvagar. Bade jag och Malin var helt sakra pa att vi inte skulle komma fram i det skick vi borde, men det gick faktiskt bra! Sa har ar vi nu, sen tidigt i morse och har hunnit med att leta upp postkontoret och fatt massage av blinda. Galet ont och skont samtidigt, om de dar sma manniskorna vet vart man ska trycka pa kroppen! Helt sanslost, och da tog jag bara en fotmassage. Annars ar det en ratt slapp dag for en gangs skull pa sistone. Kanske behovs da vi i morgon ska borja dagen redan i gryningen och se soluppgangen vid Angkor Wat, har hoga forvantningar.

Nu har vi inte ens tre veckor kvar av var resa vilket ar ratt ofattbart. Manga veckor har gatt bade snabbt och langsamt. Vi har bestamt oss for att skippa Laos da resan dit blir alldeles for dyr for nagra dagar + visumet. Sa det som vantar nu ar nagra dar till i Kambodja och sedan beger vi oss mot Thailand igen. Tigertempel, vattenfall, bangkok mer ordentligt an sist och en sista solvecka vantar dar! Bilder hos Malin, lovar att jag ska bildbomba nar jag kommer hem och har en dator jag kan hantera! Dessutom har vi senaste tiden haft 4 kameror (i och med nytt resesallskap) sa det kommer finnas bilder i mangder, forhoppningsvis! :)

Cool grabb pa barnhemmet. Ram eller liknande har jag for mig han hette med sakert helt annan stavning!

Mot kambodja! I morgon bitti.

Just nu ar vi tillbaka i Saigon. Tanker fatta mig kort for vi maste packa om hela vara vaskor da vi handlat pa oss en massa kul saker! Haromdagen akte vi i alla fall fran Nha Trang ut till Mui Ne dar vi akte pulka och vandrade i otroliga sandynder, helt otroligt vackert! Vi cyklade en del dar med och letade strander som vanligt. Vi traffade aven pa tva andra svenska tjejer nar vi gick av bussen dar som vi nu reser lite med, lar mota upp de i kambodja igen. Efter en stunds snackande kom vi dessutom pa att vi redan traffats under denna resan, pa PhiPhi. Antar att man inte gor en helt ovanlig rutt! Som sagt tillbaka nagra natter i Saigon for att ta oss vidare mot Kambodja och idag har vi akt pa annu en utflykt till bland annat godistillverkning (kokosnots godis), floden Me Kong osv... Dessutom har jag klappat/petat pa en orm! (Kan ju namna att nastan alla hade den over axlarna, men jag ar nojd anda, stor var den!) Nu ompackning, forhoppningsvis far ni en roligare uppdatering nagon annan dag men resan gar sa smatt mot sitt slut och det ar fullt upp med allt vi ska hionna gora och se :) Hores!

Hejsan svejsan!

Sedan sist har vi hunnit med lite av varje och sakert en hel massa till som jag for tillfallet glomt bort!

Pa Bali tog vi oss bland annat till ett aptempel. Aporna kandes inte speciellt vanliga och hade inte fatt lara sig att man inte tar andras kepsar och glasogon! Inget hyfs dar minsann. Nej skamt a sido men jag som tydligen ar/blivit varldens storsta mes tyckte det var lite laskigt nar de fraste och visade tanderna for att jag inte skulle ta deras bebis (vilket aldrig skulle falla mig in sa klart). Utsikten var dock helt fantastisk da det hela lag pa ett berg som stupade ratt ner i det skummande havet (dar vi ocksa sag en stor skoldpadda). Samma dag tog vi oss till Uluwatu(stavning?) beach som tydligen ar placet att surfa pa, om man kan vill saga! Tank er en bergsvagg, som stupar ner i havet, inte ratt ner men ganska. Tank er att det  langs denna vagg ligger en by, i vaningar, alltsa lodratt langs vaggen! Trappa efter trappa tar man sig ned, gar langs med berget for det ar det enda hall man kan ga om man inte vill in i de sma sma affarerna, surfshopparna eller restaurangerna som trangs pa berget. Efter ett antal trappor kanner man att nasta trappa nog borde ta en ner till havet, rimligtvis en strand som surfarna ger sig ut i fran. Halften ratt! Vatten finns det, men strand ar inget att tala om, trots namnet. En grotta utan tak snarare med en svangande passage som inte ar mer 10 meter bred ut till oppna havet. Har slar vagorna utan nad och har ger sig surfarna ut pa sina brador! Ett under att de ens kommer ut, och ratt ofattbart att de lyckas ta sig tillbaka efter surfandet. Jag vet att nar jag har surfat (vi kan kalla det att jag surfat i alla fall!) ar jag helt slut, sa trott att jag knappt orkar ta bradan upp pa stranden, men att simma pa bradan langs bergsvaggar i stormiga vagor, ash, ingen match! Vi holl oss pa land dar helt enkelt och njot av den enorma utsikten som fanns aven dar.

Nu ar vi i Vietnam. Har spenderat drygt 2 dagar i Saigon, eller Ho Chi Minh for den som hellre vill, och konstaterat att det ar en helt sanslos stad. Vi trode vi sett storstad under resan men nej nej, dar tog det i princip 10 minuter bara att korsa en gata under dagen och varje gang var en ny nara doden upplevelse! Moppar i mangder, manniskor i mangder och varme i mangder. Jag gillar storstad, det gor jag, alskar livet som finns dar, men tva dagar i Saigon rackte (Aker dock garna tillbaka och gor staden mer rattvisa en annan gang). Da hann vi dessutom med utflykt till bland annat Chu Chi tunnlarna, en upplevelse! De visade oss film om kriget, visade tunnlarna, fallor som anvants, vapen osv... Vi bjods aven pa te och Maniok (stavning?), ni vet roten. Tunnlarna de anvande under kriget ar minimala, 60x80cm har jag for mig var guide, kallad Slim Jim enligt honom sjalv, berattade. Tunnlarna ar pa tok for sma for att vasterlanningarna ska kunna ta sig ner i dem darfor har de utvidgat en tunnel pa 100 m som vi turister kan roa oss med. K L A U S T R O F O B I.  16 meter rackte for oss bade, gott och val!

Efter nattbuss, med sa kallade sangar i (ingen hitt), har vi nu hamnat vid havet igen, Nha Trang. Tanken ar att vi ska forsoka ta oss ut till nagra av oarna har runt i kring. Hittills har vi besokt stranden har, ratt fin, framforallt for att vara en stadsstrand, och vart i jakt pa restaruanger som inte tillhor hotel, vi har hamnat lite fel. Massor med hotell som verkar vara tomma och bara ortsbefolkning som stirrar pa oss som om vi vore fran mars. Mat verkar inte heller ga att fa pa de sma stallena med minimala plastmobler om man ser ut som oss och inte kan ett ord pa ratt sprak. Vill inte lata negativ, det ar fint har och manniskor ar for det mesta trevliga och vi bor himla bra, men ikvall ska vi forsoka hitta turistgatorna.

Jag lyckas inte fa tekniken att fungera, som vanligt, kanske har Malin battre tur nar hon tar over datorn alldeles strax. Annars far ni vanta med bilder! Xin Chao (kanske)

Efter en 14 timmars resa, som forst skulle ta 3, sedan 7 timmar hamnade vi antligen pa Gili Trawangan. Enda boendet vi hittade dar lag ode i morkret och med redan samst humnor efter resan blev rummet bara en synonym med irritation, duschen hade exakt 12 stralar och inget handfat fanns heller. Gnalliga, hungirga och javliga tog vi rummet och de tva foljande dagarna var inga hojdare alls. Det borjade helt enkelt inge bra och ville inte forandra sig, otursmoment efter otursmoment osv...

Efter tva kassa dagar och natter med humoret pa botten skamde vi bort oss sjalva med en natt i ett av de finaste rummen under denna resan, tog varsinn lang ducsh, koppte onyttigheter och drog igang en film. Det var nog raddningen och exakt vad vi behovde efter 8 veckors resa. For jag tanka mig att det hela inte hade blivit sa otroligt jobbigt och pafrestande om vi vart i borjan av resan eller om resan fran Bali gatt battre. Kan ju papeka att vi bott betydligt samre utan att klaga innan. Dagen efter, igar alltsa hyrde vi i alla fall cyklar och tog oss runt on, snorklade lite och hittade de riktiga paradisen, tomma pa folk. En riktig kanondag! Vi forsoker leva efter karma har nere och efter denna dagen trode vi att det antligen slagit igenom men karma fortsatter att skratta oss rakt i ansiket. En kvall och en dag fick vi och sedan akte jag pa nat skit som fick mig att springa fran restaurangen och kasta upp dagens goda mat. En kvall som slutade med att jag fick be om en hink och ett eget rum. Mar dock battre idag (TA I TRA!) och fastboaten (som kostade mer) tog oss idag tillbaka till Bali, sjalvfallet inte i tid men betydligt skonare an resan harifran.

Vi har om nagon missade det uppenbarligen vart i en liten svacka senaste dagarna. Men Trawangan var faktiskt himla fint och det var synd att tva dar gick at att ta igen sig. Men efter 8 veckor pa resande fot boendes i varsinn ryggsack ar det kanske inte sa konstigt. Sa nu ar vi fit for fight igen. 3 dagar till i Bali sedan (fredag) flyger vi mot Vietnam och Ho chi minh!

For ovrigt ar Skoldpaddor mitt nya favoritdjur, efter elefanter forstas. Tror att det ar de djur som fatt bade mig och Malin att skratta mest senaste veckorna. Det slass, biter varan, knuffar ner varann for att sjalva komma upp nagonstans, simmar sjukt snabbt och ar allmant fina att titta pa!

Malins bilder har!

Vantan pa bat fran Lombok till Gili

Ikvall slog blixten ned precis vid varat hus, formodligen i huset bredvid. Jag som annars mest brukar tycka det ar mysigt och lite spannande med sant vader holl pa att fa hjartstillestand. Vi har knappt nagra fonster pa rummet vi bor i nu och anda var det sa uppenbart att blixten los upp hela himlen och innan man ens hann ta in det faktumet small det till och det kandes som hela huset skulle rasa. 3 ganger i rad fick vi erfara detta och sedan kunde man hora nar den drog sig bortat och hittade nya mal. Hade jag inte sett blixten hade min forsta tanke formodligen vart jordbavning. Sedan har hjartat stannat vid varje blixt jag har sett trots den uppenbart vart langt bort over havet. Sjukt laksigt.

Hur som helst! Det ar fortfarande Bali som galler, vi solar och blir antingen roda eller far ingen farg alls, vi har annu en gang hamnat i nagon sorts pensionars vardag trots att alla har verkar vara unga stockholmare. Igar gav vi oss dock ut och testade nattlivet for forsta gangen har, gratis drinkar i en timme... Tja, det blev en kul kvall! Innan dess har vi forsokt hitta paradiset vi forvantat oss och lyckades val en liten bit pa vagen med dyr taxiresa till en annan strand. Jag lyckades aven betala nastan 40 kronor for en 50ml vattenflska, helt klart det dyratse vatten jag druckit. Det gjorde sitt dock. Sol, varme och dunderforkylning utan vatten ar tydligen ingen hitt. Vi har aven forsokt oss pa surfbradorna, en mycket spannande upplevelse. Vi hyrde varsinn gigantisk brada och stapplade oss ner till stranden trots att i princip varenda inhemsk surfargrabb talade om for oss att "there are no waves today girls!". Men nog var det vagor! De rackte for oss i alla fall haha. Val pa stranden insag vi att vi kanske kunde behova nagon som talar om hur man gor anda. En timme senare med sar pa hela benen och illroda ansikten hade vi i alla fall lyckats sta nagra sekunder var pa bradan och gett vara instruktorer och varandra ganska manga skratt. Jag ar absolut inte klar dar! Skont ar dock att Kuta beach verkar vara stranden dar ingen kan men alla vill kunna surfa. Man far sig latt ett gott skratt bara av att sitta pa stranden och titta pa manniskor som forsoker.

5mars ar det silence day har pa Bali vilket innebar en totalt dod o om jag forstatt det hela ratt. Ingen ute, ingen tv, ingen radio, inget oppet, knappt strom osv... Infor detta forberdes det tydligen en massa och igar var stranden full av firare i vackra klader. Och vilka saker kvinnorna har bar pa huvudet, helt sanslost! Stora stora fat med massa tung frukt pa med no hands. Sinnes. Kanske ska vaga ta en bild pa nagon av dem en dag... Vad jag skulle komma fram till var dock att vi inte vill ligga inne pa hotelrummet hela dagen sa i morgonbitti aker vi till Gilli islands istallet. Har ar en suddig pa mig och bradan tills vidare! Malins hittar ni som vanligt har :)


Kan ju bara namna att GPs startsida i denna minut inte kanns speciellt optimistisk infor varlden. Kanns som allt bara ar kaos runt om nu? Kan inte folk bara skarpa sig och vara lite manskliga? :) Hade jag vart hemma nu hade jag sakert haft en massa asikter, bade obefogade och inte, och skrivit ner dem i en amatormassig text. Men inte nu, vill bara tala om for mig sjalv framforallt att bristen pa detta inte enbart beror pa dalig koll. Semester. Om man kan ta semester fran verkligheten sa ar det precis vad jag agnar mig at dessa veckor. Fran min egen verklighet vill saga.

Har forstat pa min moder att vissa blivit oroliga med tanke pa olyckan i Vietnam, och det tillsammans med att min telefon vagrat fungera sedan vi lamnade Thailand (Nu har jag ett Balinummer, gar alltsa inte att na mig pa mitt svenska nummer for tillfallet) och att jag trottnat lite pa datorn ar kanske ingen jattehitt! Men vi befinner oss alltsa inte i Vietnam, har inte ens korsat den gransen an. Vi ar sedan igarkvall i Bali och innan dess har vi befunnit oss i Singapore och Malaysia. Kuala Lumpur skrev jag ju lite om, en helt okej storstad (med den obligatoriska sop och avloppslukten som verkar vara gemensam for alla lander har nere) och kontrasten nar vi kom till lugna bergsbyn Cameron Highlands var enorm! Det var hogt uppe i bergen och faktiskt kallt, relativt kallt. Om dagarna kunde man som vanligt knalla runt i shorts och tshirt medans man sa fort solen gick ner fick dra till med strumpor, langbyxor tjocktroja och en varm kopp te. Otroligt vackra vyer fick vi se dar och de enorma teodlingarna, det var sa att jag skulle kunna bygga mig ett hus dar, mitt i odlingarna och bara sitta och titta ut over bergen. Utover det hann vi med jordgubbsfarm, fjarilar, rose garden osv... Men mest var det lugn och ro.

Singapore befann vi oss i tre natter, en otorligt ren stad med enorma byggnader och helt sanslost trevliga manniskor! En dag i osregnet (som tillsammans med aska och blixtar varade i tva timmar varje dag) kom en kvinna fram till oss och erbjod oss att sta under hennes paraply, bara den lilla gesten! Trots ren stad bodde vi dock i ett jakla ratthal, en sovsal med 20 sangar, vilket i sig inte ar nagot problem (om alla inte vart forkylda och snarkat sa forbannat) men toaletten och badrummet vanner, jag vill inte ens tanka pa det. Jag har aldrig njutit sa av ett toabesok som det pa flygplatsen nar vi tagit oss dariofran! Ar man bortskamd sa... Men trots det trivdes vi och turistade oss sa mycket det bara gick med hop-on-hop-off sightseeingbuss, liknande fast i batform pa floden, akte upp i hjulet (typ sant kul som de satt upp i goteborg, bara en aning storre, varldens storsta), besokte botaniska tradgarden, singapore art museum (som forvisso var under ombyggnad och nastintill tomt), tittade i skyltfonstrena pa alla de dyraste markesvaror jag ens kan namnet pa osv...

Nu Bali, vi hoppas att vi med varan blotta narvaro kan driva bort regnet som tydligen hangt over on pa sistone, idag har det vart kanon sa det borjar ju bra! Ikvall kanske vi testar pa utelivet efter nagra lugna veckor, och nagon dag lar vi val ge oss pa surfbradorna med, hehe.

Om nagon fragar mig nagon dag nar jag har tid sa ska jag beratta om den spannande massageupplevelsen vi vart med om i detalj. Vi gick bada darifran med mer ont an innan och med en kansla av att ha kastat pengar i sjon och blivit totalt lurade.

Dessutom lovar jag bilder nagon dag, jag ska forsoka! Men som tidigare sagt, dator+text+tid och pengar som tickar ger mig en aning av panik. Det gar minst en timme efter varje datorbesok for mig att fa ordning pa pulsen igen haha, lojligt men! Antar Malin ar duktig som vanligt!

Jag tankte bara kila in och lova framforallt mig sjalv att skriva battre nar jag kommer hem, om en sisadar 7 veckor. Finns ingen tjusning med att skriva i stress, finns inget att skriva i stress heller for den delen. Kan ju dock bjuda pa en bild fran gardagskvallen som blev helt fantastisk, kvallen alltsa. Tank er ett stort torg, pa torget star fullt med bord och stolar, runt om hela torget star sma matstand med det mesta i matvag man kan tanka sig har i krokarna. Valj ett bord, bestall dricka och ta sedan en promenad runt torget och bestall alla ratter du vill, sag vilket bord du sitter vid och maten hamnar dar! Och tank er inte en enda turist, forutom oss da som lyser med vara ljusa huvuden. Vet inte hur mycket mat det blev till slut men gott var det! Oppet 21.00-03.00, nagot for sverige att lara? Efter det fick vi lite privat sightseeing genom staden mycket trevligt! I morgon lamnar vi storstaden for Cameron Highlands. Och ja, bilden som sagt, som kan tankas bli finare efter lite kontraster.

Kuala Lumpurs twin towers

Tjenixen!
Nu svettas vi bort i Kuala Lumpur, hej storstad! Rejal kontrast efter de senaste veckorna som vi har spenderat pa paradisoar runt om i Thailand. Stillastaende biltrafik, avgaser i luften, hogre hus, mer forsaljning osv... Vi har bosatt oss i Chinatown pa ett typ vandrarhem dar vi natten till idag delat rum med 6 andra tjejer, nu ar dock nagra sangar tomma sa vi far val se om vi far nya rooimes i natt, spannande! Innan vi for hit sag vi till att aka upp med "The cable cars" i langkawi, en upplevelse vill jag lova. Det ar en sandar typisk grej jag bara kastar mig in i utan att tanka forst. Hogt berg, typ linbana ratt upp galet manga meter over tradtopparna och min tanke ar - Varfor inte?! Tills jag val sitter i den jakla linbanan och bara vill spola tillbaka tiden. Inte nog med det, drygt 700 meter over havet kunde man ratt och slatt traska ut pa en hangbro, fantstsikt! Men det gick bra, vi lever fortfarande och trots darrande ben och nara till sammanbrott hade jag latt gjort om det. Skracken var som bortblast sa fort vi var nere igen. Ar ju det dar adrenalinkickarna jag tranar efter ;) Idag har vi besokt ett av de stora kopcentren har, bara en sisadar 10 vaningar hogt, nastan samma svindel dar! Men bortsatt fran det var det lite av en besvikelse, forutom att de lyckats klamma in ett litet nojesfallt mitt i huset, med bergochdalbana och andra sma karuseller... Ikvall ar vi medbjudna till riktigt Malaysisk stalle av Malins bekanta dar vi formodligen kommer ata annu mer god mat. (Malin med bilder)

I den dar lilla grejen sitter allt fast, inte undra pa att man knappt vagar aka ner igen nar man som jag sitter och till ingen nytta forsoker forsta mig pa hur maskinen fungerar.